Gabriel Attal
| Gabriel Attal | |
 Gabriel Attal 2023.
| |
| Tid i befattningen 9 januari 2024–5 september 2024 | |
| President | Emmanuel Macron |
|---|---|
| Företrädare | Élisabeth Borne |
| Efterträdare | Michel Barnier |
| Tid i befattningen 20 juli 2023–9 januari 2024 | |
| Premiärminister | Élisabeth Borne |
| Företrädare | Pap Ndiaye |
Frankrikes minister för offentliga räkenskaper
| |
| Tid i befattningen 20 maj 2022–20 juli 2023 | |
| Premiärminister | Élisabeth Borne |
| Företrädare | Olivier Dussopt |
| Efterträdare | Thomas Cazenave |
| Född | Gabriel Attal de Couriss 16 mars 1989 Clamart, Hauts-de-Seine, Frankrike |
| Nationalitet |  Frankrike
|
| Politiskt parti |
Parti Socialiste (2006–2016) Renaissance (2016–) |
| Alma mater | Université Panthéon-Assas Sciences Po |
| Yrke | Politiker |
| Partner | Stéphane Séjourné (2015–2022) |
| Namnteckning | 
|
Gabriel Attal de Couriss, född 16 mars 1989 i Clamart, Hauts-de-Seine, är en fransk politiker. Mellan januari och september 2024 var han Frankrikes premiärminister.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Attal studerade vid privatskolan École alsacienne och därefter vid Université Panthéon-Assas och Sciences Po, samtliga i Paris. Under studietiden blev han medlem i det franska socialistpartiet. Han tog 2012 en masterexamen i offentlig förvaltning, och kom därefter att arbeta som rådgivare till den dåvarande hälsoministern Marisol Touraine. År 2014 blev han invald i kommunstyrelsen i Vanves.[1]
År 2016 lämnade Attal socialistpartiet för La République en marche (sedermera Renaissance), och kom året därpå att bli invald i den franska nationalförsamlingen.[1] Efter Emmanuel Macrons seger i presidentvalet 2017 har han kommit att inneha flera regeringsuppdrag: som statssekreterare i utbildningsministeriet 2018–2020, talesperson för regeringen 2020–2022, och minister för offentliga räkenskaper 2022–2023.[2]
I juli 2023 utsågs han till utbildningsminister, och i januari 2024 efterträdde han Élisabeth Borne som premiärminister. Han var den yngste premiärministern i Frankrikes historia, samt den förste öppet homosexuelle personen på premiärministerposten.[3] Efter Renaissances dåliga resultat i parlamentsvalet i Frankrike 2024 lämnade Attal in sin avskedsansökan,[4] och i september 2024 utsågs Michel Barnier till ny premiärminister av Macron.[5]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Pierrick Baudais (20 december 2017). ”Qui est Gabriel Attal, le futur porte-parole de la République en marche ?” (på franska). Ouest-France. https://www.ouest-france.fr/politique/la-republique-en-marche/qui-est-gabriel-attal-le-futur-porte-parole-de-la-republique-en-marche-5460510. Läst 10 januari 2024.
- ^ Victor Boiteau (20 maj 2022). ”Darmanin, Le Maire, Attal… Ces ministres qui remettent ça dans le gouvernement Borne” (på franska). Libération. https://www.liberation.fr/politique/darmanin-le-maire-attal-ces-ministres-qui-remettent-ca-dans-le-gouvernement-borne-20220520_652B4HABJBA2LMUNH4X4UQL5TU/. Läst 10 januari 2024.
- ^ Kim Willsher (9 januari 2024). ”Who is Gabriel Attal, the French PM who climbed the ranks in record time?” (på engelska). The Guardian. https://www.theguardian.com/world/2024/jan/09/gabriel-attal-french-prime-minister. Läst 10 januari 2024.
- ^ TT (7 juli 2024). ”Vänsterskräll i franska valet – Attal vill avgå”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2024-07-07/vansterskrall-i-franska-valet-attal-vill-avga/. Läst 9 december 2024.
- ^ Sara Schwartz Wiman (5 september 2024). ”Michel Barnier nomineras till fransk premiärminister”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/michael-barnier-blir-fransk-premiarminister. Läst 9 december 2024.
|