Gråryggig vråk

	Gråryggig vråk; Status i världen: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Pseudastur
Art	Gråryggig vråk; P. occidentalis
Vetenskapligt namn
	§ Pseudastur occidentalis
Auktor	Salvin, 1876
Utbredning
Synonymer
	Leucopternis occidentalis; Gråryggad vråk;

Gråryggig vråk^[2] (Pseudastur occidentalis) är en starkt hotad sydamerikansk rovfågel.^[3] Den förekommer endast i västra Ecuador och nordvästra Peru.

Utseende och läten

Gråryggig vråk är en medelstor (45–48 cm), svartvit vråk. Adulta fågeln är svartaktig på vingar och mantel, på huvud och nacke vitstreckat grå. Stjärten är vit med ett brett, svart subterminalt band. Undersidan är vit och benen gula. Ungfågeln är brunare ovan med brun streckning på manteln. Lätet beskrivs som ett högljutt skri likt vitvråken som ofta upprepas, framför allt i flykten.^[1]

Utbredning och systematik

Gråryggig vråk förekommer i skogar i västra Ecuador och angränsande nordvästra Peru.^[3] Arten placerades tidigare i släktet Leucopternis, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte står varandra närmast. Gråryggig vråk har därför tillsammans med nära släktingarna vitvråk och mantelvråk lyfts ut i ett eget släkte, Pseudastur.^[4]^[5]

Levnadssätt

Gråryggig vråk hittas i både torra lövskogar och fuktiga städsegröna skogar, men påträffas oftare i de senare, vanligen från 100 till 1 400 meters höjd, dock ibland så högt som 2 900 meter. Arten kan ses födosöka i av människan rätt påverkade miljöer kring Machalilla National Park och i skogsbryn i Esmeraldas, Piñas och Manta Real samt i Tumbes National Reserve. Födan består av ödlor, krabbor, ormar, gnagage, småfåglar, grodor, daggmaskar och större insekter. Den verkar kunna häcka året runt.^[1]^[6]^[7]^[8]

Status

Gråryggig vråk är en mycket fåtalig fågel med en världspopulation bestående av under 1 000 vuxna individer. Den tros dessutom minska kraftigt i antal till följd av habitatförstörelse. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.^[1]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Pseudastur occidentalis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2015.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
^ Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.
^ Best, B. J.; Kessler, M. 1995. Biodiversity and conservation in Tumbesian Ecuador and Peru. BirdLife International, Cambridge, U.K.
^ Vargas, H. 1995. Food habits, breeding biology and status of the Gray-backed Hawk (Leucopternis occidentalis) in western Ecuador. MSc thesis. Boise State University.
^ Piana, R.; Marsden, S. 2012. Diversity, community structure and niche characteristics within a diurnal raptor assemblage of northwestern Peru. The Condor 114(2): 279-289.

Externa länkar

Wikispecies har information om Pseudastur occidentalis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Pseudastur occidentalis.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Pseudastur occidentalis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2015.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01

[4] Amaral, F.S.R., F.H. Sheldon, A. Gamauf, E. Haring, M. Riesing, L.F. Silveira, and A. Wajntal (2008), Patterns and Processes of Diversification in a Widespread and Ecologically Diverse Avian Group, the Buteonine Hawks (Aves, Accipitridae), Mol. Phylogenet. Evol. 53, 703-715. PDF Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.

[5] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315. PDF Arkiverad 31 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine.

[6] Best, B. J.; Kessler, M. 1995. Biodiversity and conservation in Tumbesian Ecuador and Peru. BirdLife International, Cambridge, U.K.

[7] Vargas, H. 1995. Food habits, breeding biology and status of the Gray-backed Hawk (Leucopternis occidentalis) in western Ecuador. MSc thesis. Boise State University.

[8] Piana, R.; Marsden, S. 2012. Diversity, community structure and niche characteristics within a diurnal raptor assemblage of northwestern Peru. The Condor 114(2): 279-289.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]