Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten)
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Gudmar Magnusson | ||
|---|---|---|
Titlar
| ||
Lagman i Västergötland
| ||
| Tidsperiod | 1312-1313 | |
Riddare
| ||
| Tidsperiod | 1291 | |
| Yrke | Lagman | |
|
| ||
Personfakta
| ||
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Ulvåsaätten | |
Familj
| ||
| Make/maka | Margareta Ulfsdotter | |
| Barn | Katarina Gudmarsdotter Ulf Gudmarsson (Ulvåsaätten) Magnus Gudmarsson (Ulvåsaätten) | |
.png)
| ||
| Gudmar använde i sitt sigill ett framvänt hjorthuvud med hals | ||
Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten), även känd som Gudmar Månsson och greve Gomer. Omnämnd 1289–1313. Omnämnd som riddare 1291, som kung Birgers råd 1299 och 1305, senare som hertigarna Eriks och Valdemars råd. Var 1312 lagman i Västergötland.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]På något sätt var Gudmar släkt med släktcirkeln som hade Ingevaldsdotter-kvinnor och män med förnamnet Ingevald, troligen avkomlingar till Ingevald Torstensson till Hesselby.
Han var av ätten Hjorthuvud möjligen i Närke, med variant av Sveriges äldsta kända vapensköld från 1219. Gudmar använde i sitt sigill ett framvänt hjorthuvud, men sönerna upptog i stället ett vapen med ett upprest gående lejon, vilket anknöt till moderns släkt, i nutida litteratur benämnd Lejonet-grenen bland Bobergätten (inte Ulv), som var kognatiskt en gren av den så kallade Folkungaätten eller Bjälboätten, som den oftare kallas idag.
Gudmar Magnusson hade varit (i 1289) i tjänst av hertigen Bengt Birgersson (Bjälboätten), biskop i Linköping, kungens bror. Snart, Gudmar Magnusson fick gifta sig med Margareta, brorsdotter till Sigtrygg arkedjäkn (herr Sigtrad) som fungerade som ärkedjäkn i Linköpings domkapitel. Hertig-biskop Bengt Birgersson var avlägsen kusin till Margareta (Bengt Birgerssons far Birger jarl hade haft en 'neptis' som var farfarsmor till Margareta) och kanske var den som främjade Gudmars karrier genom detta högt äktenskap.
Egendom
[redigera | redigera wikitext]Ägde flera gods, bland annat Ållonö nära Norrköping i Östergötland, Tuna dvs Kägleholm i Närke samt Loholm i Kullings härad och ett i Askims härad, Västergötland.
Familj
[redigera | redigera wikitext]Gudmar Magnusson var 1291 gift med Margareta Ulfsdotter, vilken omnämns som död 1341, dotter till Loholms Ulf Karlsson[1] (inte den samtida riddaren Ulf Karlsson (Ulv)) och dennes okänd hustru.
De fick tillsammans barnen Katarina Gudmarsdotter (Ulvåsaätten) (avled mellan 1344–1350), som var gift med riksrådet, riddaren och lagmannen Gustaf Tunasson (Vingätten) i Värmlands lagsaga, lagmannen Ulf Gudmarsson (Lejon), lagman i Östergötlands lagsaga som var gift med Birgitta Birgersdotter, känd som Heliga Birgitta och riksrådet, riddaren och lagmannen Magnus Gudmarsson (Ulvåsaätten) i Västergötlands lagsaga som var gift med Katarina Birgersdotter (Finstaätten). De båda sönerna var gifta med döttrarna till lagmannen Birger Persson till Finsta i Upplands lagsaga.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Jarl Gallén, "Ulvåsaätten", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:1 (1957), s. 91f.
- Jakob Koit, "Boberg", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:1 (1957)
- Hans Gillingstam, "Bengt Hafridssons ätt", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:2 (1965)
- Pontus Möller & Hans Gillingstam, "Ulv", Äldre svenska frälsesläkter, bd 1:3 (1989), s. 296f.