Gulögd pingvin

	Gulögd pingvin; Status i världen: Starkt hotad
	Adult gulögd pingvin fotograferad i september vid Otagobukten på Nya Zeeland
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Pingvinfåglar; Sphenisciformes
Familj	Pingviner; Spheniscidae
Släkte	Megadyptes; Milne-Edwards, 1880
Art	Gulögd pingvin; M. antipodes
Vetenskapligt namn
	§ Megadyptes antipodes
Auktor	Hombron & Jacquinot, 1841
Utbredning
	Karta över Nya Zeeland med förekomster av pingvinerna markerade med rött

Gulögd pingvin^[2] (Megadyptes antipodes) tillhör familjen pingviner och är den enda nu levande arten i släktet Megadyptes.^[3]

Utseende och fältkännetecken

Arten är en ganska stor pingvin med en snittlängd på 75 cm och en genomsnittlig vikt på 6,3 kg. Vikten varierar över året och den är som tyngst, 7–8 kg, precis innan ruggningen och lägst, 5–6 kg, direkt efter ruggningen. Den har ett ljust gult huvud och ännu ljusare gul iris med svarta fjäderspolar. Kinden och hakan är brunsvart. Ett kraftigt gulfärgat band löper från ögonen runt nacken. Juvenilerna saknar detta band och har istället grå iris. I övrigt är fågeln ganska lik åsnepingvinen.

Taxonomi

Gulögd pingvin beskrevs taxonomiskt första gången 1841 av Jacques Bernard Hombron och Honoré Jacquinot. Tidigare trodde man att den var närbesläktad med dvärgpingvin (Eudyptula minor), men molekylära studier indikerar att den är mer närbesläktad med pingvinerna i släktet Eudyptes.^[4] Den är idag ensam art i sitt släkte Megadyptes, men 2008 upptäcktes en närbesläktad, mindre, nyligen utdöd art, som fått namnet waitahapingvin (Megadyptes waitaha).^[5].

Utbredning

Arten förekommer vid kusten av södra Nya Zeeland, exempelvis på Otagohalvön. Den förekommer också på Aucklandöarna, Campbellöarna och Stewart Island.

Ekologi

Gulögd pingvin är mycket lugn och skygg. Den vistas hela året kring området där den häckar. Utanför häckningstiden genomför den endast korta vandringar som varar i mindre än en vecka. Ruggning sker en gång per år i februari eller mars och varar i tre till fyra veckor.

De är ganska långlivade och vissa individer når en ålder av 20 år. Hanarna blir generellt äldre än honorna.^[6]

Biotop

Den häckar vanligtvis i skogs- eller buskbiotoper, bland nyzeeländskt lin (Phormium tenax) och gul busklupin (Lupinus arboreus), på sluttningar eller i raviner som vetter mot havet, eller direkt på stranden. Dessa häckningsområden finns oftast vid mindre vikar eller på en udde vid större vikar.^[7]

Häckning

I motsats till flera andra pingviner ruvar gulögd pingvinen inte i kolonier. Revirets storlek kan uppgå till en hektar. Fågelns rede ligger gömd i tät undervegetation. Vanligen läggs två ägg åt gången. Äggen ruvas i cirka sju veckor och ungarna är självständiga efter ungefär 100 dagar.

Status och hot

Hela populationen uppskattas till 2 600–3 000 vuxna individer och arten listas av IUCN som starkt hotad (EN). I vissa publikationer beskrivs arten som den mest sällsynta av pingvinarter, men galápagospingvinen har en mindre population.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 4 oktober 2009.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 24 juli 2009.

Noter

^ Birdlife International 2012 Megadyptes antipodes Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Baker AJ, Pereira SL, Haddrath OP, Edge KA (20 december 2006). ”Arkiverade kopian”. Proc Biol Sci. "273" (1582): ss. 11–17. doi:10.1098/rspb.2005.3260. PMID 16519228. Arkiverad från originalet den 7 april 2020. https://web.archive.org/web/20200407230250/https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1560011/. Läst 21 mars 2008.
^ Boessenkool, Sanne (20 december 2008). ”Relict or colonizer? Extinction and range expansion of penguins in southern New Zealand”. Proc. R. Soc. B.: ss. 815. doi:10.1098/rspb.2008.1246.
^ Richdale, L (1957). A population study of penguins. Oxford: Oxford University Press
^ Williams, Tony D. (1995). The Penguins. Oxford, England: Oxford University Press. ISBN 0-19-854667-X

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör gulögd pingvin.
Bilder & media
Wikispecies har information om gulögd pingvin.
Artförteckning
Megadyptes antipodes på Internet Bird Collection

[IUCN-1] Birdlife International 2012 Megadyptes antipodes Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[4] Baker AJ, Pereira SL, Haddrath OP, Edge KA (20 december 2006). ”Arkiverade kopian”. Proc Biol Sci. "273" (1582): ss. 11–17. doi:10.1098/rspb.2005.3260. PMID 16519228. Arkiverad från originalet den 7 april 2020. https://web.archive.org/web/20200407230250/https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1560011/. Läst 21 mars 2008.

[Boessenkool-5] Boessenkool, Sanne (20 december 2008). ”Relict or colonizer? Extinction and range expansion of penguins in southern New Zealand”. Proc. R. Soc. B.: ss. 815. doi:10.1098/rspb.2008.1246.

[6] Richdale, L (1957). A population study of penguins. Oxford: Oxford University Press

[Will227-7] Williams, Tony D. (1995). The Penguins. Oxford, England: Oxford University Press. ISBN 0-19-854667-X

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]