Flodsångare

	Flodsångare; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Sverige: Nära hotad; Status i Finland: Livskraftig
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Gräsfåglar se text; Locustellidae
Släkte	Locustella
Art	Flodsångare; L. fluviatilis
Vetenskapligt namn
	§ Locustella fluviatilis
Auktor	Wolf, 1810
Utbredning

Flodsångare (Locustella fluviatilis) är en fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.^[4] Den förekommer i centrala och östra Europa samt i västra Asien. Där för den en mycket tillbakadragen tillvaro i tät växtlighet intill vattendrag. Liksom nära släktingarna vassångare och gräshoppsångare har den en mycket utdragen och insektslik sång. Vintertid flyttar den till Afrika. Globalt anses beståndet av flodsångaren livskraftigt.

Utseende och läte

Den adulta flodsångaren är cirka 13,5 till 15 centimeter lång och har ostreckad gråbrun rygg och vitaktigt grå undersida. Undersidan av stjärten är mörkare och har vita fjäderspetsar, som ger ett kontrasterande mönster. Könen är lika, som hos de flesta sångare, men juvenilerna är gulare på undersidan.

Sången är ett monotont mekaniskt insektliknande skyttlande, som ofta framförs i skymningen. Den liknar gräshoppsångarens, men har mer drag av symaskin och kan pågå under lång tid.

Utbredning

Flodsångaren häckar i östra och centrala Europa och i västra Asien, mer precist österut från södra Sverige, södra Finland, västra Tyskland, östra Österrike och Bulgarien österut till sydvästra Sibirien i området kring Irtysj och nordvästra Kazakstan.^[5] Den är en flyttfågel som övervintrar i sydcentrala och sydöstra Afrika.^[5] Flyttningen koncentreras till sydöstra Europa och västra Medelhavsområdet.^[6] Tillfälligt har flodsångaren noterats västerut i Europa till Frankrike och Storbritannien, norrut till Island och Svalbard och i sydost i stora delar av Mellanöstern.^[6]

Förekomst i Sverige

Flodsångaren är en nyligen invandrad fågelart från öster och sydost. Det första fyndet gjordes 1937 vid Lindesberg i Västmanland. Därefter dröjde det till 1950 innan nästa observation, varefter arten har varit årlig besökare. Under perioden 1989–1999 rapporterades i snitt drygt 210 sjungande flodsångare varje år, med tyngdpunkt i landskapen runt Mälaren och Hjälmaren.

Idag anses den vara en del av den svenska häckfågelfaunan med sällsynt förekomst i Götaland, sydöstra Svealand inklusive södra Dalarna och utmed Norrlandskusten till södra Västerbotten. Trots fågelns mycket tillbakadragna leverne har ett femtontal säkra eller sannolika häckningar rapporterats till och med 1999. Beståndet är dock litet och faktiskt inte växande, utan verkar ha stabiliserat sig på en låg nivå.

Systematik

Flodsångaren beskrevs som art av Johann Wolf 1810. Fågelns vetenskapliga artnamn fluviatilis betyder just "av en flod", efter latinets fluvius för "flod".^[7]

Genetiska studier visar att flodsångaren är närmast släkt med vassångaren (Locustella luscinoides), och dessa två förvånande nog systergrupp till den sparsamt utbredda afrikanska arten bambusmygsångare (L. alfredi).^[8] Arten är monotypisk, det vill säga den delas inte in i underarter.

Familjetillhörighet

Gräsfåglarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[9] Idag delas därför Sylviidae upp i ett flertal familjer, däribland Locustellidae.

Ekologi

Flodsångaren påträffas i tät växtlighet nära vatten i träsk eller nära en flod. Den lägger fem till sju ägg i ett bo i en grästuva eller på marken, ofta under en buske. Äggen ruvas i knappt två veckor och ungarna matas sedan av båda föräldrarna. Den är skygg och mycket svår att få syn på, utom ibland när den sjunger. Den kryper genom gräs och låg växtlighet. Liksom de flesta sångare äter den insekter, men även spindlar, fästingar, tusenfotingar och små mollusker.

Status och hot

Flodsångaren har ett mycket stort globalt utbredningsområde och en mycket stor population. Därför bedöms den inte som hotad och kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).^[1] I Europa tros beståndet bestå av 2,3–5,4 miljoner häckande par,^[10] vilket motsvarar 4,6–10,7 miljoner vuxna individer.^[1] Europa antas utgöra 80 % av flodsångarens utbredningsområde.^[1] Därmed kan världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till 5,8–13,4 miljoner vuxna individer.^[1]

Status och hot i Sverige

Flodsångaren är en nyetablerad fågelart i Sverige och beståndet är än så länge litet. Arten är därför upptagen på Artdatabankens rödlista, i 2010 års upplaga placerad i hotkategorin sårbar (VU) men från och med 2015 nedgraderad till den lägre hotnivån nära hotad (NT).^[2] Beståndet uppskattas till mellan 200 och 600 könsmogna individer.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, River Warbler.

Noter

^ [a b c d e] BirdLife International 2017 Locustella fluviatilis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 27 december 2020.
^ [a b] Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 2 februari 2023 hämtat från the Wayback Machine.
^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av flodsångare – Locustella fluviatilis” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.33634. Läst 22 mars 2022.
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Pearson, D. (2020). River Warbler (Locustella fluviatilis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.eurwar2.01
^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 180. ISBN 978-84-941892-9-6
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
^ Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet och U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

Källor

Roland Staav & Thord Fransson (1991) Nordens fåglar, andra upplagan, Stockholm, ISBN 91-1-913142-9
ArtDatabankens artfaktablad
Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9

Externa länkar

Bilder av sjungande flodsångare
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikispecies har information om flodsångare.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör flodsångare.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e] BirdLife International 2017 Locustella fluviatilis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 27 december 2020.

[ArtDatabanken-2] [a b] Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 2 februari 2023 hämtat från the Wayback Machine.

[ADBfi-3] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av flodsångare – Locustella fluviatilis” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.33634. Läst 22 mars 2022.

[CC-4] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[BOW-5] [a b] Pearson, D. (2020). River Warbler (Locustella fluviatilis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.eurwar2.01

[Mitchell-6] [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 180. ISBN 978-84-941892-9-6

[7] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[8] Alström, P., A. Cibois, M. Irestedt, D. Zuccon, M. Gelang, J. Fjeldså, M.J. Andersen, R.G. Moyle, E. Pasquet och U. Olsson (2018), Comprehensive molecular phylogeny of the grassbirds and allies (Locustellidae) reveals extensive non-monophyly of traditional genera, and a proposal for a new classification, Mol. Phylogenet. Evol.

[9] Fregin, S., M. Haase, P. Alström och U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[10] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]