Hjalmar Holmquist
Hjalmar Fredrik Holmquist, född 28 april 1873 i Sunnemo, död 1 februari 1945[1], i Lund, var en svensk teolog och kyrkohistoriker.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]År 1903 blev han docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, teol.lic. 1904 och prästvigdes samma år. År 1909 blev han professor i kyrkohistoria och symbolik vid Lunds universitet och teologie doktor 1910. Från 1920 var han kyrkomötesombud. Holmquists rika författarskap omfattar specialundersökningar i svensk kyrkohistoria, läroböcker för olika stadier av utbildningsväsendet och handböcker för universitetsundervisningen.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]Fullständig förteckning över Hjalmar Holmquists tryckta skrifter 1899-1938, upprättad av Thede Palm publicerad i Från skilda tider. Studier tillägnade Hjalmar Holmquist, 1938
- D. Johannes Mathiae Gothus (1903)
- Gamla kyrkans historia (1907)
- De svenska domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571-1687 (1908)
- Medeltidens kyrkohistoria (1910)
- Luther, Loyola, Calvin (1912)
- Den lutherska reformationens historia (1915)
- Martin Luther (1916)
- Ur kristendomens historia mellan världskrigen 1814-1914 (1918)
- Påvedömets historia 1800-1920 (1920)
- Kyrkohistoria (3 bd, 1922-27)
- Den svenska reformationens begynnelse 1523-31 (1923)
- Den ryska kyrkan under bolsjevikväldet (1929)
- Tvång, tolerans, samverkan (1929)
Noter
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 13 s. 237.
|