Hoppa till innehållet

Filip I av Kastilien

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Filip IV av Frankrike.
Filip I av Kastilien
Född22 juni 1478[1]
Brygge[1]
Död25 september 1506[2][3][4] (28 år)
Burgos[1], Spanien
BegravdCapilla Real[5]
Medborgare iKungariket Kastilien
SysselsättningHärskare
Befattning
Konungskonsort av Castilien, Kastilianska kronan (1504–1506)
MakaJohanna den vansinniga
(g. 1496–1506)[6][7]
BarnEleonora av Österrike (f. 1498)[6]
Rietje Koane (f. 1500)
Karl V (f. 1500)[6]
Elisabet av Österrike (f. 1501)
Ferdinand I (f. 1503 och 1503)[6]
Maria av Habsburg (f. 1505 och 1505)
Catarina av Habsburg (f. 1507)
FöräldrarMaximilian I[6]
Maria av Burgund[6]
SläktingarMargareta av Österrike (syskon)
Isabella I av Kastilien
Ferdinand II av Aragonien
Henrik VIII av England
Utmärkelser
Riddare av Gyllene skinnets orden
Strumpebandsorden
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Filip I, Filip den sköne, född 22 juli 1478 i Brygge, död 25 september 1506 i Burgos, var kung av Kastilien från 1504 till sin död.[8] Han var son till kejsar Maximilian I och Maria av Burgund och gift med Johanna den vansinniga.

År 1482, då hans mor dog, ärvde han de burgundiska länderna som styrdes av hans far medan han var minderårig.[8] Som hertig av Burgund kallades han Filip IV.

Bröllopet mellan Johanna och Filip ägde rum 1496 i Flandern och vid festligheterna närvarade dansare från Sevilla. Uttrycket "bailar al flamenco" (dansa för flamländaren) kommer från denna tid.

Filip var en mycket stilig och älskvärd man, men också notoriskt otrogen, och han hade en rad kärleksaffärer med hovdamerna. Historien förtäljer att den mycket svartsjuka Johanna avslöjade honom i sängen tillsammans med en av hovdamerna, och beordrade att hennes hår klipptes av och lät sedan endast äldre och fula kvinnor tjänstgöra vid hovet.[källa behövs] Filip lär ha blivit så rasande över Johannas tilltag att han för en tid bannlyste henne från den äktenskapliga bädden.

Efter att hans svärmor Isabella I av Kastilien dog 1504 antog han titeln kung av Kastilien, trots hans svärmors uttryckliga önskan att Johanna skulle ärva tronen. På så sätt gjorde han sig till ovän med sin svärfar, Ferdinand II av Aragonien, som ville ta denna titel från sin sinnessjuka dotter.[8] Filip blev trots detta erkänd som kung, men väckte sina undersåtars missnöje genom att gynna Nederländarna.[förtydliga]

Filip och Johanna reste till Spanien för att ha ett möte med Ferdinand; de slog läger i staden Burgos. Där blev Filip hastigt sjuk, och avled den 25 september 1506. Vissa källor säger att han dog av mässling, andra att han blev förgiftad av sin egen svärfar.

Gift 20 oktober 1496 med Johanna den vansinniga, av Huset Trastámara

  1. ^ [a b c] Diccionario biográfico español, Real Academia de la Historia, 2011, Diccionario biográfico español-ID: 10066/felipe-i, läst: 20 maj 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Kindred Britain, Kindred Britain-ID: I5341, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00263270030866.[källa från Wikidata]
  4. ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 19543.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, capillarealgranada.com , läst: 22 maj 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ The Peerage person-ID: p10590.htm#i105896, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c] Filip, 1. F. I, den sköne i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1908)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Johanna den vansinniga
Kung av Kastilien och León
1506
tillsammans med Johanna den vansinniga (1506)
Efterträdare:
Johanna den vansinniga
Företrädare:
Maria av Burgund
Maximilian I
Hertig av Brabant, Limburg,
Nedre Lothringen och Luxemburg;
Markgreve i Namur;
Greve i Artois,
Flandern, Charolais, Hainaut,
Holland och Zeeland;
Pfalzgreve i Bourgogne
14821506
Efterträdare:
Karl V
Hertig av Guelders;
Greve i Zutphen
14821492
Efterträdare:
Karl II av Guelders