Hoppa till innehållet

Ferdinand II av Aragonien

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Ferdinand II av Sardinien)
För andra betydelser, se Ferdinand II.
Ferdinand II av Aragonien
Ferdinand II av Aragonien
Regeringstid 1468–1516
Företrädare Johan II av Aragonien
Efterträdare Johanna I av Kastilien
Regeringstid 1474–1504
Företrädare Isabella I av Kastilien
Efterträdare Johanna I av Kastilien
Regeringstid 1479–1516
Företrädare Johan II av Aragonien
Efterträdare Johanna I av Kastilien
Regeringstid 1504–1516
Företrädare Ludvig XII av Frankrike
Efterträdare Johanna I av Kastilien
Regeringstid 1512–1516
Företrädare Katarina av Navarra och Johan III av Navarra
Efterträdare Johanna I av Kastilien
Gemål Isabella I av Kastilien, Germaine de Foix
Barn Isabella av Aragonien, Johan av Asturien, Johanna I av Kastilien, Maria av Aragonien, Katarina av Aragonien
Ätt Huset Trastámara
Far Johan II av Aragonien
Mor Juana Enríquez
Född 10 mars 1452
Sos del Rey Católico, Kungariket Aragonien
Namnteckning
Död 23 januari 1516 (63 år)
Madrigalejo, Kungariket Kastilien och León
Begravd Grananda, Kungariket Granada

Ferdinand II av Aragonien (aragonska: Ferrando II d'Aragón), född 10 mars 1452 i Soz, Aragonien, död 23 januari 1516[1] i Madrigalejo, var kung av den aragoniska kronan och från 1479 av ett förenat Spanien. Genom hans äktenskap med Isabella I av Kastilien förenades större delen av den iberiska halvön i ett enda stort rike.

Ferdinand var även kung av Neapel under namnet Ferdinand III, kung av Kastilien som Ferdinand V (på spanska Fernando de Aragón, på katalanska Ferran d'Aragó), kallad den katolske, kung av Aragonien, Kastilien, Sicilien, Neapel, Navarra och greve av Barcelona. Han var son till Johan II av Aragonien i dennes andra äktenskap med Juana Enriquez.

Den 19 oktober 1469 gifte han sig med sin syssling, Isabella I av Kastilien, och därmed kom de bådas riken, Aragonien och Kastilien, att förenas till ett gemensamt rike som de styrde tillsammans. Deras äktenskap resulterade i en guldålder för Spanien; deras välde kom att omfatta hela Iberiska halvön och Spanien blev Europas ledande stormakt.

Samtidigt innebar Spaniens bildande och den senare expansionen mot det nyupptäckta Amerika att den redan inledda nedgången för katalansk kultur – som tidigare dominerat i kungariket Aragonien – förstärktes.[2] Dock kunde han som regent i det aragonisk-katalanska kungadömet 1486 avsluta en utdragen katalansk bonderevolt, genom att avskaffa de svåraste feodaltvången från bönderna. Han hjälpte också Isabella att besegra konkurrenterna om den kastilianska tronföljden.[1]

Den så kallade spanska inkvisitionen etablerades 1478 och 1492 i samband med erövringen av Emiratet av Granada, och under denna period drevs muslimerna och judarna ut ur Spanien. Vissa judar konverterade till kristendom för att få stanna kvar i Spanien.

Ferdinand och Isabella stödde också handel och upptäcktsresande; deras gynnande av Christofer Columbus ledde till spanska besittningar i Central- och Sydamerika. Ferdinand var en äkta renässansfurste. Han beskrivs som mycket duglig, arbetsam och ihärdig, men även en beräknande man som noga och hänsynslöst genomförde sina planer.

Han gifte sig en andra gång år 1505 med Germaine de Foix.

Barn med Isabella av Kastilien

[redigera | redigera wikitext]

Barn med Germaine de Foix

[redigera | redigera wikitext]
  • En son, född och död 1509.
  1. ^ [a b] "Ferdinand II". NE.se. Läst 26 augusti 2014.
  2. ^ ”Katalonien - Historia”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/katalonien. Läst 27 augusti 2020. 
Företrädare:
Johan II av Aragonien
Kung av Aragonien, Valencia,
Mallorca, Sicilien och Sardinien och Korsika;
Greve i Barcelona och Cerdagne
14791516
Efterträdare:
Johanna den vansinniga
Företrädare:
Isabella I av Kastilien
Kung av Kastilien och León
tillsammans med Isabella I av Kastilien
14741504
Företrädare:
Karl VIII av Frankrike
Greve i Roussillon
14931516
Företrädare:
Ludvig XII av Frankrike
Kung av Neapel
15041516
Företrädare:
Katarina av Navarra och
Johan III av Navarra
Kung av Övre Navarra
15121516