Friedrich Strindberg
Friedrich Strindberg | |
Pseudonym | Fredrik Uhlson |
---|---|
Född | Max Friedrich Strindberg 21 augusti 1897 Saxen, Oberösterreich, Österrike-Ungern |
Död | 30 mars 1978 (80 år) Castelveccana, Italien |
Yrke | Författare, journalist |
Nationalitet | Svensk Tysk |
Språk | Tyska |
Maka | Maria Lazar (g. 1923–1927; skilda) |
Släktingar | Frida Uhl (mor) Frank Wedekind (biologisk far) August Strindberg (juridisk far) |
Max Friedrich Strindberg, även Strindberg-Wedekind, född 21 augusti 1897 i Saxen, Oberösterreich, Österrike-Ungern, död 30 mars 1978 i Castelveccana, Italien,[1] var en tysk-svensk journalist och författare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Friedrich Strindberg var son till Frida Uhl och Frank Wedekind. Då Uhl vid tidpunkten ännu var gift med August Strindberg blev han dennes juridiske son. Han växte upp med sin mormor på slottet Dornach i Saxen, Oberösterreich. Under första världskriget tjänstgjorde han som frivillig i den österrikiska armén. År 1923 gifte han sig med författaren Maria Lazar i Wien, men skilde sig 1927. Paret fick dottern Judith, född 1924.[1]
Under mellankrigstiden verkade Strindberg som journalist och fotograf i Wien och Berlin. Han arbetade i Afrika från 1934 och i Spanien från 1936, som korrespondent under andra italiensk-abessinska kriget och spanska inbördeskriget.[1] Som aktiv antinazist hjälpte han judar fly undan deportationer till koncentrationsläger under förintelsen,[2] och flydde därefter själv, antingen 1940[1] eller 1943[3], till Sverige. August Strindbergs svenska arvingar ska ha försökt förhindra detta och velat återkalla hans svenska medborgarskap, något som kunde ha slutat fatalt för Friedrich Strindberg; hans biologiske far Frank Wedekind (felaktigt) hade förklarats vara ”halvjudisk” i Nazityskland.[4] I Sverige skrev han romanen Die Juden von Berlin, som 1945 publicerades på svenska som Under jorden i Berlin under pseudonymen Fredrik Uhlson. Romanen återutgavs 2002, med efterord av Jan Myrdal.[3]
År 1949 lämnade Strindberg Sverige och bosatte sig i Västtyskland, där han från 1957 var chef för textredaktionen på Weltbild och från 1961 redaktör för tidskriften Quick. År 1972 flyttade han till Castelveccana i Italien, där han bodde till sin död.[1] Friedrich Strindberg blev, tillsammans med sin andra hustru Utje Strindberg, postumt hedrad som Rättfärdig bland folken av Yad Vashem 2002.[5]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Abessinien im Sturm: kleines Tagebuch aus dem ostafrikanischen Krieg (Berlin: Ullstein, 1936)
- Fredrik Uhlson (pseud.), Under jorden i Berlin, övers. Britta Höglund (Stockholm: Bonnier, 1945)
- Under jorden i Berlin, övers. Britta Höglund, ny utg. (Stockholm: Bonnier, 2002)
- Wenn die Birnen reifen: Roman (Frankfurt am Main: W. Krüger, 1977)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Ingrid Bigler-Marschall och Reinhard Müller (red.) Deutsches Literatur-Lexikon, vol. 21: Streit–Techim, 3 uppl. (Zürich/München: K.G. Saur Verlag, 2001), s. 54.
- ^ Jan Ceder, ”Strindberg, Friedrich”, Alex Författarlexikon 26 februari 2003. Läst 7 september 2023.
- ^ [a b] ”Friedrich Strindberg”. Albert Bonniers förlag. https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/s/friedrich-strindberg/. Läst 30 juli 2018.
- ^ Jochen Reinert, ”Strindbergs Sohn rettete nicht nur Rabbi Strauss das Leben”, Neues Deutschland 2 augusti 2003. Läst 7 september 2023.
- ^ ”Ausgezeichneter Mut”, Der Tagesspiegel 3 september 2002. Läst 7 september 2023.