Gustaf Oxenstierna (1675–1723)
Gustaf Oxenstierna (af Korsholm och Wasa), född 30 februari 1675 på Kaster i Ingermanland, död 30 december 1723 i Stockholm, var en svensk greve och militär.
Gustaf Oxenstierna var son till riksrådet Gustaf Oxenstierna och Augusta Maria Babezin. Han blev fänrik vid Carl Gustaf Lewenhaupts regemente i hannoveransk tjänst 1692, kapten i greve von Flietens[vem?] regemente i sachsisk tjänst 1693 och sedan under generalmajor Jordan[vem?] till 1697, då han återvände till Sverige. Oxenstierna blev kapten vid Östgöta tremänningsinfanteriregemente 1700 och vid Dalregementet 1703 och major vid Claes Ekeblads regemente i Elbing 1704. Han blev tillfångatagen i Heilsberg av polske översten Smielki[vem?] i september 1705 men lösgavs av kung August den starke och återinträdde i militärtjänst. Oxenstierna blev överstelöjtnant vid Kalmar regemente 1710, överstelöjtnant vid Älvsborgs regemente 1711, överstelöjtnant vid Östgöta och Södermanlands tremänningsinfanteriregemente 1712, blev överste samma år och var chef för regementet 1712-1721. Han blev generalmajor 1719 och paraderade med sitt regemente vid Karl XII:s begravning. Oxentierna var 1721–1723 chef för Upplands regemente.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Sveriges regementschefer 1700–2000, Rune Kjellander
- Oxenstierna af Korsholm och Wasa nr 8, tab. 16 i Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 5. Lind af Hageby-von Porten (1930)