Hemotafonomi

Hemotafonomi (från grekiska haima för blod, taphos för begravning och nomos för lag) är vetenskapen som behandlar den cellulära morfologin i fläckar av blod. Denna term föreslogs 1992^[1], inspirerad av ordet " taphonomi " som introducerades i paleontologi 1940 av Ivan Jefremov.

Eftersom syftet med studien av hemotaphonomy är cytomorphology av blodkroppar när det är i form av en fläck, dess ämnen av studien är varje exemplar färgade med blod. Metoden för att studera hemotafonomi är analys av chiaroscurobilder som erhålls genom skanning av elektronmikroskopi. Nyligen har det föreslagits att konfokal mikroskopi kan vara ett praktiskt alternativ till skanning av elektronmikroskopi när en mycket hög detaljnivå på ytan av blodfläckar inte krävs. Utöver den grundläggande vetenskapens synvinkel söker tillämpad hemotafonomi användningen av blodfläckar som brottsbekämpning eller arkeologisk bevisning. Det har också använts för att studera blodrester i fragment av medeltida handskrift och i Turinsvepningen. Hemotafonomi bör inte förväxlas med analys av blodfärgsmönster (bloodstain pattern analysis).

Blod av ryggradsdjur och morfologi av däggdjurets erytrocyter i kroppen och fläckar

Ryggradsdjurblod (dvs "blod" i strikt mening) är en typ av bindväv som består av en suspension av celler i ett flytande medium (plasma). I denna histologiska vävnad finns tre typer av celler: erytrocyter (röda blodkroppar), leukocyter (vita blodkroppar) och trombocyter (blodplättar, hos däggdjur).

Till skillnad från andra ryggradsdjur har däggdjur anucleated röda blodkroppar (acariocytes). Som ett undantag i andra ryggradsdjur, stjärtgroddjur i Plethodontidae familjen har en andel av kärnfria röda blodkroppar, med arter Batrachoseps attenuatus besitter nästan 95% acariocytes^[2]. Likaså teleost fisk laxsill (Maurolicus muelleri ) har kärnfria erytrocyter^[3]. På grund av bristen på en kärna är typiska däggdjurserytrocyter bikonka skivformade (diskocyter). Detta gäller inte familjen Camelidae, där röda blodkroppar är ovala (ovalocyter). Andra fysiologiska former - som förekommer i små proportioner eller är patologiska - är echinocyter (celler i form av frukten av stramonium ), dacryocyter (celler i form av en tår), schizocyter (brutna celler), keratinocyter (hornformade celler), sickleceller (sägelformade celler) och många andra.

I blodfläckar delar de flesta röda blodkropparna morfologi med de former som beskrivs i hematologi. Två erytrocytmorfologier beror emellertid specifikt på fenomenen torkning av blodet, så de kan betraktas som karakteristiska morfologier för (minst) däggdjurs blodfläckar och finns därför inte under fysiologiska förhållanden. Dessa former är två^[4]:

hekatocyter (lunoida former, relaterade till erytrocyt-plasma-interaktionen vid torkning; etymologiskt från Hecate).
janocyter (negativa repliker, relaterade till intrycket av den torra plasmamatrisen; etymologiskt från Janus).

Referenser

Noter

[1] . doi:10.1016/0379-0738(92)90120-L.

[2] . doi:10.1002/aja.1000330207.

[3] . doi:10.1007/BF00338830.

[4] . doi:10.1006/jasc.2001.0782.

[1]

[2]

[3]

[4]