Huset Valois

Uppslagsordet ”Valois” leder hit. För andra betydelser, se Valois (olika betydelser).

Valois avlöste den capetingiska som kungaätt vid den franska tronen 1328-1589.

Valois var en sidogren av capetingiska huset, och härstammade från kung Filip III:s (d. 1285) yngre son Karl. Karl av Valois, (1270-1325) fick 1284 länet Valois som apanage med titeln grevskap.

Genom sitt gifte med Margareta av Anjou, kung Karl II:s av Neapel dotter, kom han 1290 i besittning av grevskapen Maine, Anjou och Perche, och efter sitt andra gifte, med Katarina av Courtenay (dotter till Balduin II, den siste latinske kejsaren i Konstantinopel), antog han titeln kejsare av Konstantinopel.

Redan förut (1284) hade påven Martin IV belänat honom med kungariket Aragonien, på vilket han dock (1290) avsade sig alla anspråk. Karl av Valois tog verksamt del i det offentliga livet under sin bror kung Filip den skönes regering.

Hans son uppsteg såsom Filip VI på tronen 1328, då Filip II:s äldre sons linje utslocknat på svärdssidan. Efter Filip VI (d. 1350), vanligen kallad Filip av Valois, regerade hans ättlingar ända till 1498 i rakt nedstigande led.

Därefter uppsteg på tronen Karl VI:s bror hertig Ludvigs av Orleans äldre sons son, Ludvig XII (linjen Valois-Orléans), och sedan denne 1515 avlidit utan att efterlämna son, den ovannämnde hertig Ludvigs av Orleans yngre sons, greve Johans av Angoulême, sonson Frans I (1515-47), stamfader för linjen Valois-Angoulême. Med Henrik III utslocknade hela huset Valois på manslinjen och med hans syster Margareta av Valois, Henrik IV:s gemål, på kvinnolinjen (1615).

I hertigdömet Bourgogne regerade 1361-1477 en gren av huset Valois, vilken började med kung Johan II:s yngre son Filip och slutade med Karl den djärve. Andra grenar av ätten Valois har bland annat varit hertigar av Anjou och Brabant.