Gustaf Rödin
Carl Gustaf Rödin, född 2 december 1890 i Stockholm, död 4 januari 1949 i Stockholm, var en svensk operasångare som gjorde rollen som Cassandre i filmen Arlequins frieri (1915).
Gustaf Rödin var från början balettdansör men debuterade som sångare i Canio Pajazzo, Cavaradossi i Tosca och hertigen i Bigoletto på Kungliga Teatern 1919. Gustaf Rödin var son till boktryckaren Carl Rödin. Han studerade sång i Stockholm för Emilio Pettenati och Gillis Bratt samt genomgick 1919–1922 som elev och stipendiat operaskolan vid Kungliga Teatern i Stockholm. Han var 1922–1925 engagerad vid Kungliga Teatern. Efter att 1925–1926 ha vistats i Paris och Berlin för studier var han 1926–1930 knuten till Städtische Oper i Berlin och 1931–1944 till Staatsoper i samma stad. Från 1928 medverkade han i festspelen i Bayreuth. Han deltog även i Berliner Staatsopers gästspel i Paris 1937 och i Rom 1941 och gästspelade i Norge samt deltog som solist i "De Svenskes" sångarfärd i USA 1927.[1]
Han lämnade Tyskland och Berlin kort före krigsslutet 1945 då hans bostad och alla tillhörigheter förstördes i ett bombanfall. Åter i Stockholm sågs Rödin som för gammal för att återknyta till Operan. Han fick en anställning vid Statens Järnvägars arkiv som han innehade fram till sin död.
Uppsättningar vid Kungliga Operan (ej komplett)
[redigera | redigera wikitext]Balett
[redigera | redigera wikitext]Opera
[redigera | redigera wikitext]- 1919 – Pajazzo
- 1919 – Tosca
- 1920 – Lakmé
- 1922 – Orfeus i underjorden
- 1922 – Konung för en dag
- 1923 – Värmlänningarna
- 1923 – Rigoletto
- 1923 – Madama Butterfly
- 1924 – Enleveringen ur seraljen
Filmografi
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Gustav Rödin in memoriam Svenska Dagbladet 7 januari 1949
- Arkivet Kungliga Operan
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Rödin, Gustaf i Svenska män och kvinnor (1949)