Hökörn

	Hökörn; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Aquila
Art	Hökörn; A. fasciata
Vetenskapligt namn
	§ Aquila fasciata
Auktor	(Vieillot, 1822)
Utbredning
Synonymer
	Hieraaetus fasciatus; Aquila fasciatus;

Hökörn^[2] (Aquila fasciata) är en vida spridd fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.^[3] Dess globala population räknas som livskraftig, men minskar snabbt i antal.

Utseende och läten

Hökörnen är en medelstor till stor örn, 55–65 centimeter i längd och cirka 150 centimeter i vinglängd. Ovansidan är mörkbrun med en vit fläck mellan vingarna. Underifrån är den vit med mörka streck och vingarna är svartaktiga. Stjärten är relativt lång, grå ovan och vit under med ett brett svart band längst ut. Ungfåglarna är gulbruna på undersidan och vingundersidans täckare med tätt bandad stjärt utan det svarta ändbandet. Den är rätt tystlåten, men vid boet kan både skällande och gälla läten höras.^[4]

Utbredning och systematik

Utbredningsområdet är mycket stort men fragmentariserat. Den förekommer lokalt från nordvästra Afrika till Små Sundaöarna. Arten delas upp två underarter:^[3]

Aquila fasciata fasciata – förekommer från Medelhavsområdet till Arabiska halvön, Indien, södra Kina och Indokina.
Aquila fasciata renschi – förekommer på Små Sundaöarna

I Europa har hökörnen påträffats sällsynt norr om utbredningsområdet. Sveriges första godkända fynd gäller en märkt fjolårsfågel från Frankrike som även sågs i danska Skagen våren 2023. Den upptäcktes nordost om Umeå 28 maj 2023 och påträffades knappt två veckor senare i Fyledalen i Skåne. Fågeln återsågs sedan på Öland och sedan återigen i södra Skåne i början av september. De sista observationerna är från Falsterbo 14–15 augusti.^[5]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades hökörnen i släktet Hieraaetus, men DNA-studier visar att den står relativt nära de äkta Aquila-örnarna.^[6]

Levnadssätt

Hökörnen påträffas i bergsområden med klippväggar nära skogstrakter, från havsnivån till 1 500 meter över havet. Den jagar huvudsakligen små eller medelstora fåglar, men tar också däggdjur, reptiler, insekter och as, oftast med överraskningsteknik från en dold sittplats i ett träd, men den kan också hitta föda genom att patrullera som andra örnar.

Häckning

Hökörnen häckar i stora träd eller på en klipphylla. Boet som byggs av grenar och kvistar återanvänds år efter år och kan bli hela två meter brett. I västliga delen av utbredningsområdet pågår häckningen från januari till juli.^[1]

Status

Arten tros minska drastiskt i antal, men har ett mycket stort utbredningsområde och en stor population, varför IUCN trots allt kategoriserar hökörnen som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas preliminärt till 21.000-24.000 vuxna individer, extrapolerat från de 2.100-2.400 som tros finnas i Europa.^[1] Hökörnen minskar i antal till följd av jakt, födobrist, habitatförstörelse och överanvändning av bekämpningsmedel.^[1] I Europa har takten avtagit och populationens utveckling tros numera vara stabil.^[1]

Bilder

Juvenil
Illustration
Museum specimen

Noter

^ [a b c d e f] BirdLife International 2012 Aquila fasciata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 3 april 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9
^ BirdLife Sverige (2024) Rk-nytt nr. 2, 2023, BirdLife Sveriges Raritetskommité
^ Helbig, A.J.; Kocum, A.; Seibold, I.; Braun, M.J. (2005). ”A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level”. Molecular Phylogenetics & Evolution 35 (1): sid. 147–164. doi:10.1016/j.ympev.2004.10.003. PMID 15737588. https://repository.si.edu/bitstream/handle/10088/6276/2005B_Helbig_et_al.pdf?sequence=1&isAllowed=y.

Externa länkar

Wikispecies har information om hökörn.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör hökörn.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e f] BirdLife International 2012 Aquila fasciata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 3 april 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[Fågelguiden-4] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9

[RKNYTT-5] BirdLife Sverige (2024) Rk-nytt nr. 2, 2023, BirdLife Sveriges Raritetskommité

[Helbig2005-6] Helbig, A.J.; Kocum, A.; Seibold, I.; Braun, M.J. (2005). ”A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level”. Molecular Phylogenetics & Evolution 35 (1): sid. 147–164. doi:10.1016/j.ympev.2004.10.003. PMID 15737588. https://repository.si.edu/bitstream/handle/10088/6276/2005B_Helbig_et_al.pdf?sequence=1&isAllowed=y.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]