Hoppa till innehållet

Harold Hackett

Från Wikipedia

Harold Humphrey Hackett, född 12 juli 1878 Hingham, Massachusetts, död 20 november 1937, var en amerikansk högerhänt tennisspelare.

Hackett rankades som en av USA:s 10 främsta tennisspelare 1902 och 1906. Som bäst var han 1906 då han rankades som nummer sju. Han upptogs 1961 i International Tennis Hall of Fame.

Tenniskarriären

[redigera | redigera wikitext]

Som tennisspelare är Hackett mest känd som dubbelpartner till Fred Alexander. Tillsammans var de ett av USA:s bästa dubbelteam genom tiderna. Åren 1905-1911 nådde de under hela 7-årsperioden konsekutiva finaler i dubbel i Amerikanska mästerskapen. De vann 4 år i rad (1907-1910) efter segrar över William Larned/William Clothier (1907), R. Little/Beals Wright (1908), Maurice McLoughlin/G. James (1909) och Tony Bundy/T. Hendrick (1910).

Hackett och Alexander vann tillsammans de amerikanska inomhusmästerskapen i dubbel 1906-1908. Med Walter Hall vann Hackett dessutom amerikanska grusmästerskapen 1912.

Harold Hackett deltog i det amerikanska Davis Cup-laget som kapten 1908-09 och 1913. Han spelade totalt 6 matcher av vilka han vann 5. År 1913 deltog han i det amerikanska lag som besegrade de brittiska titelhållarna i världsfinalen (the Challenge Round) i London på banorna i Wimbledon. Han och McLoughlin besegrade det brittiska dubbelparet Herbert Roper Barrett/Charles Dixon med 5-7 6-1 2-6 7-5 6-4. USA vann hela mötet med 3-2 och därmed Cup-titeln.

Spelaren och personen

[redigera | redigera wikitext]

Harold Hackett studerade på Yale University och spelade vid sidan av sina studier också tennis. Han hade stilrena men för motståndarna svårbedömda slag.