Largo di Torre Argentina

	Largo di Torre Argentina; (Area Sacra di Largo Argentina)
	Torg med arkeologisk plats
Land	Italien
Region	Lazio
Ort	Rom
Adress	Campus Martius; (Regio IX Circus Flaminius)
Koordinater	41°53′43.01″N 12°28′36.98″Ö / 41.8952806°N 12.4769389°Ö
Färdigställande	200-talet f.Kr. – första århundradet f.Kr.
GeoNames	8504670
	Lägeskarta
	Plan över de fyra templen.

Largo di Torre Argentina är en piazza i centrala Rom. På piazzan finns en arkeologisk utgrävningsplats med lämningar från fyra tempel från den romerska republikens tid.

Piazzan har fått sitt namn efter det så kallade Torre Argentina, uppkallat efter Argentoratum, det latinska namnet för Strasbourg. Vid detta torn lät den påvlige pronotarien och ceremonimästaren Johannes Burckard år 1503 vid Via del Sudario uppföra sitt palats. Tornet är numera inkorporerat i byggnaden.^[1]

Tornet vid piazzans sydöstra hörn, Torre del Papito, uppfördes under medeltiden. Ursprunget till tornets namn är oklart, men det anses syfta på motpåven Anacletus II (1130–1138).^[2]

År 1909 beslutade Roms myndigheter att inleda friläggningen av Largo di Torre Argentina, vilket senare bland annat innebar rivningen av kyrkan San Nicola dei Cesarini. I samband med rivningsarbetena påträffades huvudet och armarna tillhörande en kolossalstaty i marmor. Vid de arkeologiska utgrävningarna fann man en så kallad helig plats – area sacra – vilken kunde dateras till republikens tid. Man upptäckte fyra tempel och en del av Pompejus teater. De fyra templen kom initialt att benämnas A, B, C och D.^[3]

På torgets västra sida finns ruinerna av en stor plattform av kalktuff som tros vara en del av Pompejus curia. Det var i denna byggnad Julius Caesar mördades av Brutus och Cassius och deras sammansvurna den 15 mars år 44 f.Kr.^[4]

De fyra romerska templen

De fyra templen frilades mellan 1926 och 1929. Ytterligare utgrävningsarbeten företogs under 1930-talet under ledning av konsthistorikern och arkitekten Antonio Muñoz.

Tempel A – Juturnas tempel

Detta tempel byggdes av fältherren och statsmannen Gaius Lutatius Catulus efter hans seger mot Karthago år 241 f.Kr. och invigdes åt Juturna. Det skadades i en eldsvåda år 80 e.Kr. och restaurerades. På 1100-talet byggdes templet om till kyrkan San Nicola dei Cesarini; ruiner efter absider finns fortfarande kvar. Till höger om templet finns lämningar av Hecatostylon.^[5]^[6]

Tempel B – Fortunas tempel

Fältherren Quintus Lutatius Catulus lät uppföra detta tempel efter slaget vid Vercellae år 101 f.Kr.^[7] Detta tempel, invigt åt Fortuna, var runt, en monopteros, med sex kvarvarande kolonner. Ursprungligen hade templet arton fristående korintiska kolonner. Vid utgrävningarna fann man ett kolossalhuvud, vilket tillhört en staty föreställande gudinnan Fortuna; detta bevaras numera i Palazzo dei Conservatori.^[4]^[8] Plinius berättar att det vid eller i templet stod flera grekiska statyer.^[9]

Tempel C – Feronias tempel

Detta tempel, vilket är det äldsta av de fyra, härstammar från början av 200-talet f.Kr. och var invigt åt Feronia, en italisk jordgudinna av sabinskt ursprung. Templet, som var en peripteros, hade ett podium i tuff samt mosaikgolv. Ett altare sattes upp i templet av censorn Aulus Postumius Albinus Luscus år 174 f.Kr.^[6]^[10]

Templets altare, uppfört i tuff från Anio-regionen och Grotta Oscura, har följande inskription:^[11]^[12]

A⋅POSTVMIVS⋅A⋅F⋅A⋅N⋅ALBINVS⋅DVO⋅VIR⋅LEGE
PLAETORIA⋅REFICIVNDAM⋅COERAVIT

Tempel D – Lares Permarinis tempel

Det största templet av de fyra är delvis dolt under Via Florida. Det var invigt åt Lares Permarini, sjömännens skyddsandar. Templet, som var uppfört i travertin, är daterat till början av 100-talet f.Kr.^[13]^[14] Amiralen Lucius Aemilius Regillus avlade i samband med sjöslaget vid Myonnesos år 190 f.Kr. ett löfte om att uppföra templet och det invigdes den 22 december år 179 f.Kr. av censorn Marcus Aemilius Lepidus.^[15]^[16]

Bilder

Tempel A – Juturnas tempel.
Ruiner efter absider vilka hörde till kyrkan San Nicola dei Cesarini.
Fragment av fresker i en av absiderna.
Tempel B – Fortunas tempel.
Fortuna-statyns kolossalhuvud påträffades år 1928.
Tempel C – Feronias tempel.
Tempel C – närbild.
Tempel D – Lares Permarinis tempel.
Torre del Papito.

