Hoppa till innehållet

Hoplitis howardi

Från Wikipedia
Hoplitis howardi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteGnagbin
Hoplitis
UndersläkteProteriades[1]
ArtHoplitis howardi
Vetenskapligt namn
§ Hoplitis howardi
Auktor(Cockerell, 1910)
Synonymer

Ashmeadiella howardi Cockerell, 1910
Ashmeadiella pentamera (Cockerell), 1910

Ashmeadiella hesperia (Gawford), 1916[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Hoplitis howardi är en biart som först beskrevs av Cockerell 1910.[3][4][5] Den ingår i släktet gnagbin och familjen buksamlarbin.[6][7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6]

Huvud och mellankropp är svarta, tergiterna[a] två till fyra är röda. Mittpartiet på den fjärde tergiten är alltid svart hos honan, medan det kan vara svart hos hanen. Resten av bakkroppen är svart. Övriga könsskillnader är att partiet just bakom spetsarna på de i övrigt svarta käkarna är röda hos hanen. Tergiternas bakkanter har smala, vitaktiga hårband. Honan är 6 till 7,5 mm lång, hanen 5 till 7 mm.[8]

Arten förekommer i västra Nordamerika i delstaterna Kalifornien i USA och Baja California i Mexiko.[9]

Hoplitis howardi är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, som korgblommiga växter (ullbladssläktet), strävbladiga växter (Cryptantha), ärtväxter (käringtandssläktet, chileväpplingar och sötväpplingar), vallmoväxter (sömntuta) samt slideväxter (Eriogonum inflatum).[1]

Som alla gnagbin är arten solitär, honan svarar själv för bobyggnaden och omsorgen om avkomman.[10]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  1. ^ [a b] Hoplitis howardi (Cockerell, 1910)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Hoplitis+howardi. Läst 14 januari 2020. 
  2. ^ Paul D. Hurd, Jr. & Charles D. Michener (1955). ”The Megachiline Bees of California (Hymenoptera: Megachilidae)” (på engelska) (PDF, 17,6 MB). Bulletin of the California Insect Survey (University of California Press): sid. 53. https://essig.berkeley.edu/documents/cis/cis03.pdf. Läst 11 januari 2020. 
  3. ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
  4. ^ Manuscript, Checklist of Apoidea of North America. - 12-Oct-2006, 2006
  5. ^ Michener, Charles D., 1947A revision of the American species of Hoplitis (Hymenoptera, Megachilidae) Bulletin of the American Museum of Natural History, vol. 89, art. 4
  6. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/hoplitis+howardi/match/1. Läst 14 januari 2020. 
  7. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ Charles D. Michener (1947). ”A Revision of the American Species of Hoplitis (Hymenoptera, Megachilidae)” (på engelska) (PDF, 15,93 Mb). Bulletin of the American Museum of Natural History 89: sid. 18–20. http://digitallibrary.amnh.org/bitstream/handle/2246/400//v2/dspace/ingest/pdfSource/bul/B089a04.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 9 december 2019. 
  9. ^ ”Map of Hoplitis howardi (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20m?w=720&r=0.125&e=-108.00000&n=27.00000&z=0&kind=Hoplitis+howardi&la=27&lo=-108?277,146. Läst 14 januari 2020. 
  10. ^ S. Burrows, M. Christman, L. Spears, A. Smith-Pardo, S. Price, R. Ramirez, T. Griswold, A. Redford (Augusti 2018). Hoplitis (på engelska). Exotic Bee ID (med stöd av US Department of Agriculture & Utah State University). http://idtools.org/id/bees/exotic/factsheet.php?name=16627. Läst 31 december 2019.