Guldkortvinge
| Guldkortvinge Status i Sverige: Sårbar[1] | |
.png) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Insekter Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Familj | Kortvingar Staphylinidae |
| Släkte | Dinothenarus |
| Art | Guldkortvinge Dinothenarus pubescens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dinothenarus pubescens | |
| Auktor | (De Geer, 1774) |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Guldkortvinge (Dinothenarus pubescens)[2][3] även kallad silverhårig storkortvinge[3] är en skalbaggsart som först beskrevs av Charles De Geer 1774. Guldkortvinge ingår i familjen kortvingar och släktet Dinothenarus.[2]
Guldkortvinge är en 12–17 millimeter lång kortvinge.[3] Den har en raggig, virvlad behåring och ovansida är spräcklig i svart, guld och mässingsgult.[3] Huvudet ljusare behårat och ljusare trekantiga fläckar syns också längs mitten på varje bakkroppssegment.[3] Benen är brunaktiga med ljusare lår.[3] Känselspröten (antennerna) är också brunaktiga.[3]
Utbredningsområdet är Västeuropa till Turkiet.[3] Artens livsmiljö är torra gräsmarker.[4] Den är rovlevande och hittas främst på och vid spillning av betande djur, vanligast hästar, nötkreatur och får, där den jagar dynglevande insekter.[3] Men den kan även hittas på kadaver av ryggradsdjur.[3] Larven är också rovlevande och är knuten till spilling.[3] Fullbildade skalbaggar (imago) kan hittas under vår och försommar och även under sensommar och höst.[3]
Enligt den finländska rödlistan[4] är arten sårbar i Finland. Enligt den svenska rödlistan[1] är arten sårbar i Sverige. Arten förekommer i Götaland, Öland och Svealand. Arten har tidigare förekommit i Nedre Norrland och Övre Norrland men är numera lokalt utdöd.[1]
Orsaker till artens tillbakagång är den kraftiga minskningen av bete på sådana gräsmarker som arten föredrar, som hed, torrängar och skogsbeten.[3] Det moderna användandet av avmaskningsmedel kan också ha påverkat arten, genom att det slår de dynglevande insekter som är guldkortvingens bytesdjur.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Gärdenfors Ulf, red (2010). Rödlistade arter i Sverige 2010 = The 2010 red list of Swedish species. Uppsala: Artdatabanken i samarbete med Naturvårdsverket. Libris 11818177. ISBN 978-91-88506-35-1. Arkiverad från originalet den 26 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140726173636/http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-projekt/artdatabanken/om-oss/publikationer/bocker/2010-rodlistade-arter-i-sverige-2010/. Läst 7 september 2013 Arkiverad 26 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Dyntaxa Dinothenarus pubescens
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Dinothenarus pubescens - guldkortvinge”. Artfakta. Artdatabanken, SLU. Arkiverad från originalet den 1 maj 2023. https://web.archive.org/web/20230501165007/https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/100835/details?lang=sv. Läst 1 maj 2023.
- ^ [a b] (på finska/engelska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. Arkiverad från originalet den 9 september 2015. https://web.archive.org/web/20150909225926/http://www.ym.fi/fi-FI/Ajankohtaista/Julkaisut/Erillisjulkaisut/Suomen_lajien_uhanalaisuus__Punainen_kir%284709%29. Läst 15 oktober 2015 Arkiverad 9 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.