HMS Smyge (V02)
| |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | Motortorpedbåt (1950-talet–1977) Vedettbåt (1977–1989) | ||
| Fartygsnummer | V02 | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Kockums | ||
| I tjänst | 1956 | ||
| Öde | Tagen ur tjänst 1989 | ||
| Tekniska data | |||
| Längd | 23 m | ||
| Bredd | 5,9 m | ||
| Djupgående | 1,4 m | ||
| Deplacement | 40/25 ton | ||
| Maskin | 2 MTU Diesel V8 26 Liter/st | ||
| Maximal hastighet | 45/32 knop | ||
| Besättning | 6 man | ||
| Hytter | 2 + pentry och toalett | ||
| Bestyckning | Motortorpedbåt: 2 x 53 cm torpedtuber Vedettbåt: 1 x 40 mm kanon | ||
HMS Smyge (V02) var en svensk motortorpedbåt med nummer (T43) men som byggdes om till vedettbåt år 1977 och fick då namnet Smyge. Hon byggdes av Kockums och togs i bruk år 1956. Den 28 oktober 1981 på förmiddagen nådde Smyge som första svenska örlogsfartyg fram till den grundstötta sovjetiska ubåten U 137. När hon lade sig utmed styrbordssidan så ska de sovjetiska sjömännen i tornet tydligen ha blivit mäkta förvånade över att besättningen på Smyge inte hade tagit bort kapellet över 40 mm kanonen på akterdäck. I själva verket så är det tveksamt om man ens hade kunnat bemanna kanonen eftersom Smyges besättning på totalt fem man var i all hast ihoprafsad av fartygschefen kommendörkapten Karl Andersson.
Deltog i Karlskrona skärgård under ubåtsjakten senvintern 1984. Låg under denna period på 1980-talet, stationerad i Falsterbo-kanalen tillsammans med Skanör (V01) och Arild (V03).