Hearst-papyrusen
Hearst-papyrusen (Papyrus Hearst) är ett papyrusfynd från antikens Egypten och innehåller några av de äldsta bevarade skrifter om medicin. Manuskriptet dateras till cirka 1550-talet f.Kr. och förvaras idag på Bancroft Library vid University of California i Berkeley.[1][2][3][4]
Manuskriptet
[redigera | redigera wikitext]Hearst-papyrusen är en delvis fragmenterad papyrusrulle med en storlek är cirka 350 × 17 cm.
Manuskriptet är en samlingsskrift och omfattar 18 ark med 260 kapitel, 96 av dessa beskrivningar återfinns även i Ebers-papyrusen.
Papyrusen innehåller bl. a. texter om sjukdomar och behandlingar i urinvägarna, hjärtat och blodsystemet, mag-tarmsystemet, smärtor, tandbesvär, hudåkommor och djurbett samt sårvård. Det finns även ett avsnitt om skelettåkommor.[1][2][3][4][5]
Vidare listas behandlingar mot kroppslukt och hårbesvär, texten innehåller även en del trollformler som skulle användas tillsammans med behandlingen.[2][3]
Texten är skriven i hieratisk skrift och manuskriptet dateras till cirka 1550 f. Kr. under Egyptens artonde dynasti kring Thutmosis IIIs regeringstid.[2]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Papyrusrullen upptäcktes 1901 kring Deir el-Ballas cirka 30 km norr om Thebe i södra Egypten under utgrävningar i University of Californias regi. Utgrävningarna var till stor del finansierade av William Randolph Hearst och papyrusen namngavs efter dennes mor Phoebe Apperson Hearst.[1][2]
Manuskriptet är ett av de bevarade Fornegyptiska medicinska papyri.
1905 publicerade amerikanske George Andrew Reisner en beskrivning i boken "The Hearst medical papyrus".[1][6]
1912 publicerade tyske Walter Wreszinski den första kompletta översättningen Der Londoner medizinische Papyrus und der Papyrus Hearst i boken "Die Medizin der alten Ägypter" del II.[3][7]
Vissa forskare anser att manuskriptet även bekräftar ett vulkaniskt nedfall över Egypten, närmare bestämt från vulkanutbrottet på ön Santorini under tidiga bronsåldern.[8] Liknande beskrivningar återfinns även i London-papyrusen, Carlsberg VIII-papyrusen och Ramesseum papyri.[9]
Manuskriptets arkivnummer på Bancroft Library är P. Hearst I-16 - P. Hearst XV-13.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Reisner, George Andrew (1905). The Hearst medical papyrus. Leipzig,: J. C. Hinrichs
- Wreszinski, Walter (1912). Der Londoner medizinische Papyrus (BM 10059) und der Papyrus Hearst. Leipzig,: J. C. Hinrichs
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] University of California (läst 25 april 2011)
- ^ [a b c d e] Ancient Egyptian Medical papyri, Indgo.ie (läst 25 april 2011)
- ^ [a b c d] Reshafim.org Arkiverad 26 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
- ^ [a b] World Research Foundation (läst 25 april 2011)
- ^ Medizinische Papyri.de Arkiverad 1 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)
- ^ Bayerischen Staatsbibliothek (läst 15 augusti 2020)
- ^ Jstor.org (läst 25 april 2011)
- ^ Medical Hypotheses vol 66, nr 1, 2006 (läst 25 april 2011)
- ^ Plague Research Today vol 2, nr 5, 2006 Arkiverad 24 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (läst 25 april 2011)