Filippinsk-amerikanska kriget
| Filippinsk-amerikanska kriget | |||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Filippinska soldater utanför Manila 1899. | |||||||||
| |||||||||
| Stridande | |||||||||
 USA
|
 Första filippinska republiken Filippinska revolutionära armén Pulajanes  Sulusultanatet Moros  Republiken Zamboanga Republiken Negros | ||||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||||
 William McKinley Theodore Roosevelt Elwell Otis Arthur MacArthur John Pershing Jacob Smith
|
Emilio Aguinaldo Antonio Luna Artemio Ricarte Miguel Malvar Manuel Tinio  Arcadio Maxilom Macario Sakay Dionisio Seguela Sultanen av Sulu
| ||||||||
| Styrka | |||||||||
| ~126 000 totalt ~24 000 till ~44 000 fältstyrka |
100 000–1 200 000[källa behövs] | ||||||||
| Förluster | |||||||||
| 4 165 döda (omkring 75% av sjukdomar), ~3 000 skadade; 2 000 Filipingendarmeriet döda eller skadade | ~12 000–20 000 döda | ||||||||
| Civila filippinska döda: ~200 000 till 1 500 000 | |||||||||
| a Den 4 juli 1902 är krigets officiella slutdatum, även om moros, pulahan, resterna av Katipunan och Tagalogrepubliken fortsatte striderna fram till den 15 juni 1913. | |||||||||
| |||||
Filippinsk-amerikanska kriget var ett krig mellan USA och filippinska motståndsstyrkor på Filippinerna åren 1898–1902.[1] Konflikten började efter att USA erhållit Filippinerna som ett resultat av Parisfreden, vilken avslutade det spansk-amerikanska kriget. Kriget avslutades officiellt den 4 juli 1902, men delar av den filippinska armén och andra motståndsgrupper fortsatte kriga mot USA fram till 1913.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ooi, Keat Gin (2004-01-01) (på engelska). Southeast Asia: A Historical Encyclopedia, from Angkor Wat to East Timor. ABC-CLIO. ISBN 9781576077702. Arkiverad från originalet den 3 november 2016. https://web.archive.org/web/20161103233829/https://books.google.se/books?id=QKgraWbb7yoC&pg=PA1075&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 1 november 2016