Hoppa till innehållet

Liverpool FC

Från Wikipedia
(Omdirigerad från FcLiverpool)
Liverpool FC
Fotbollsklubb
Liverpool FC crest, Main Stand.jpg
Grundinformation
Grundad3 juni 1892 (132 år sedan)
Fullständigt namnLiverpool Football Club
SmeknamnThe Reds
SeriePremier League
OrtStorbritannien Liverpool, England, Storbritannien
HemmaarenaAnfield
(kapacitet: 53 394)
Klubbfärg(er)         
Nyckelpersoner
ÄgareUSA Fenway Sports Group
OrdförandeUSA Tom Werner
TränareNederländerna Arne Slot
Ass. tränareNederländerna Sipke Hulshoff
LagkaptenNederländerna Virgil van Dijk
Ass. lagkaptenEngland Trent Alexander-Arnold
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare19 (1901, 1906, 1922, 1923, 1947, 1964, 1966, 1973, 1976, 1977, 1979, 1980, 1982, 1983, 1984, 1986, 1988, 1990, 2020)
FA-cupmästare8 (1965, 1974, 1986, 1989, 1992, 2001, 2006, 2022)
Engelska ligacupmästare10 (1981, 1982, 1983, 1984, 1995, 2001, 2003, 2012, 2022, 2024)
Community Shield-mästare16 (1964*, 1965*, 1966, 1974, 1976, 1977*, 1979, 1980, 1982, 1986*, 1988, 1989, 1990*, 2001, 2006, 2022) (*delad mästare)
Europacupen/Uefa Champions League-mästare6 (1977, 1978, 1981, 1984, 2005, 2019)
Uefacupen/Uefa Europa League-mästare3 (1973, 1976, 2001)
Uefa Super Cup-mästare4 (1977, 2001, 2005, 2019)
Världsmästerskapet i fotboll för klubblag1 (2019)
Totalt67
Övrigt
Supporterklubb(ar)Kopites
Webbplatsliverpoolfc.com

Liverpool FC (The Reds) är en engelsk professionell fotbollsklubb i Liverpool som spelar i Premier League. Klubben grundades den 3 juni 1892 och har Anfield som sin hemmaarena, vilken tillhörde den 14 år äldre rivalen Everton FC innan Liverpool FC grundades.

Klubben har stått som engelska mästare totalt 19 gånger, varav en Premier League-titel (2019/20), och har därtill vunnit sex Europacup-/Champions League-titlar (senast 2019) vilket är tre fler än rivalen Manchester United (som dock har 20 engelska mästartitlar, merparten i Premier League) i kampen om att titulera sig Englands mest framgångsrika klubb någonsin. Liverpool FC hade sin mest framgångsrika tid under 1970- och 1980-talet, och vann år 1984 den så kallade trippeln: engelska ligan, Europacupen för mästarlag (nuvarande Champions League) och Ligacupen. Under 2019 blev Liverpool först i England att vinna en internationell trippel i form av Champions League, Uefa Super Cup och världsmästerskapet i fotboll för klubblag. Framgångsrika tränare under klubbens drygt 130-åriga historia har varit David Ashworth, Bill Shankly, Bob Paisley, Kenny Dalglish och Jürgen Klopp. Bland egenfostrade världsspelare finns Ian Callaghan, Jamie Carragher, Michael Owen, Robbie Fowler och Steven Gerrard.

Klubben har en global skara av supportrar, och vid tifo till hemmamatcherna spelas låten "You'll Never Walk Alone" (som också står textat på klubbmärket) sedan 1960-talet. Läktarkaos på bortaplan ledde dock till två omtalade incidenter med dödlig utgång på 1980-talet (däribland Hillsborougholyckan 1989).

Klubben ägs sedan 2010 av Fenway Sports Group och i maj 2024 rankades klubben av den ansedda tidskriften Forbes som världens fjärde rikaste fotbollsklubb, detta till ett värde av 5,37 miljarder dollar.

År 1989 bildades damsektionen Liverpool WFC, som blivit engelsk mästare två gånger (2013 och 2014) och bidragit till ett genombrott för professionell damfotboll i England.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Klubbens första decennier (1892–1939)

[redigera | redigera wikitext]
Grundaren John Houlding.

