Iller
- För andra betydelser, se Iller (olika betydelser). För tamiller, se motsvarande artikel.
Iller Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Status i Finland: Sårbar[2] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Rovdjur Carnivora |
Familj | Mårddjur Mustelidae |
Släkte | Mustela |
Art | Iller M. putorius |
Vetenskapligt namn | |
§ Mustela putorius | |
Auktor | Linné, 1758 |
Utbredning | |
Utbredningsområde enligt IUCN | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Iller (Mustela putorius) är ett litet mårddjur.
Den hör hemma i Nordafrika och västra Eurasien. Den är övervägande mörkbrun, med ett blekare område på nederdelen av buken och en mörk mask över huvudet. Jämfört med den liknande arten mink, som tidigare räknades till släktet Mustela, är illern kortare och mer kompakt,[3] har kraftigare skalle och tänder[4] och rör sig smidigare och snabbare.[5]
Illern är mycket mindre revirhävdande än andra mårddjur. Det är vanligt att individer av samma kön lever i samma område.[6] Liksom andra mårddjur är illern polygam. Dräktigheten inträffar direkt efter parningen.[7] De fem till tio ungarna föds vanligen under tidig sommar och blir självständiga när de är två till tre månader gamla. Illern äter små gnagare, fåglar, groddjur och kräldjur.[8] Det förekommer att den förlamar sitt byte genom att sticka in tänderna i dess hjärna, för att kunna förvara det i sin håla så att det kan ätas senare.[7][9]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Illerns storlek är olika beroende på kön. Hanarna blir mellan 30 och 46 cm och väger 0,5–1,5 kg medan honorna är 29–36 cm och väger 0,45–0,8 kg. Den har en mörkbrun päls med ljusare underull vilket ger den ett karakteristiskt skimrande utseende. På främre delen av huvudet har den ett ljust område, med en mörk mask kring ögonen och öronen har ljus kant. Teckningen uppvisar stora geografiska variationer.
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Illern förekommer över större delen av Europa med undantag för de nordligaste och sydöstligaste delarna. I Skandinavien finns den i södra Sverige upp till Svealand, i sydöstra Norge, hela Danmark med undantag av Bornholm och några mindre öar samt södra Finland. Den saknas i stort sett på Medelhavsöarna. I bergstrakter förekommer den upp till 2 400 meter över havet. En introducerad population finns även i Nya Zeeland.[1]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Från 2005 erkänns sju underarter av iller:[10]
- Mustela putorius putorius - förekommer i västra Europeiska Ryssland, västra Belarus, västra Ukraina och centrala och västra Europa.
- Mustela putorius anglia - förekommer i England och Wales
- Mustela putorius aureola - förekommer på södra och västra Iberiska halvön
- Mustela putorius caledoniae - förekommer i Skottland
- Mustela putorius furo - tamillern har inget naturligt utbredningsområde.
- Mustela putorius mosquensis - Europeiska Ryssland
- Mustela putorius rothschildi - Dobruja i Rumänien
Enligt denna taxonomi kategoriseras tamiller som en egen underart vilket är ovanligt för en domesticerad form.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Illern återfinns i närheten av bebyggelse eller i fuktiga miljöer som vattendrag och våtmarksområden. Den är dock inte bunden till vatten. Illern bor gärna i gryt precis som grävlingar, antingen färdiga gryt som den övertagit från grävlingar eller kaniner, eller i egengrävda bon. Bona är vanligtvis försedda med en särskild, avgränsad latrin. Den kan dock nöja sig med en daglega i en grop i marken eller under någon byggnad.
Illern är främst aktiv i skymningen och på natten, även om den ibland kan iakttas mitt på dagen. Den rör sig vanligtvis hoppande. Den är en dålig klättrare och simmar inte gärna. Likt alla mårddjur är den mycket nyfiken.
Alla arter i familjen Mustelidae har doftkörtlar för revirmarkering och försvar. Illern sprayar inte som skunken, utan lämnar doftmärken i sitt område och skapar en kraftig stank när den blir rädd.
Parningstiden sträcker sig mellan mars och juni. Efter omkring 40 dagars dräktighet föder honan 2-12 (vanligtvis 5-10) ungar.
Föda
[redigera | redigera wikitext]Den kan fånga djur upp till en kanins storlek; den normala födan är kaniner, smågnagare, grodor, insekter, reptiler och fåglar.[11] Den kan också tillfälligt äta små mängder bär och annan växtföda.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Skumatov, D. et al. 2016 Mustela putorius . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 augusti 2019.
- ^ Thomas Lilley (2019). ”Finsk rödlistning av iller – Mustela putorius” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.47240. Läst 22 mars 2022.
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1108.
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1112–1113.
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1130.
- ^ Harris & Yalden 2008, s. 480–481.
- ^ [a b] Harris & Yalden 2008, s. 482–483.
- ^ Heptner & Sludskii 2002, s. 1127–1129.
- ^ Johnston 1903, s. 155.
- ^ Wozencraft, W. C. (2005). ”Mustela putorius”. i Wilson, D. E.; Reeder, D. M. Mammal Species of the World (3rd). Johns Hopkins University Press. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494. http://www.departments.bucknell.edu/biology/resources/msw3/browse.asp?id=14001460
- ^ European polecat Arkiverad 10 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine., ARKive.org (engelska), läst 12 juli 2011.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Jensen, B. (1994) Nordens däggdjur, ISBN 91-46-16576-2
- Bjärvall, A., Ullström, S. (1995) Däggdjur, ISBN 91-46-16576-2
- Heptner, V. G.; Sludskii, A. A. (2002). Mammals of the Soviet Union. Vol. II, part 1b, Carnivores (Mustelidae and Procyonidae). Washington, D.C. : Smithsonian Institution Libraries and National Science Foundation. ISBN 90-04-08876-8. https://archive.org/details/mammalsofsov212001gept
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Iller.
- Svenska jägareförbundet
|