Källor

Noter

^ Ausenda 2002, s. 416
^ Ausenda 2002, s. 210
^ Claridge 1998, s. 215–218
^ [a b] Ausenda 2002, s. 212
^ Claridge 1998, s. 215
^ [a b] Ausenda 2002, s. 211
^ Plutarchos, Vitae parallelae: Marius, 26:2
^ Claridge 1998, s. 215–217
^ Plinius, Naturalis Historia, XXXIV:60
^ Claridge 1998, s. 217
^ Claridge 1998, s. 218
^ Moser 2019, s. 59
^ Claridge 1998, s. 217–218
^ Ausenda 2002, s. 211–212
^ Livius, Ab Urbe Condita, XL:52:4
^ Macrobius, Saturnalia, I:X:10

Webbkällor

”Area Sacra di Largo Argentina” (på italienska). Sovrintendenza Capitolina. Arkiverad från originalet den 9 april 2020. https://archive.today/20200409002818/http://www.sovraintendenzaroma.it/i_luoghi/roma_antica/aree_archeologiche/area_sacra_di_largo_argentina. Läst 9 april 2020.
”Templum Lares Permarini” (på engelska). RomeAndArt.eu. Arkiverad från originalet den 9 april 2020. https://archive.today/20200409003026/https://www.romeandart.eu/en/art-lares.html. Läst 9 april 2020.

Tryckta källor

Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 210–212. ISBN 88-365-2541-5
Claridge, Amanda (1998) (på engelska). Rome: An Oxford Archaeological Guide. Oxford Archaeological Guides, 99-2662277-1. Oxford: Oxford University Press. sid. 215–219. ISBN 0-19-288003-9
Coarelli, Filippo (1980) (på italienska). Guida archeologica di Roma (3). Milano: Arnoldo Mondadori. sid. 249–254. OCLC 7187657
Moser, Claudia (2019) (på engelska). The Altars of Republican Rome and Latium: Sacrifice and the Materiality of Roman Religion. Cambridge, United Kingdom: Cambridge University Press. ISBN 9781108428859
Richardson, Lawrence (1992) (på engelska). A New Topographical Dictionary of Ancient Rome. Baltimore, Maryland: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-4300-6

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Largo di Torre Argentina.
Bilder & media

Plan över Campus Martius
Tibern Navalia Circus Flaminius Marcellusteatern Diana- templet Pietas- templet Janustemplet Junos tempel Spestemplet Bellona- templet Apollo Sosianus tempel Jupiter Stators tempel Juno Reginas tempel Octavias portik Filippus portik Hercules Musarum- templet Octavius portik Balbus- teatern Crypta Balbi Porticus Minucia Nymfernas tempel Diribitorium Juturnas tempel Fortunas tempel Feronias tempel Lares Permarinis tempel Pompejus curia Pompejus portik Pompejusteatern Venus Victrix tempel Marstemplet Hercules Custos tempel Castors och Pollux tempel Pons Fabricius Tiberön Porticus Maximae Neptunus- templet Divorum Villa Publica Hecatostylon Fortuna Equestris tempel Statilius Taurus amfiteater

[1] Ausenda 2002, s. 416

[2] Ausenda 2002, s. 210

[3] Claridge 1998, s. 215–218

[Ausenda212-4] [a b] Ausenda 2002, s. 212

[5] Claridge 1998, s. 215

[Ausenda211-6] [a b] Ausenda 2002, s. 211

[7] Plutarchos, Vitae parallelae: Marius, 26:2

[8] Claridge 1998, s. 215–217

[9] Plinius, Naturalis Historia, XXXIV:60

[10] Claridge 1998, s. 217

[11] Claridge 1998, s. 218

[12] Moser 2019, s. 59

[13] Claridge 1998, s. 217–218

[14] Ausenda 2002, s. 211–212

[15] Livius, Ab Urbe Condita, XL:52:4

[16] Macrobius, Saturnalia, I:X:10

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]