Historien om Liverpool FC börjar i grannklubben Everton, som bildades 1878. Everton hade spelat på Anfield sedan 1884, men under sju år höjde arenaägaren John Houlding hyran från 100 pund till 250 pund. Everton bestämde sig därför för att flytta till Goodison Park och Houlding hade nu en arena men inget lag. I januari 1892 försökte Houlding bilda en ny klubb kallad "Everton Football Club and Athletic Grounds Company plc", men namnet godkändes inte av fotbollsförbundet eftersom det redan fanns en klubb med namnet Everton. Ett fåtal medlemmar från Everton stod på Houldings sida, och den 15 mars 1892 bildades Liverpool Football Club. Med hjälp av ett lån från Houlding på 500 pund kunde lagledaren John McKenna värva ett dussintal spelare från Skottland, vilket gjorde att laget blev känt som "Team of all the Macs" efter spelarnas efternamn.[1]

Liverpool ansökte om medlemskap i The Football League, men fick avslag och gick istället med i Lancashire League – en av både Englands och världens tidigaste fotbollsligor, som bedrevs i blott 14 år (1889–1903).[2] Den 1 september 1892 spelade Liverpool sin första match; en vänskapsmatch mot Rotherham Town som Liverpool vann med 7–1, men bevittnades bara av några få personer. Samma dag hade Everton spelat inför 10 000 åskådare på Goodison Park.[1] Två dagar senare spelade Liverpool sin första tävlingsmatch, som vanns mot Higher Walton med 8–0 i Lancashire League. Säsongen slutade med att laget vann både ligatiteln och Liverpool Senior Cup. I cupfinalen besegrades Everton med 1–0 i det första Merseysidederbyt.[3] 1893 valdes klubben in i The Football League,[4] där klubben så småningom vann division två utan att förlora en enda match. Efter att ha besegrat Newton Heath (sedermera Manchester United) med 2–0 i en så kallad testmatch tog Liverpool steget upp i division ett, men väl där kom laget sist och flyttades ner till division två efter förlust mot Bury i en testmatch.

Klubbens matchdress 1892–1896.

Ett år senare, 1896, var Liverpool tillbaka i division ett efter att ha besegrat Small Heath (sedermera Birmingham City) och West Bromwich Albion i en serie testmatcher. Tom Watson anställdes som lagledare varefter Liverpool blev ett etablerat lag i division ett, där Watsons främsta spelarvärvning var den skotske centerhalven Alex Raisbeck från Stoke City. Säsongen 1900/01 blev Liverpool ligamästare för första gången,[5] men sjönk till elfte plats året efter. Säsongen 1902/03 kom Liverpool på femte plats, fyra poäng efter mästarlaget The Wednesday,[6] men kom näst sist i tabellen 1903/04 och flyttades ner till division två. Liverpool tog sig dock snabbt tillbaka, och blev redan efter återkomsten ligamästare igen.[7] På denna tid framträdde Arthur Goddard och Joe Hewitt som klubbens stjärnspelare.

Efter ligasegern fick Anfield två nya läktare: en huvudläktare på långsidan och den så kallade Spion Kop på ena kortsidan. Anfield hade då plats för 50 000 åskådare, men under de närmast följande åren nådde laget inga framgångar bortsett från en andraplats i tabellen 1909/10. Under åren fram till första världskrigets utbrott höll Liverpool till i nedre halvan av ligatabellen. Viss framgång nåddes dock 1914, då laget gick till final i FA-cupen som förlorades mot Burnley med 1–0.[8] Denna final var den sista som spelades på Nationak Sports Centre i Crystal Palace (London) och den första som bevittnades av en monark – på läktaren satt kung Georg V. Ett år senare var klubben inblandad i en skandal: Liverpool låg i mitten av tabellen och mötte i sista omgången Manchester United, som behövde vinna matchen för att inte ramla ur serien. Efter en överenskommelse lagen emellan fick Manchester United vinna med 2–0, och när det avslöjades att matchen var uppgjord blev fyra spelare i vardera lag avstängda på livstid.[9] Trots detta fick både Liverpool och Manchester United spela kvar i högsta divisionen. Avstängningen av spelarna hävdes också, och den officiella förklaringen var att båda lagen behövde all hjälp de kunde få efter att ha drabbats av stora förluster under första världskriget.[9]

Gordon Hodgson var en stor målskytt i klubben under 1930-talet.

David Ashworth anställdes som ny tränare och värvade den irländske landslagsmålvakten Elisha Scott samt backarna Ephraim Longworth och Don MacKinlay. Efter två raka fjärdeplatser tog Liverpool sin tredje ligatitel 1922 – och förväntades bli den dominerande klubben under 1920-talet, då klubben således också vann sin andra raka ligatitel 1923. Detta trots att Ashworth lämnade klubben mitt under säsongen då istället Matt McQueen, som tidigare suttit i klubbens styrelse, tog över som tränare.[10] Efter fem år i ett mindre framgångsrikt Liverpool FC avgick McQueen i februari 1928, på grund av hälsoskäl. Innan han lämnade klubben värvade han den sydafrikanske anfallaren Gordon Hodgson, som under de följande åren kom att göra 241 mål på 377 matcher för Liverpool.

