Hadithen om pennan och pappret

Sida i en Koran från 700-800.

Hadithen om pennan och pappret refererar till en händelse då den islamiske profeten Muhammed uttryckte en önskan att skriva ned någonting kort innan sin bortgång, men vägrades det och förolämpades av Umar. Hadithen är refererad i både shiitiska och sunnitiska traditioner, och händelsen har kallats för "en av de mest förfärliga incidenterna i islams historia."

Denna händelse kallas även för "Torsdagens katastrof" (arabiska: رزية الخميس).

I Sahih al-Bukhari har det återberättats från Ibn 'Abbas att när profetens sjukdom blev värre sa profeten att han ville ha papper för att skriva ett utlåtande så att muslimerna inte skulle gå vilse. Men Umar sa att profeten är allvarligt sjuk och att de hade Guds Bok (Koranen) och att det räckte för dem. Profetens kompanjoner var oense om det och det blev stor kalabalik och oväsen. Då sa profeten att de skulle gå iväg (och lämna honom) då det inte passade sig att de bråkade framför honom.

Bland muslimska lärda finns det olika åsikter om ifall profeten kunde eller inte kunde skriva. Det finns flera återberättelser i både sunnitiska och shiitiska böcker som bekräftar att profeten både kunde läsa och skriva och även skrev vid flera tillfällen. Utöver det var det vanligt förr i tiden att regenter hade skribenter som skrev åt dem, detta stämmer även gällande profeten. Om regenter skrev brev och folk frågade vem som skrivit breven skulle man ha svarat att regenterna skrivit dem, inte deras skribenter. Eftersom det även finns återberättelser som säger att profeten inte skrev kan man dra slutsatsen att han inte skrev innan han offentligt meddelade sitt profetskap, men ibland skrev efter det. I Sahih Bukhari har det återberättats att profeten skrev vid ett tillfälle.

I Mohammed Knut Bernströms noter till vers 7:157 i Koranen nämns det att Muhammed varken kunde läsa eller skriva. I en svensk översättning av Koranen (7:157) står det att Muhammed var olärd (arabiska: الأُمِّيَّ), och det finns olika tolkningar om vad det betyder, men det står inte ordagrant att han varken kunde läsa eller skriva. I Shakirs engelska översättning har man valt att translitterera samma ord till Ummi istället för att översätta det. I böckerna Ma'ani al-Akhbar och Bihar al-Anwar har det återberättats från Muhammad ibn Ali ibn Musa att Guds sändebud kunde läsa och skriva på 72 (eller så sa han 73) språk. Men om han också kunde läsa och skriva är det alldeles säkert att han inte kunde läsa vare sig judiska eller kristna skrifter på hebreiska, arameiska eller grekiska. Det har återberättats att profeten beordrade Zayd ibn Thabit att lära sig judarnas bok och att han sedan lärde profeten den. Det har även återberättats att Guds sändebud beordrade Zayd att lära sig syriska. Men den kända åsikten är att judarnas bok är på hebreiska, och därmed är det sannolikt att Zayd även lärde sig hebreiska.

Hadithen med penna och papper har berättats i vissa shiitiska källor, och Salims bok är en av dessa källor; I hadithen från Solaim sägs det att efter att folket lämnat, några speciella följeslagare som t.ex. som Salman, Abu Dharr och Miqdad stannade hos profeten tillsammans med Ali, och han förklarade Alis och hans ättlingars kalifat.