Gul kardinal

	Gul kardinal; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Kardinaler; Cardinalidae
Släkte	Pheucticus
Art	Gul kardinal; P. chrysopeplus
Vetenskapligt namn
	§ Pheucticus chrysopeplus
Auktor	(Vigors, 1832)
Utbredning

Gul kardinal^[2] (Pheucticus chrysopeplus) är en centralamerikansk fågel i familjen kardinaler inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer i norra Centralamerika från nordvästra Mexiko söderut till centrala Guatemala. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende och läte

Gul kardinal är en mycket stor (21,5-24 cm) medlem av släktet Pheucticus med stort huvud och en massiv mörkgrå näbb. Fjäderdräkten är gul till orangegul med vitmönstrade svarta vingar och stjärt.^[4] Sydliga fåglar (auratiacus) är mer orangefärgad på huvud och undersida.^[5]

Sången liknar svarthuvad kardinal men är mörkare, långsammare och enklare. Kontaktlätet är ett vasst metalliskt "pik" och i flykten hörs ett mjukt "hoee".^[4]

Utbredning och systematik

Gul kardinal förekommer i norra Centralamerika och delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

chrysopeplus/dilutus-gruppen
- Pheucticus chrysopeplus dilutus – nordvästra Mexiko (södra Sonora, sydvästra Chihuahua och norra Sinaloa)
- Pheucticus chrysopeplus chrysopeplus – västra höglandet i Mexiko (Sinaloa till Guerrero och sydvästra Puebla)
Pheucticus chrysopeplus aurantiacus – södra Mexiko (Chiapas) till centrala Guatemala

Genetiska studier visar att taxonet aurantiacus står närmare guldkardinalen (Pheucticus chrysogaster).^[6] Arten är en mycket sällsynt gäst i amerikanska delstaten Arizona.^[4]

Levnadssätt

Gul kardinal hittas i buskrika skogsmarker och andra halvöppna områden som utmed vattendrag kantade av vegeation och i törnskog. Underarten aurantiacus ses även i gläntor inne i fuktig städsegrön skog. I Mexiko påträffas den från havsnivån upp till 2500 meters höjd, i Guatemala från 300 meter. Den ses enstaka eller i par, ofta i fruktbärande träd där den kalasar på frukt från framför allt Ficus pertusa och Trichostigma octandrum. Den har även noterats ta nektar från Erythrina oliviae.^[5]

Häckning

Arten börjar häcka i början av juni och familjekonstellationer ses fortfarande tillsammans i mitten av september. Det skålformade boet av rötter, gräs, löv och torra växtfibrer placeras lågt till medelhögt i en tät buske. Däri lägger den två till fem blågröna ägg med gråbruna fläckar vid den rundare änden.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2020 Pheucticus chrysopeplus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 401. ISBN 0-679-45120-X
^ [a b c] Brewer, D. (2020). Yellow Grosbeak (Pheucticus chrysopeplus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.yelgro.01
^ Pulgarín-R., P.C., Smith, B.T., Bryson, R.W., Spellman, G.M. & Klicka, J. (2013) Multilocus phylogeny and biogeography of the New World Pheucticus grosbeaks (Aves: Cardinalidae). Mol. Phylogenet. Evol. 69(3): 1222–1227.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör gul kardinal.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pheucticus chrysopeplus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2020 Pheucticus chrysopeplus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[Sibley-4] [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 401. ISBN 0-679-45120-X

[BOW-5] [a b c] Brewer, D. (2020). Yellow Grosbeak (Pheucticus chrysopeplus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.yelgro.01

[6] Pulgarín-R., P.C., Smith, B.T., Bryson, R.W., Spellman, G.M. & Klicka, J. (2013) Multilocus phylogeny and biogeography of the New World Pheucticus grosbeaks (Aves: Cardinalidae). Mol. Phylogenet. Evol. 69(3): 1222–1227.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]