Hannah Dadds
| Hannah Dadds | |
| Född | 16 oktober 1941 Forest Gate, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 5 december 2011 (70 år) |
| Medborgare i | Storbritannien |
| Sysselsättning | Tunneltågförare |
| Redigera Wikidata | |
Hannah Dadds, född Head 16 oktober 1941 i London i Storbritannien, död 5 december 2011 i Spanien,[1][2] var en brittisk tågförare. Hon blev känd som den första kvinnliga tågföraren i Londons tunnelbana.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Uppväxt
[redigera | redigera wikitext]Hannah Dadds[3] föddes i Forest Gate i Newham.[4] Hennes mor jobbade inom hemtjänsten och hennes far i möbelbranschen.[3] Efter att ha lämnat skolan vid 15-årsåldern arbetade hon som butiksbiträde och på en tändsticks- och cigarettfabrik.[1]
Karriären i tunnelbanan
[redigera | redigera wikitext]1969 började Dadds arbeta i Londons tunnelbana som "järnvägskvinna" på Upton Parks tunnelbanestation. Hon arbetade som biljettexpeditör innan hon 1976 blev tågvärd.[5] Tågvärdarna var också tågets förare, ifall något skulle hända föraren eller om det skulle inträffa en olycka. Vid den tiden kunde inte kvinnor få utbildning som tågförare, men efter en lagändring 1975 tog man bort den regeln. Dadds ansökte som en av de första kvinnorna till tågförarprogrammet.[6]
1978 slutförde Dadds sin sju veckor långa utbildning för att bli tågförare och inledde sin karriär i det yrket som förare på District Line. Därmed blev hon den första kvinnliga tågföraren i Londons tunnelbana.[1][2][4][7][8][9] Som den första kvinnliga tågföraren i Storbritannien inom tunnelbanan fick hon extra ledighet, så att Londons tunnelbana kunde ordna med en presskonferens inför premiärturen.[3]
Från början var planen att hon skulle köra den första turen på den nya Jubilee Line när den öppnade 1979, men den planen spolierades på grund av en fotskada.[1][2]
Hannahs syster Edna jobbade också i Londons tunnelbana, först som tågvärd och sedan också som tågförare. Både Hannah och Edna tillhörde den första gruppen kvinnliga tågförare i Londons tunnelbana.[1][4][5][6] Systrarna har av deras manliga kollegor beskrivits som mer män än dem själva, då de svor mer, rökte mer och gav ledningen ordrar.[10]
Dadds arbetade som förare till att hon gick i förtidspension 1993, varefter hon flyttade till Spanien.[1][4] London Transport Museum gjorde det året därför en större intervju med henne inför pensioneringen.[11] 2004 blev hon inbjuden till en lunch hos "Woman of Achievement" i Buckingham Palace.[4][7][12]
Död och utmärkelse
[redigera | redigera wikitext]Dadds avled 5 december 2011 efter en tids sjukdom och hyllades då för sina insatser av dåvarande chefen för Londons tunnelbana Howard Collins.[2] 31 maj 2019 sattes en minnestavla om henne upp på Upton Park tunnelbanestation.[13]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] ”Dadds, Hannah”. Dadds, Hannah. 20th Century London. http://www.20thcenturylondon.org.uk/dadds-hannah. Arkiverad 9 december 2017 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c d] ”'Pioneering': First female Tube driver dies”. London Evening Standard. 5 december 2011. https://www.standard.co.uk/news/pioneering-first-female-tube-driver-dies-6375012.html. Läst 13 november 2016.
- ^ [a b c] ”Sound recordings”. www.ltmuseum.co.uk. https://www.ltmuseum.co.uk/collections/collections-online/sound-recordings/item/2004-17027.[död länk]
- ^ [a b c d e] Grainger, Colib (14 december 2011). ”Arkiverade kopian”. Newham Recorder. Arkiverad från originalet den 10 december 2016. https://web.archive.org/web/20161210015046/http://www.newhamrecorder.co.uk/news/features/history_making_hannah_dadds_from_forest_gate_dies_1_1153205. Läst 13 november 2016.
- ^ [a b] Pedroche, Ben (Oktober 2013). Working the London Underground: From 1863 to 2013. The History Press. ISBN 9780752497419. https://books.google.com/books?id=AMc7AwAAQBAJ&q=hannah+dadds. Läst 13 november 2016.
- ^ [a b] ”Hannah Dadds: the first female Tube driver” (på engelska). London Transport Museum. https://www.ltmuseum.co.uk/collections/stories/people/hannah-dadds-first-female-tube-driver.
- ^ [a b] Spragg, Iain (Januari 2013). London Underground's Strangest Tales: Extraordinary but true stories. Pavilion Books. ISBN 9781909396166. https://books.google.com/books?id=2aa_CAAAQBAJ&q=hannah+dadds. Läst 13 november 2016.[död länk]
- ^ ”Night Tube: 24 amazing facts about London's historic underground railway”. International Business Times. 18 augusti 2016. http://www.ibtimes.co.uk/night-tube-24-amazing-facts-about-londons-historic-underground-railway-1576156. Läst 13 november 2016.
- ^ Majumdar, Debabani (7 januari 2013). ”Tube 150th anniversary: Families with the Underground in their blood”. BBC London News. https://www.bbc.co.uk/news/uk-england-london-20837356. Läst 13 november 2016.
- ^ Murray, Lesley; Raisborough, Jayne; Monson, Kate (2021-01-02). ”Underground tales, overground lives: mobile work identities through to post-retirement” (på engelska). Applied Mobilities 6 (1): sid. 19–34. doi:. ISSN 2380-0127. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/23800127.2018.1493864.
- ^ ”Summary of Oral history interview with Hannah Dadds, 1993”. London Transport Museum. https://images.ltmuseum.co.uk/pdf/ik/DR0000zik.pdf. Arkiverad 16 oktober 2021 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Martin, Nicole (12 mars 2004). ”Accolade for ladies who lunch at the Palace”. The Daily Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/news/uknews/1456638/Accolade-for-ladies-who-lunch-at-the-Palace.html. Läst 14 november 2016.
- ^ ”Plaque Unveiled For The Tube's First Female Driver, Hannah Dadds” (på engelska). Londonist. 2019-05-31. https://londonist.com/london/transport/plaque-unveiled-for-the-tube-s-first-female-driver-hannah-dadds.