George Patterson ersatte McQueen som tränare efter att tidigare ha varit assistent till Tom Watson och även haft hand om laget under första världskriget. Under hans ledning var Liverpool ett mittenlag i ligan och laget gjorde heller inget resultat i FA-cupen. Säsongen 1935/36 kom laget på nittonde plats i tabellen och var nära att åka ur.[11] Detta i kombination med en sjukdom gjorde att Patterson avgick efter säsongen, men han hade under sin tid i klubben fostrat unga blivande stjärnspelare som Jack Balmer och Phil Taylor. Han värvade även Matt Busby, som senare skulle fira stora framgångar som tränare i Manchester United. Den nye tränaren George Kay kunde inte heller han göra Liverpool till en toppklubb innan andra världskriget satte stopp för ligaspelet 1939.[12]

"Liddellpool" och åren med Shankly (1945–1974)

[redigera | redigera wikitext]
Billy Liddell.

Efter kriget var Liverpool med i FA-cupen säsongen 1945/46, men blev utslaget av Bolton Wanderers i fjärde omgången. Ligaspelet återupptogs följande säsong och Liverpool blev ligamästare, en poäng före Wolverhampton Wanderers och Manchester United.[13] I laget fanns bland andra Billy Liddell, Bob Paisley, Jack Balmer och Albert Stubbins. Liddells inflytande var så stort att laget fick smeknamnet "Liddellpool".[14] Ligasegern 1947 följdes av att laget sjönk till mitten av tabellen under en längre tid, men nådde dock finalen i FA-cupen 1950 där laget föll mot Arsenal med 2-0.[8] Tränaren George Kay fick problem med sin hälsa, vilket ledde till att han avgick i januari 1951, och ersattes av Don Welsh som hade gästspelat i Liverpool under andra världskriget.

Under Welsh ledning blev klubben alltmer ett bottenlag och kom att degraderas till division två efter att ha kommit på sista plats i tabellen säsongen 1953/54 – och väl där kom slutade laget sin första säsong på elfte plats, vilket var klubbens lägsta placering någonsin. I slutet av säsongen 1955/56 fick Welsh sparken och Phil Taylor, som var med i truppen vid ligasegern 1947, tog över som huvudtränare. Han ledde laget till en tredjeplats och två fjärdeplatser i division två innan han lämnade klubben i november 1959, och blev därmed den förste tränaren i Liverpool som aldrig ledde laget i högstadivisionen. Han värvade Roger Hunt, som kom att bli en av klubbens främsta målskyttar genom tiderna.

Bill Shankly som staty utanför Anfield.

Liverpools ordförande T.V. Williams anställde Bill Shankly som ny tränare i december 1959, som krävde att Liverpools styrelse inte skulle lägga sig i laguttagningar och värvningar av spelare.[15] Shankly värvade ett flertal spelare som Ron Yeats och Ian St. John, och plockade även in unga spelare som Ian Callaghan och Chris Lawler, för att göra Liverpool till ett storlag igen. På ledarsidan anställdes Bob Paisley och Joe Fagan som assistenter till Shankly, och efter två tredjeplaceringar i division två vann laget serien 1962 för ett nytt avancemang uppåt; återkomsten till högsta divisionen slutade med en åttondeplats och ett år senare, 1964, var Liverpool ligamästare för sjätte gången.

Säsongen 1964/65 slutade laget på sjunde plats i ligan, men tog sig till final i FA-cupen på Wembley. Matchen vanns mot Leeds United med 1–0 efter förlängningsavgörande, där Gerry Byrne fick spela en stor del av matchen med brutet nyckelben, då avbytare var tillåtna[16], därmed Liverpools första FA-cuptitel. Laget hade även gått till semifinal i Europacupen, men förlorade detta dubbelmöte mot Inter efter avgörande i målskillnad. Under säsongen etablerade sig Tommy Smith i laget, och Liverpool kunde vinna sin sjunde ligatitel säsongen 1965/66. Laget deltog också i Cupvinnarcupen, där finalplats nåddes.

The Shankly Gates, Shankly-grindarna. "You'll never walk alone" är en ständigt populär sång i Storbritannien och har flera gånger toppat singellistan med olika artister. På Anfield sjungs den av Liverpools fans när laget kommer in på planen, och tas ofta upp som allsång när laget behöver stöd.

