Gonocephalus semperi
Utseende
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
Gonocephalus semperi Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Agamer Agamidae |
Släkte | Gonocephalus |
Art | Gonocephalus semperi |
Vetenskapligt namn | |
§ Gonocephalus semperi | |
Auktor | Peters 1867 |
Synonymer | |
Gonyocephalus semperi Boulenger 1885[2] Lophyrus (tiaris) semperi Peters 1867[3] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Gonocephalus semperi[3] är en ödleart som beskrevs av Peters 1867. Gonocephalus semperi ingår i släktet Gonocephalus och familjen agamer.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2009 Gonocephalus semperi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Boulenger, G.A. (1885) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) I. Geckonidae, Eublepharidae, Uroplatidae, Pygopodidae, Agamidae., London: 450 pp.
- ^ [a b] Peters, Wilhem Carl Hartwig (1867) Herpetologische Notizen., Monatsber. königl. Akad. Wiss. Berlin. 1867 (Januar): 13-37
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/gonocephalus+semperi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Gonocephalus semperi i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|