Hoppa till innehållet

Gunnar Hansson

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Gunnar D. Hansson.

Hans Gunnar Hansson, född 19 november 1922 i Fjälkinge, död 5 december 2002 i Mollösund,[1] var en svensk litteraturvetare.

Hansson blev filosofie doktor 1959 och docent i Göteborg 1961. Han "har i flera vetenskapliga verk behandlat litteraturens mottagarsida, dvs läsarens förhållande till litteraturen, vilka kan betecknas som litt-pedagogisk forskning i vid bemärkelse." (Litteraturlexikon, 1974)

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Dikten och läsaren: studier över diktupplevelsen (Bonnier, 1959) [Diss. Uppsala universitet]
  • Dikt i profil (Akademiska förlaget/Gumpert, 1964)
  • Författaren, dikten, läsaren (Läromedelsförlaget, 1969)
  • Litteraturläsning i gymnasiet (1974)
  • Svensk skola i internationell belysning. 2, Läsning och litteratur (Almqvist & Wiksell, 1975)
  • Litteraturen och mottagarna (LiberLäromedel/Gleerup, 1975)
  • Inte en dag utan en bok: om läsning av populärfiktion (Linköping: Tema, Univ., 1988)
  • Vem gör litteraturens historia? (Linköping : Tema, Kommunikation, Univ., 1990)
  • Den möjliga litteraturhistorien (Carlsson, 1995)
  • Tjugotvå diktanalyser (samlade av Gunnar Hansson) (Prisma, 1968)
  • Litteratur och teater: spridning, upplevelse, värdering (red. av Gunnar Hansson och Arne Fredholm, København: Akad. forlag, 1974)
Översättning
  • Johan Fjord Jensen: Litteraturforskning: från Aristoteles till den nya kritiken (Den ny kritik) (Liber, 1964)
  • Litteraturen och läsarna: festskrift till Gunnar Hansson (redaktör: Cai Svensson, Linköping : Tema Kommunikation, Univ., 1988)
  • Litteraturlexikon: svensk litteratur under 100 år (Natur och kultur, 1974), s. 97
  • Libris
  1. ^ Sveriges dödbok 1860–2017