Halvulk

	Halvulk
	Artediellus atlanticus.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Överklass	Benfiskar; Osteichthyes
Klass	Strålfeniga fiskar; Actinopterygii
Ordning	Kindpansrade fiskar; Scorpaeniformes
Familj	Simpor; Cottidae
Släkte	Artediellus
Art	Halvulk; A. atlanticus
Vetenskapligt namn
	§ Artediellus atlanticus
Auktor	Jordan & Evermann, 1898
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Halvulk (Artediellus atlanticus) är en liten bottenfisk som hör till familjen simpor i ordningen kindpansrade fiskar, och som lever från Arktis till mellersta Nordamerika och Nordeuropa.

Utseende

Halvulken liknar taggsimpan^[2] med ett stort huvud, två ryggfenor, varav den främre har taggstrålar, gällock med två taggar där den övre är uppåtriktad och böjd som en krok samt en gråaktig till brunaktig kropp där framför allt fenorna är randiga i ljusa och mörka nyanser.^[3] Till skillnad från taggsimpan är huden slät, och den tydliga sidolinjen har slemporer men saknar taggar och benknölar.^[2] Arten kan bli upp till 15 cm lång, men blir sällan mycket längre än 10 cm.^[4]

Vanor

Arten är en bottenfisk som lever på sand- eller dybotten på upp till 400 meters djup.^[3] Den lever på havsborstmaskar, mindre blötdjur och små kräftdjur.^[4]

Fortplantning

Lektiden infaller på hösten. Halvulken har inre befruktning men är äggläggande; honan lägger omkring 100 stora (4 mm) ägg.^[3]

Anmärkning

Artens biologi är dåligt känd^[2], och uppgifterna är osäkra: Vissa källor anger ett maximalt djup på 900 m, och ett största äggantal på omkring 350.^[4] ^[5]

Utbredning

Halvulken finns i Nordatlanten från Massachusetts i USA till Kanada och Grönland, vidare österut via Island, Färöarna, Irland, Skottland med Orkneyöarna till norska kusten och därifrån norrut till Novaja Zemlja och södra Barents hav samt söderut till Skagerack.^[4] Arten går in till Bohuslän och fortplantar sig i Sverige.^[3]

Taxonomi

Två underarter finns^[1]:

A. atlanticus atlanticus (Jordan & Evermann, 1898) och
A. atlanticus europaeus (Knipowitch, 1907)

Källor

^ [a b] ”Artediellus atlanticus Jordan and Evermann, 1898” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167208. Läst 1 juli 2010.
^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 185, 418-419. ISBN 91-1-844202-1
^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 134, 137. ISBN 91-518-4572-5
^ [a b c d] Froese, Rainer (20 april 2010). ”Artediellus atlanticus (Jordan & Evermann, 1898) Atlantic hookear sculpin” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=4041. Läst 1 juli 2010.
^ Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 178. ISBN 91-518-3505-3

[ITIS-1] [a b] ”Artediellus atlanticus Jordan and Evermann, 1898” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167208. Läst 1 juli 2010.

[CLVF-2] [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 185, 418-419. ISBN 91-1-844202-1

[NSVF-3] [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 134, 137. ISBN 91-518-4572-5

[FB-4] [a b c d] Froese, Rainer (20 april 2010). ”Artediellus atlanticus (Jordan & Evermann, 1898) Atlantic hookear sculpin” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=4041. Läst 1 juli 2010.

[HFNE-5] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 178. ISBN 91-518-3505-3

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]