Hemidactylium scutatum
Hemidactylium scutatum Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Groddjur Amphibia |
Ordning | Stjärtgroddjur Urodela |
Familj | Lunglösa salamandrar Plethodontidae |
Släkte | Hemidactylium Tschudi, 1838 |
Art | H. scutatum |
Vetenskapligt namn | |
§ Hemidactylium scutatum | |
Auktor | (Temminck & Schlegel, 1838) |
Utbredning | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Hemidactylium scutatum är ett stjärtgroddjur i familjen lunglösa salamandrar som finns i östra Nordamerika. Arten är ensam i släktet Hemidactylium.[2]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Salamandern är en helt liten art, med en längd på 5 till 10 cm. Den har fyra tår på alla fötterna, inklusive bakfötterna, där de flesta landlevande salamandrar har fem tår. Viss könsdimorfism råder: Honan har en avrundad nos, medan hanens nos är spetsig. Könsmogna hanar har också förstorade tänder i överkäken, som syns när munnen är stängd. Salamandern har en rödbrun till gråbrun rygg, ofta fläckig i svart och blått, och med gråaktiga sidor.[3] Buken är blåvit med små, svarta fläckar.[4]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten finns i östra Nordamerika från sydligaste Kanada till nordligaste Florida. Utbredningen är tämligen fragmenterad i den västra delen av utbredningsområdet, speciellt i sydväst.[1]
Vanor
[redigera | redigera wikitext]Salamandern lever i fuktiga, äldre skogar, främst barrskog, även om den också förekommer i lövskog. Den vill gärna ha rikligt med kvistar, grenar, stubbar och liknande på marken för att förse den med skydd och en lämplig miljö för fodersök. Tillgång till vattensamlingar för larvutvecklingen är ett krav; den föredrar dammar och träskmarker omgivna av vitmossa som underlag för äggen, även om andra typer av substrat också accepteras.[3] [5] Under vintern övervintrar djuren i underjordiska håligheter.[6]
Föda och predatorer
[redigera | redigera wikitext]De vuxna djuren äter leddjur och maskar. Larverna livnär sig på plankton och små maskar. Larverna tjänar som föda åt större salamandrar, medan de vuxna djuren tas av bland annat skunkar och olika ormarter.[6]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Djuren leker på land under hösten. I april till maj lägger honan 20 till 60 ägg på land, i mossa och liknande substrat, men nära vatten dit de nykläckta larverna beger sig.[7] Könsmognaden inträffar vid 2 till 3 års ålder, den lägre åldern för djur som lever i låglänta områden.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Hemidactylium scutatum på IUCN:s rödlista (engelska). Auktor: Geoffrey Hammerson (2004), läst 2009-09-30.
- ^ Hemidactylium, Amphibian Species of the World, läst 2017-01-25.
- ^ [a b] Matthew Gates (2002). ”Hemidactylium scutatum” (på engelska). Animal Diversity Web, University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hemidactylium_scutatum.html. Läst 30 september 2009.
- ^ Isaac Meyers (2000). ”Hemidactylium scutatum (Schlegel) - Four-toed Salamander” (på engelska). Herps of Connecticut, Yale University. Arkiverad från originalet den 2 december 2008. https://web.archive.org/web/20081202145548/http://people.wcsu.edu/pinout/herpetology/hscutatum/index.html. Läst 30 september 2009.
- ^ ”Four-toed Salamander (Hemidactylium scutatum)” (på engelska). Natural Resources Canada. 24 september 2007. Arkiverad från originalet den 28 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100528125517/http://cfs.nrcan.gc.ca/subsite/glfc-amphibians/hemidactylium-scutatum. Läst 30 september 2009.
- ^ [a b c] Reid N. Harris, Department of Biology, James Madison University (2009). ”Hemidactylium scutatum” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. http://amphibiaweb.org/cgi/amphib_query?where-genus=Hemidactylium&where-species=scutatum. Läst 30 september 2009.
- ^ ”Hemidactylium scutatum -- Four-toed Salamander” (på engelska). Illinois Natural History Survey. 11 november 2008. http://www.inhs.uiuc.edu/animals_plants/herps/species/he_scutatu.html. Läst 30 september 2009.