Hoppa till innehållet

Gorlice–Tarnów-offensiven

Från Wikipedia
Gorlice–Tarnów-offensiven
Del av östfronten under första världskriget

Östfrontens utveckling under Gorlice–Tarnów-offensiven.
Ägde rum 1 maj-18 september 1915
Plats Gorlice och Tarnów-området, sydöst om Kraków
Resultat Avgörande tysk-österrikisk seger
Stridande
Kejsardömet Ryssland Ryska imperiet Kejsardömet Tyskland Kejsardömet Tyskland
Österrike-Ungern Österrike-Ungern
Befälhavare och ledare
Tsarryssland Radko Dimitrijev
Tsarryssland Nikolaj Iudovitj Ivanov
Kejsardömet Tyskland August von Mackensen
Kejsardömet Tyskland Hans von Seeckt
Österrike-Ungern Eduard von Böhm-Ermolli
Österrike-UngernSvetozar Borojević von Bojna
Styrka
3:e armén Kejsardömet Tyskland 11:e armén
Österrike-Ungern 4:e armén
Österrike-Ungern 3:e armén
Förluster
240 000 döda och sårade 90 000 döda och sårade

Gorlice–Tarnów-offensiven var en mindre tysk-österrikisk offensiv på östfronten under första världskriget, inledd i början av maj 1915 och avslutad i november samma år.

Offensivens förlopp

[redigera | redigera wikitext]

11:e tyska armén bestående av fyra tyska och en österrikisk-ungersk kår, under befäl av generalöverste August von Mackensen gick här till anfall mot ett befäst ryskt avsnitt, vars djup sträckte sig från Gorlice och Tarnów 40 kilometer längre åt nordväst och sedan 20–30 kilometer österut till närheten av Wisłoka. Området försvarades av trupper tillhörande 3:e ryska armén under befäl av Radko Dimitrijev.

Offensiven, som i sina huvuddrag var planlagd gemensamt av de tyska och österrikisk-ungerska generalstaberna, förbereddes ytterst omsorgsfullt. Den inleddes 2 maj med en fyra timmar våldsam trumeld, varefter stormning startades klockan 10 på förmiddagen. Redan samma dag hade man tagit större delen av försvararnas främsta ställningar, 3 maj hade man erövrat delar av den bakomvarande andra försvarslinjen, och 4 maj var man framme vid den tredje och sista försvarslinjen.

5 maj nådde anfallarna Wisłoka, vilket vattendrag man dagen därpå tog kontroll över. Ryssarna tvingades nu att dra sig tillbaka även på angränsande frontsavsnitt, där 3:e och 4:e österrikisk-ungerska arméerna ryckte fram. 7 november kom hela den 150 kilometer långa fronten mellan Wisła och Karpaterna att börja vackla. När centralmakterna sedan fortsatte sin offensiv kom detta att leda till katastrofartade reträtter på hela den ryska fronten från Daugava till Rumänien.