Hoppa till innehållet

Flodkanin

Från Wikipedia
Flodkanin
Status i världen: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningHardjur
Lagomorpha
FamiljHarar och kaniner
Leporidae
SläkteBunolagus
Thomas, 1929
ArtFlodkanin
B. monticularis
Vetenskapligt namn
§ Bunolagus monticularis
AuktorThomas, 1903
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Bushmanhare
Bushmankanin
Flodbäddskanin
Hitta fler artiklar om djur med

Flodkanin (Bunolagus monticularis) är en starkt utrotningshotad art som lever i Karoo, ett halvökenområde, i sydvästra Sydafrika.[1] Den placeras som ensam art i sitt släkte Bunolagus.[2]

Artens hela bestånd består troligen inte av mer än 10 populationer med ett sammanlagt antal av cirka 250 könsmogna par.[1] Ibland används bushmanhare som ett annat svenskt trivialnamn.

Arten blir 34 till 47 cm lång (huvud och bål), har en 7 till 10,8 cm lång svans och väger 1 till 2 kg.[3] Honor är med en genomsnittlig vikt av 1,8 kg tyngre än hanar som väger omkring 1,5 kg. Hos Bunolagus monticularis är den mjuka pälsen huvudsakligen brunaktig och den är även tjock på extremiteterna. Kännetecknande är en svart strimma som skiljer den krämfärgade strupen från nosen och kinderna.[4] Dessutom är öronen med en längd av 10,7 till 12,4 cm tydlig större än hos rödkaniner (Pronolagus) som förekommer i samma region.[5] Kring ögonen förekommer ljusa till vitaktiga ringar och dessutom har öronens spetsar vita kanter.[3] Ett annat signalement är en rödaktig fläck på djurets nacke.[5] Svansen är ullig som hos flera andra hardjur.[4]

Denna kanin lever i halvöknen vid floder som kan vara torrlagda under sommaren.[4]

Flodkaninen är liksom flera andra hardjur aktiv mellan skymningen och gryningen. Den gömmer sig på dagen i en grop och vilar. Födan utgörs av växtdelar som blad, gräs och blommor.[4] Djuret äter bland annat löv från buskar som tillhör släktena Salsola, Kochia och Mesembryanthemum.[3] Arten är liksom sina nära släktingar koprofag. Spillningen efter första ämnesomsättningen är mjuk och den innehåller fortfarande viktiga näringsämnen. Flodkaninen äter den mjuka spillningen och efter andra ämnesomsättningen är djurets avföring fast.[4]

Hannar och honor lever utanför parningstiden ensam. Fortplantningen sker under årets varma månader, augusti till maj på södra jordklotet. Hos arten finns inga monogama par. Istället sker parningen mellan individer som lever i samma region. Honan är cirka 35 dagar dräktig och sedan föds en enda unge. Före ungens födelse fodras gropen med hår, gräs och andra mjuka växtdelar.[4] Ungen är vid födelsen blind och hjälplös med en vikt av cirka 40 g.[4][3]

  1. ^ [a b c] Bunolagus monticularisIUCN:s rödlista, auktor: South African Mammal CAMP Workshop 2013, besökt 14 maj 2017.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Bunolagus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d] Jonathan Kingdon, red (2015). Bunolagus monticularis (på engelska). Kingdon Field Guide to African Mammals. Bloomsbury Publishing. sid. 307-308. ISBN 978-1-4729-1236-7 
  4. ^ [a b c d e f g] Dr Vicky Ahlmann (7 juni 2011). ”Riverine rabbit”. ARKive. Arkiverad från originalet den 3 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140203212409/http://www.arkive.org/riverine-rabbit/bunolagus-monticularis/. Läst 18 juni 2016. 
  5. ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Bushman Rabbit” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1722-1723. ISBN 0-8018-5789-9 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]