Hoppa till innehållet

Hussnylthumla

Från Wikipedia
Hussnylthumla
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteSnylthumlor
Psithyrus[1]
ArtHussnylthumla
Bombus norvegicus
Vetenskapligt namn
§ Bombus norvegicus
Auktor(Sparre-Schneider, 1918)[1]
Hussnylthumla på axveronika.
Hussnylthumla på axveronika.
Hitta fler artiklar om djur med

Hussnylthumla (Bombus norvegicus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) som tillhör undersläktet snylthumlor.

Humlan har ett mycket stort utbredningsområde; den finns från europeiska atlantkusten i väster och Pyreneerna i söder över främst östra Frankrike och Centraleuropa till Norden i norr[2] samt ryska stillahavskusten[3] och Japan i öster[4]. Den är också påträffad i Tibet och nordöstra Kina (provinserna Jilin, Liaoning, Sichuan samt Yunnan)[5]. I Sverige är den tämligen vanlig i hela landet[6]. I Finland finns den i södra och mellersta delarna av landet; de nordligaste observationerna är i Norra Österbotten (2021), och sydligaste Lappland (1990).[7]

Hussnylthumlan är övervägande svart med bred, gul krage. På bakkroppen kan honan ha vit behåring på sidorna av tergit[a] 1. Bakkanten av tergit 3 och hela tergit 4 är vithåriga, tergit 5 svarthårig och tergit 6 kal med undantag för svarta hår på sidorna och en vit bakkroppsspets. Hanens färgteckning på bakkroppen är mer varierad: Tergit 1 har gärna blekgul behåring på sidorna, tergit 2 är svart, tergit 3 och 4 har antingen vit eller gul behåring, tergit 5 är svarthårig och tergit 6 till 7 ofta med brunröd behåring. Arten är medelstor, med en kroppslängd på 17 till 20 mm för honan, 15 till 16 mm för hanen.[4] Honan liknar en stor ängssnylthumla.[6]

Arten snyltar på hushumla[6]. Som alla snylthumlor tar arten inte hand om sin egen avkomma; honan övertar i stället ett hushumlebo, dödar eller underkuvar värddrottningen och låter arbetarna i det övertagna boet ta hand om avkomman.[8]

Honan kommer fram på våren och besöker då gärna maskrosor. När hanen kommer fram i början av juni besöker han bland annat gullris, åkertistel, kärrtistel, kungsmynta, ängsvädd, åkervädd och väddklint.[4] I den kinesiska delen av utbredningsområdet finns den sällsynt i bergen kring 2 500 m.[5]

Arten är klassificerad som livskraftig ("LC") både i Sverige och Finland.[4][7]

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ [a b] Psithyrus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 13 januari 2015. 
  2. ^ Pierre Rasmont et al. (9 december 2013). Bombus (Psithyrus) norvegicus (Sparre-Schneider, 1918)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3057. Läst 9 maj 2017. 
  3. ^ Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus norvegicus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 juli 2023.
  4. ^ [a b c d] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Hussnylthumla Bombus norvegicus. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/bombus-norvegicus-103252/detaljer. Läst 3 juli 2023. 
  5. ^ [a b] Paul Williams, Ya Tang, Jian Yao & Sydney Cameron (2008). ”The bumblebees of Sichuan (Hymenoptera: Apidae, Bombini)” (på engelska) (PDF (9,34 MB)). Systematics and Biodiversity. University of Illinois. sid. s. 56-57. doi:10.1017/S1477200008002843. http://www.life.illinois.edu/scameron/pdfs/Williams&al09_Sichuan.pdf. Läst 12 maj 2010. 
  6. ^ [a b c] G. Holmström Humlor - Alla Sveriges arter sid. 150-151
  7. ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Hussnylthumla – Bombus norvegicus. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204734. Läst 23 mars 2022. 
  8. ^ G. Holmström Humlor - Alla Sveriges arter sid. 62-63