Hoppa till innehållet

Ferdinand Lindholm

Från Wikipedia
Ferdinand Lindholm
Född19 december 1883
Död20 november 1963 (79 år)
SysselsättningDocent, meteorolog
ArbetsgivareStockholms universitet
Redigera Wikidata

Vilhelm Ferdinand Valdemar Lindholm, född 19 december 1883 i Piteå stadsförsamling, Norrbottens län, död 20 november 1963 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm,[1] var en svensk meteorolog.

Lindholm blev i Uppsala filosofie kandidat 1907, filosofie licentiat 1911 och filosofie doktor 1913. Han blev amanuens vid fysiska institutionen där 1908, var assistent för solarundersökningar 1909–1913, blev e.o. meteorolog vid Statens Meteorologiska Centralanstalt i Stockholm 1914 och 1:e statsmeteorolog vid Statens Meteorologisk-Hydrografiska anstalt 1919. Han var föreståndare för fysikalisk-meteorologiska observatoriet i Davos 1926–1929 och blev docent i meteorologi vid Stockholms högskola 1930. Han tilldelades professors namn 1955.

Lindholm var ledamot av militära flygkommissionen 1921 och ledare svenska expeditionen till Spetsbergen under 2:a internationella polaråret 1932–1933. Han genomförde ett flertal studieresor 1919–1932, deltog i expeditionen för strålningsundersökning vid solförmörkelsen i Gällivare 1927, till Muottas Muraigl i Schweiz 1928 och 1929 samt till Gornergrat i samma land 1929. Lindholm är begravd på Östra Ryds kyrkogård.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Extinction des radiations solaires dans l'atmosphère terrestre (i "Acta nova Soc. scient. Upsaliensis", 1913; belönad med societetens Linnépris)
  • Observations pyrhéliométriques faites à Stockholm pendant l’éclipse des 20–21 août 1914, (1919)
  • Sur l'insolation dans la Suède septentrionale (i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar, 1919)
  • Ueber Pilotvisierungen ("Beiträge zur Physik der freien Atmosphäre", 1920)
  • Ist die Genauigkeit der Niederschlagsmessungen von der Grösse der Auffangfläche abhängig? ("Meteorologische Zeitschrift", 1923)
  • Influence des éclipses de soleil sur la circulation atmosphérique (tillsammans med Folke Bergsten, "Geografiska annaler", 1923)
  • Sur la répartition spectrale de l'insolation aux différentes latitudes en Europe (Première conférence internat. de la lumière. Lausanne et Leysin, 10–13 september 1928)
  • Note sur l'absorption de l'Ozone dans la partie infrarouge du spectre solaire ("Gerlands Beiträge zur Geophysik", 1929)
  • Helligkeitsverteilung über den Himmel im Ultraviolett (tillsammans med C. Dorno, "Meteorologische Zeitschrift", 1929)
  • Om sambandet mellan solaktivitet och åskfrekvens (i Anders Ångström: Åsk- och överspänningsforskning, Meddelanden. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, 1945)
  • Report on Comparisons at Stockholm and Visby Between the K. Ångström Original Absolute Scale and the New Smithsonian Absolute Scale for Primary Standard Pyrheliometers (Notiser och preliminära rapporter, serie meteorologi, 1963)
  1. ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).