Finska dialekter

Det finska språkets dialekter brukar delas in i sju grupper, som visas på kartan:

de sydvästfinska,
de tavastländska,
de sydösterbottniska,
de central- och nordösterbottniska,
de nordfinska eller nordbottniska,
de savolaxiska och
de sydostfinska.

De två sistnämnda benämns östfinska medan de andra fem västfinska. ^[1] Kvänska och meänkieli kopplas till de nordbottniska dialekterna.

Kriterier

Ett viktigt kriterium är hur det svaga stadiet är. Ordet pata (gryta) blir i genitiv på högspråket padan, i västfinska dialekter paran eller palan, medan i östfinska dialekter är uttalet paan eller pajan. På liknande sätt blir det med verben. Kulkea (åka) och särkeä (slå sönder) blir i första person singular i presens kuljen och särjen i högspråket och i västfinska dialekter, medan östfinskan har kulen och sären. Andra egenskaper som skiljer sig är uttalet av standardfinskans -ts- som i metsä (skog) och uttalet av de långa vokalerna, som kan diftongeras i vissa dialekter. ^[1]

Historik

Skillnaderna uppkom då Finland befolkades. De västra dialekterna uppkom genom de äldsta bosättningarna som var i Egentliga Finland och i Tavastland. De östra dialekterna uppkom i karelarnas järnåldersbosättningar på Ladogas västra strand. Sedan kom savolaxdialekterna till genom att karelare och tavaster möttes i S:t Michelstrakten. Från 1500-talet bredde sig savolaxdialekterna ut sig i takt med att svedjebruket etablerade sig i hela östra Finland och i Österbottens sjöområde liksom i Sverige. Till de nordligaste delarna kom det folk från både östliga och västliga områden.^[2]

Exempel

Här kommer exempel med den standardfinska meningen Meidän koira saa mennä vielä illalla lintuja haukkumaan, ennen kuin metsässä tulee pimeä. Professor Mauno Koski har sammanställt dem. ^[3]

Villnäs och Nousis (sydvästfinska): Meijän koer saa men viäl ehtoste linnui haukkuma, ennen ko metäs tule pimiä.
Raumo (sydvästfinska): Meijän koer saa men viäl ehtoste linnui haukkuma, ennen ko mtäs tlee pimi.
Somero (övergång mellan sydvästfinska och tavastländska dialekter): Mein koira saa mennäv viälä ehtool lintui haukkumaa, ennen kum mettäs tullee pimjä.
Björneborg (övergång mellan sydvästfinska och tavastländska dialekter): Mee koira saa men viäl ehtoosti lintui haukumaa, enne ko mettäs tullee pimmee.
Tyrvis (Övre-Satakuntas tavastländska dialekter): Mejjän koira saa mennäv viälä ehtoolla lintuja haukkuun, ennen ku mettäsä tullee pimmee.
Orivesi (nordliga tavastländska dialekter): Meilään koirra saa mennäv viäl ehtoolla lintuja haukkuun, ennen kä mettässä tullee pimmee.
Heinola (sydöstliga tavastländska dialekter): Meilän koirra saap männäv viel lintuja haukkumaa, ennen kö mettäs tulie pimejä.
Seinäjoki (sydösterbottniska dialekter): Meirän koira saa mennäv vielä ehtoolla lintuja haukkumahan, ennen kum mettäs tuloo pimiä.
Uleåborg (central- och nordösterbottniska dialekter): Meijän koira saapi mennäv vielä illalla lintuja haukkuun, ennen ko mettäsä tullee pimiä.
Torneå (nordfinska dialekter): Meän koira saapi mennäv vielä illalla lintuja haukuhmaan, ennen ko mettässä tulee pimmii.
Villmanstrand (sydostfinska dialekter): Meijjä koira saap männä vil iltasil lintuja haukumaa, enne ko messäs tulloo pimiä.
S:t Michel (sydliga savolaxdialekter): Meijä koira suap männäv vielä iltasela lintuja haukkumaa, ennen ku mesässä tulloo pimmee.
Nyslott (sydöstliga savolaxdialekter): Meän koira suap männäv vielä iltasela lintuja hakkumaa, ennen ku mehässä tulloo pimmii.
Jämsä (Päijänne-Tavastlands savolaxdialekter): Meijän koirra soa männäv vielä lintuja haukkumaa, ennen kö mehtässä tulii pimii.
Pihtipudas (Mellersta Finlands savolaxdialekter): Meijjän koerra soa männä vielä iltasella lintuja haukkumaa, ennen kö mtässä tulloo pimmeä.
Idensalmi (nordliga savolaxdialekter): Meijän koera suapi männäv vielä iltsaila lintuja haokkummaa, ennen kum metässä tulloo pimmee.
Suomussalmi (kajanadialekt): Meijän koera soapi männäv vielä iltasella lintuja haokkumaan, ennen kum metässä tulloo pimmeä.

Exempel 1–10 är västfinska dialekter och 11–19 östfinska.

Referenser

Noter

^ [a b] Karlsson, Fred. ”finska språket”. Uppslagsverket Finland. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-FinskaSpraaket. Läst 20 februari 2022.
^ Mikkola m fl 1998, s. 29.
^ Mikkola m fl 1998, s. 28.

Källor

Mikkola, Anne-Maria; Anita Julin, Anneli Kauppinen, Lasse Koskela, Kaija Valkonen (1998). Äidinkieli ja kirjallisuus. WSOY. ISBN 951-0-22310-7

[upplfi-1] [a b] Karlsson, Fred. ”finska språket”. Uppslagsverket Finland. https://uppslagsverket.fi/sv/sok/view-170045-FinskaSpraaket. Läst 20 februari 2022.

[2] Mikkola m fl 1998, s. 29.

[3] Mikkola m fl 1998, s. 28.

[1]

[2]

[3]