Geocapromys brownii
| Geocapromys brownii Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Bäverråttor Capromyidae |
| Släkte | Kortsvansade bäverråttor Geocapromys |
| Art | Geocapromys brownii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Geocapromys brownii | |
| Auktor | (J. Fischer, 1829) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Geocapromys brownii[2] är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Baptist Fischer 1829. Geocapromys brownii ingår i släktet kortsvansade bäverråttor och familjen bäverråttor.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 33 till 44,5 cm och har en kort svans av 3,5 till 6,4 cm som är nästan helt gömd i pälsen. Vikten varierar mellan en och två kilogram. Gnagaren kännetecknas av ett robust huvud, kort hals och korta extremiteter. Den har tät och ganska grov päls med en rödbrun till svart färg. Den korta svansen är bara på ovansidan täckt av svarta hårtofsar och har annars fjäll. Dessutom har benen en svart färg. Typisk för arten är långa morrhår och korta öron.[5]
Geocapromys brownii har bara en framtand på varje sida i över- och underkäken, ingen hörntand, bara en premolar och tre molarer.[5]
Denna gnagare förekommer på Jamaica. Den lever där i kulliga områden eller i bergstrakter med många bergssprickor och naturliga tunnlar som används som gömställen. Individerna är aktiva på natten och äter olika växtdelar som rötter, frukter, bark, blad och unga växtskott. Hos arten förekommer familjegrupper med två till sex medlemmar.[1]
Fortplantningssättet är bara känt från individer som hölls i fångenskap. De hade förmåga att para sig hela året. Dräktigheten varar cirka 123 dagar och sedan föds en eller två ungar, sällan trillingar. Ungdjur blir tidigast ett år efter födelsen könsmogna.[1] Några honor hade tre kullar per år. Exemplar i fångenskap levde cirka åtta år.[5]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] 2008 Geocapromys brownii Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Geocapromys brownii
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/geocapromys+brownii/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c] Erica Raffo (23 november 2000). ”Brown's hutia” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Geocapromys_brownii/. Läst 2 mars 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Geocapromys brownii.
Wikispecies har information om Geocapromys brownii.
