Glaukonit
| Glaukonit | |
 Glaukonit | |
| Dana klassificering | 71.02.02a.05 |
|---|---|
| Strunz klassificering | 9.EC.15 |
| Kemisk formel | (K,Na)(Fe3+,Al,Mg)2(Si,Al)4O10(OH)2 |
| Färg | Gulgrön, grön, blågrön |
| Bildningsmiljö | Vid låg temperatur |
| Kristallstruktur | Monoklint |
| Brott | Oregelbundet |
| Hårdhet (Mohs) | 2 |
| Glans | Glas-, fett- eller mattglans |
| Transparens | Genomskinlig |
| Densitet | 2,4–2,95 |
Glaukonit, även kallat grönsand, är ett grönt, hydroxylhaltigt[1] kaliumjärnsilikat med mycket växlande sammansättning, mest med 5 – 10 % kaliumoxid (K2O) som förekommer i små, runda korn, ofta bildade kring en stenkärna. Glaukoniten bildas på havsbotten och uppträder främst i sedimentära bergarter. Glaukonit är ett lågtemperaturmineral.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]I Sverige hittar man mineralet i de fossilförande systemens sandstenar, kalkstenar, krita och märgelstenar, ibland i så stor mängd att den är karaktäristisk för bergarten. I Danmark förekommer glaukoniten i äldre och yngre grönsand, grönsandsten, grönsandkalk, vilken dels förekommer på Bornholm, dels på Själland.
Användning
[redigera | redigera wikitext]I New Jersey finns glaukonithaltig grönsand med 6 – 7 % kaliumoxid, vilken har använts som kaligödning. Glaukonit används också som grön färg förutom att den har en inte obetydlig jonbytande förmåga.[2]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Per H Lundegård, Sven Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X sid 183
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.