Hoppa till innehållet

Hans Kobelinski

Från Wikipedia
Hans Kobelinski
Standartenführer
Född2 juni 1900
Eisenach, Sachsen-Weimar-Eisenach, Kejsardömet Tyskland
Död29 augusti 1937 (37 år)
Dachau, Bayern, Tyskland
Inträde1 juni 1931
Tjänstetid1931–1934
1935–1936

Hans Kobelinski, född 2 juni 1900[1] i Eisenach, död 29 augusti 1937 i koncentrationslägret Dachau, var en tysk SS-Standartenführer. Han var en tidig funktionär inom Sicherheitsdienst (SD).

Kobelinski tog värvning i den kejserliga armén 1918 och stred i första världskrigets sista fas. År 1919 gick han med i Freikorps Wolf[2] och tillhörde två år senare Selbstschutz Oberschlesien.[3] Som medlem av Freikorps Oberland deltog han i Adolf Hitlers ölkällarkupp i München i november 1923.[4] Efter kuppen internerades Kobelinski i två och en halv månad. Därefter studerade han rättsvetenskap.

Kobelinski inträdde i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) den 1 december 1930 och i Schutzstaffel (SS) den 1 juni 1931. Hösten 1931 hjälpte Kobelinski Reinhard Heydrich att bygga upp Ic–Dienst, föregångaren till Sicherheitsdienst (SD).[2][4] Kobelinski blev stationerad vid SS-Abschnitt i Braunschweig och senare vid SS-Standarte i Altona. Kobelinski var en av Heydrichs tidigaste medarbetare inom SD, tillsammans med bland andra Herbert Mehlhorn, Lothar Beutel, Ernst Damzog, Hermann Behrends, Wilhelm Albert och Werner Best.[5]

I februari 1932 greps Kobelinski av Schutzstaffel (SS) i Oldenburg, misstänkt för att ha lämnat ut hemligstämplade dokument om befästningar i Wilhelmshaven. Bevisen mot honom bedömdes dock inte vara tillräckliga för rättegång och han frisläpptes. Senare samma år kommenderades han till SS-Gruppe Ost i Berlin, som leddes av Kurt Daluege.[6] Från februari 1933 till januari 1934 var Kobelinski chef för SD-Oberabschnitt Ost i Berlin.

Heydrich hade börjat att betvivla Kobelinskis lojalitet[7] och efter meningsskiljaktigheter med Heydrich ersattes Kobelinski med Hermann Behrends den 14 mars 1934. I samband med detta degraderades Kobelinski till SS-Mann och uteslöts ur SS.[8][9][10] Omständigheterna kring Kobelinskis avsked som chef för SD-Oberabschnitt Ost och hans uteslutning ur SS har inte blivit helt klarlagda, men antas ha att göra med maktkampen inom Gestapo mellan Rudolf Diels å den ena sidan och Heinrich Himmler och Reinhard Heydrich å den andra. Indicier pekar på att Kobelinski hade lämnat ut hemligstämplade dokument åt Diels, som stod Hermann Göring nära. Alfred Naujocks, som enligt uppgift hade blivit degraderad och straffad för olydnad av Kobelinski, anklagade, inför Heydrich, Kobelinski för homosexualitet och för att tillsammans med Diels ha konspirerat mot Himmler.[11]

En tid efter denna händelse återupptogs Kobelinski i SS som SS-Unterscharführer, men han fälldes i maj 1936 för att ha brutit mot Paragraf 175 och uteslöts ånyo ur SS[12] samt även ur NSDAP. Påföljande år avled Kobelinski i koncentrationslägret Dachau under oklara omständigheter.

Befordningshistorik

[redigera | redigera wikitext]
Datum Tjänstegrad
5 december 1931 SS-Scharführer
8 januari 1932 SS-Truppführer
22 juli 1932 SS-Sturmhauptführer
1 februari 1933 SS-Sturmbannführer
1 juni 1933 SS-Standartenführer
14 mars 1934 Degraderad till SS-Mann
och utesluten ur SS
okänt datum Återinträde i SS som SS-Unterscharführer
9 maj 1936 Ånyo utesluten ur SS

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Numery członków SS od 31 000 do 31 999” (på polska). Druga Wojna Światowa. Łukasz Najbarowski & Waldemar Sadaj. 23 april 2013. Arkiverad från originalet den 16 juni 2016. https://archive.is/20160616142836/http://www.dws-xip.pl/reich/biografie/numery/numer31.html. Läst 16 juni 2016. 
  2. ^ [a b] Aronson 1971, s. 357.
  3. ^ Cílek 2014, s. 28.
  4. ^ [a b] Browder 1996, s. 107.
  5. ^ Ingrao 2013, s. 85.
  6. ^ Browder 2004, s. 93.
  7. ^ Wallbaum 2010, s. 125.
  8. ^ ”Reichsführer-SS brev till SS-Standartenführer Hans Kobelkinski”. 14 mars 1934. Arkiverad från originalet den 16 juni 2016. https://archive.is/20160616142728/http://forum.axishistory.com/download/file.php?id=377996&t=1. Läst 16 juni 2016. 
  9. ^ Aronson 1971, s. 155.
  10. ^ ”Lista 749 – SS-Standartenführerów Allgemeine SS i Waffen-SS” (på polska). Druga Wojna Światowa. Łukasz Najbarowski & Waldemar Sadaj. 29 september 2011. Arkiverad från originalet den 16 juni 2016. https://archive.is/20160616143002/http://www.dws-xip.pl/reich/biografie/lista5/lista5.html. Läst 16 juni 2016. 
  11. ^ Browder 1996, s. 120.
  12. ^ ”Numery członków SS od 175 000 do 175 999” (på polska). Druga Wojna Światowa. Łukasz Najbarowski & Waldemar Sadaj. 23 april 2013. Arkiverad från originalet den 16 juni 2016. https://archive.is/20160616143111/http://www.dws-xip.pl/reich/biografie/numery/numer175.html. Läst 16 juni 2016. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Aronson, Shlomo (1971) (på tyska). Reinhard Heydrich und die Frühgeschichte von Gestapo und SD. Studien zur Zeitgeschichte, 0562-3456. Stuttgart: Deutsche Verlags-Anstalt. Libris 5226492. ISBN 3-421-01569-4 
  • Browder, George C. (2004) (på engelska). Foundations of the Nazi Police State: The Formation of Sipo and SD. Lexington, Kentucky: The University Press of Kentucky. ISBN 0-8131-1697-X 
  • Browder, George C. (1996) (på engelska). Hitler's Enforcers: The Gestapo and the SS Security Service in the Nazi. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-510479-X 
  • Cílek, Roman (2014) (på Řitka). Služebníci zla: pohled do zákulisí nacistických tajných služeb. Stuttgart: Nakladatelství ČAS. ISBN 978-80-7475-034-2 
  • Ingrao, Christian (2013) (på engelska). Believe and Destroy: The Intellectuals in the SS War Machine. Oxford: Polity Press. ISBN 978-0-7456-6026-4 
  • Wallbaum, Klaus (2010) (på tyska). Rudolf Diels (1900–1957): Der erste Gestapo-Chef des Hitler-Regimes. Frankfurt am Main: Peter Lang. ISBN 978-3-631-59818-4