Hans Kujath

Hans Kujath
	Hans Kujath
	Stadthauptmann i Radom
	Tid i befattningen; juni 1940–augusti 1941
	Stadthauptmann i Lemberg (Stadt)
	Tid i befattningen; augusti 1941–februari 1942
Företrädare	—
Efterträdare	Egon Höller
	Kreishauptmann i Tsjortkiv
	Tid i befattningen; april 1942–februari 1944
Företrädare	Gerhard Littschwager
Efterträdare	—
Född	9 april 1907; Ottoburg, Provinsen Pommern, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död	22 oktober 1963 (56 år); Donauwörth, Bayern, Västtyskland
Nationalitet	Tysk
Politiskt parti	Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP); (inträde november 1932)
	Militärtjänst
Försvarsgren	Schutzstaffel (SS) (inträde 1933)
Grad	Hauptsturmführer

Hans Kujath, född 9 april 1907 i Ottoburg, död 22 oktober 1963 i Donauwörth, var en tysk jurist, ämbetsman och SS-officer. Under andra världskriget beklädde han flera höga ämbeten i Generalguvernementet, det polska territorium som lades under tysk ockupation 1939.

Biografi

Kujath studerade rättsvetenskap vid universiteten i Freiburg, Bonn, Berlin och Königsberg och avlade den första juridiska statsexamen i januari 1932. I november samma år inträdde han i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP). År 1936 avlade han assessorsexamen och var därefter verksam som advokat.

Andra världskriget

Den 1 september 1939 anföll Tyskland sin östra granne Polen och andra världskriget utbröt. I slutet av oktober inrättades Generalguvernementet, det polska territorium som ockuperades av Tyskland.

Distriktet Radom

I januari 1940 utsågs Kujath till chef för Radom-distriktets inre förvaltning. I juni samma år blev han Stadthauptmann, det vill säga högste civile ämbetsmannen, i Radom.^[1]

Distriktet Galizien

Efter Tysklands anfall mot den forna bundsförvanten Sovjetunionen, Operation Barbarossa, inrättades i Generalguvernementet i augusti 1941 ett femte distrikt — Galizien. Kujath utnämndes då till Stadthauptmann i Lemberg.^[1] Kort tid efter sitt ämbetstillträde lät han judiska arbetare avlägsna liken efter NKVD:s offer, som lämnats i Lembergs fängelser.^[2] Kujath var även delaktig i inrättandet av gettona i Radom och Lemberg.^[3]

Den 20 april 1942 efterträdde Kujath Gerhard Littschwager som Kreishauptmann, det vill säga högste civile ämbetsmannen i en Landkreis, i Tjertkov.^[1] I april 1943 begärde Högre SS- och polischefen i Generalguvernementet, Friedrich Wilhelm Krüger, att Kujath och två andra ämbetsmän, Egon Höller och Joachim Nehring, skulle kommenderas till Waffen-SS, då de, som det hette, saknade den rätta inställningen. Denna begäran avslogs dock av Gottlob Berger, chef för SS-Hauptamt.^[4]

I september 1944 blev Kujath likväl inkallad till Waffen-SS och hamnade i maj 1945 i krigsfångenskap; han släpptes i augusti 1947. I mars 1952 blev han som medlöpare avnazifierad och verkade därefter som advokat.^[1]

Administrativ karta över distriktet Radom år 1941
Administrativ karta över distriktet Galizien år 1941

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Hans Kujath, 12 november 2013.

Noter

^ [a b c d] Friedrich 2014, s. 177.
^ Pohl 1996, s. 133.
^ Pohl 1996, s. 158.
^ Sandkühler 1996, s. 454.

Tryckta källor

Friedrich, Klaus-Peter (2014) (på tyska). Die Verfolgung und Ermordung der europäischen Juden durch das nationalsozialistische Deutschland 1939–1945. Bd 9, Polen: Generalgouvernement August 1941 – 1945. München: Oldenbourg. ISBN 978-3-486-71530-9
Pohl, Dieter (1996) (på tyska). Nationalsozialistische Judenverfolgung in Ostgalizien 1941-1944: Organisation und Durchführung eines staatlichen Massenverbrechens. München: Oldenbourg. ISBN 3-486-56233-9
Roth, Markus (2009) (på tyska). Herrenmenschen: die deutschen Kreishauptleute im besetzten Polen: Karrierewege, Herrschaftspraxis und Nachgeschichte. Göttingen: Wallstein. ISBN 978-3-8353-0477-2
Sandkühler, Thomas (1996) (på tyska). "Endlösung" in Galizien: der Judenmord in Ostpolen und die Rettungsinitiativen von Berthold Beitz 1941–1944. Bonn: Dietz. ISBN 3-8012-5022-9

[Friedrich-1] [a b c d] Friedrich 2014, s. 177.

[2] Pohl 1996, s. 133.

[3] Pohl 1996, s. 158.

[4] Sandkühler 1996, s. 454.

[1]

[2]

[3]

[4]