Hoppa till innehållet

Franz Toula

Från Wikipedia
Franz Toula
Född20 december 1845[1][2]
Wien[3]
Död3 januari 1920[1] (74 år)
Wien[3]
Medborgare iÖsterrike
Utbildad vidTechnische Universität Wien
Schottenfelder Realschule
SysselsättningGeolog[3], paleontolog, professor, mineralog[3], botaniker
ArbetsgivareTechnische Universität Wien
Redigera Wikidata

Franz Toula, född 20 december 1845 i Wien, Österrike, död 3 januari 1920 i Wien, var en österrikisk geolog, som 1880–1917 var professor i mineralogi och geologi vid Tekniska högskolan i Wien. Han genomförde geologiska resor i Uralbergen, Balkanhalvön, Krim, Dobrudzja, Bukovina, Mindre Asien, Moldova och Alperna samt redogjorde för dessa genom avhandlingar i "Zeitschrift der Deutschen geologischen Gesellschaft" och i Geologische Bundesanstalts i Wien förhandlingar.

Toula studerade geologi och paleontologi vid Tekniska högskolan i Wien under handledning av Ferdinand von Hochstetter, vars assistent han blev 1869. År 1872 blev han lärare (professor i Österrike) i naturhistoria och geografi vid realskolan i Gumpendorf. År 1877, efter sin habilitering, blev han privat föreläsare, 1880 docent och från 1884 professor i geologi och mineralogi vid Tekniska högskolan som efterträdare till Hochstetter, som tog över förvaltningen av Naturhistoriska museet 1880. År 1893/94 var han rektor. Han gick i pension 1917. Han var även hovrättsråd.

Minnestavla för Franz von Toula på innergården i TU Wien

Vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Toula ägnade sig ursprungligen åt bearbetningen av mineralsamlingar från Spetsbergen, Östra Grönland och Novaja Zemlja, men skrev också om geologi för wienska dagstidningar (till exempel från en Uralexpedition 1872/73 eller från Vesuvius) och höll föreläsningar i Wiens förbund för spridning av vetenskaplig kunskap, som han blev vicepresident för 1886. År 1888 blev han medlem av Vetenskapsakademien Leopoldina.[4]

Från 1870-talet och framåt bedrev han geologisk forskning på uppdrag av Vetenskapsakademien på västra Balkan och Bulgarien tillsammans med Melchior Neumayr från Grekland. Ytterligare forskningsresor till Balkan följde 1880, 1884 och 1890. Han forskade också på Krim 1888, i Dobruja 1892, i Bukovina 1893, om Bosporen och Mindre Asien 1895 och i Rumänien 1896/97. Tillsammans med Theodor Fuchs och andra grundade han Naturwissenschaftliches Orientverein i Wien. Ett annat intresseområde för honom var geologin och paleontologin i Wiens omgivningar, där han behandlade både ryggradslösa djur (ammoniter, även mikropaleontologi av djupa borrhål i Wienbäckenet) och ryggradsdjur (tertiära fynd från Österrike) och var en skicklig preparator.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Eine geologische Reise nach Kleinasien, (Bosporus und Südküste des Marmarameeres), Beiträge zu Paläontologie Österreich-Ungarns, Band 12, Heft 1, 1898, Digitalisat
  • Geologische Untersuchungen im östlichen Balkan und in den angrenzenden Gebieten, Wien, 1890, Digitalisat
  • Lehrbuch der Geologie, Wien: Hölder 1900 (Text- und Atlas-Band), 2. Auflage 1906, 3. Auflage 1918
  • Die Steinkohlen, ihre Eigenschaften, Vorkommen, Entstehung und nationalökonomische Bedeutung, 1888
  • Die Tiefbohrung bis 600 m Tiefe auf dem Gebiete der Fabrik chemischer Produkte und zwar der Holzverkohlungs-Industrie-Aktien-Gesellschaft in Liesing bei Wien. In: Nova Acta. Abhandlungen der Kaiserlich Leopoldinisch-Carolinischen Deutschen Akademie der Naturforscher. Band C Nr. 3. Halle 1914.

Han arbetade också med de nya utgåvorna av riktlinjerna för mineralogi och geologi för högre klassen i österrikiska Realschulen von Hochstetter och Anton Bisching.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Franz Toula, 20 oktober2020.
  1. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1174079767749153-1, läst: 14 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 153512931.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d] Gemeinsame Normdatei, läst: 2 maj 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ Mitgliedseintrag von Franz von Toula bei der Deutschen Akademie der Naturforscher Leopoldina, upptagen 18 juni 2016.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]