Efter framgångarna i mitten av 1960-talet skulle det dröja några år till klubbens nästa stora titel. Shankly inledde en generationsväxling och värvade flera unga spelare som Steve Heighway, Emlyn Hughes, John Toshack och målvakten Ray Clemence. Kvar i laget fanns Ian Callaghan, Chris Lawler och Tommy Smith som tillsammans med de nya spelarna tog laget till final i FA-cupen 1971, där det blev förlust mot Arsenal med 2–1 efter förlängning.[17] Efter säsongen värvades Kevin Keegan och två år senare var Liverpool återigen ligamästare. Laget vann också Uefacupfinalen 1973 med totalt 3–2 i dubbelmötet mot Borussia Mönchengladbach.[18] Säsongen 1973/74 kom Liverpool på andra plats i ligan, men vann FA-cupen för andra gången efter finalvinst mot Newcastle United med 3–0. Efter säsongen valde Bill Shankly att kliva åt sidan, då det sista han gjorde var att värva Ray Kennedy.[19]

Åren med Paisley (1974–1983)

[redigera | redigera wikitext]

Bill Shankly efterträddes av den tidigare assisterande tränaren Bob Paisley, som hade varit i klubben som spelare och ledare sedan 1939.[20] Paisley fortsatte det arbete som Shankly påbörjat; i detta ingick värvningarna av Phil Neal och Terry McDermott. Under Paisleys första säsong som huvudtränare kom laget på tredje plats i ligan och blev också utslaget av Ferencvaros i andra omgången av Cupvinnarcupen. I första omgången besegrades norska Strömsgodset med 11–0 på Anfield, vilket är Liverpools största seger genom tiderna.[21] 1976 blev Liverpool ligamästare för nionde gången efter att ha slutat en poäng före skrällaget Queens Park Rangers.[22] I Uefacup-semifinalen besegrades Barcelona, och även finalen mot Club Brugge KV vilket blev Liverpools andra titel.

Liverpool försvarade ligatiteln säsongen 1976/77 då laget var obesegrat på Anfield. I slutet av andra kvartsfinalmötet i Europacupen mot Saint-Étienne avgjorde inhopparen David Fairclough, som var specialist på sådana inhopp och kallades därför "Superavbytaren".[23] Laget nådde ytterligare en cuptitel, efter seger mot Borussia Mönchengladbach på Olympiastadion i Rom med 3–1. Detta var Kevin Keegans sista match i Liverpool innan han såldes till Hamburger SV för 500 000 pund. Liverpool hade även gått till final i FA-cupen, men förlorade mot Manchester United med 2–1.[8]

Inför säsongen 1977/78 värvades Kenny Dalglish från Celtic för rekordsumman 440 000 pund[24] för att ersätta Kevin Keegan. Även Alan Hansen värvades, som kom att spela över 600 matcher för Liverpool. Laget kom på andra plats i ligan, och gick till final i Ligacupen för första gången men förlorade mot Nottingham Forest. I Europacupen blev det återigen final mot Club Brugge, som Liverpool vann. Nästa säsong tog Liverpool rekordmånga 68 poäng efter 30 segrar, åtta oavgjorda och fyra förluster. I början av ligasäsongen stod laget bland annat för en 7–0-seger mot Tottenham hemma på Anfield.[25]

Ännu en ligatitel bärgades 1979/80, men laget blev utslaget i semifinalen av både FA-cupen och Ligacupen. 1981 vann Liverpool Ligacupen för första gången, efter finalvinst mot West Ham United.[26] Det blev även seger i Europacupen för tredje gången på fem år.[27]

Under säsongen 1981/82 etablerade sig den walesiske anfallaren Ian Rush i laget som skulle komma att göra totalt 30 mål,[28] och målvakten Bruce Grobbelaar hade ersatt Ray Clemence.[29] Från Brighton värvades Mark Lawrenson för 900 000 pund vilket gjorde honom till Liverpools dyraste spelarköp och Storbritanniens dyraste försvarsspelare genom tiderna.[30] Liverpool vann ligan fyra poäng före Ipswich Town; ett lag som också besegrades i semifinalen av Ligacupen för att sedan slå Tottenham med 3–1 i finalen efter förlängning. Liverpool blev ligamästare också 1982/83, och då förstaplatsen var avgjord tidigt. Det blev även seger i Ligacupen efter finalseger med 2–1 över Manchester United efter förlängning.[26] Efter säsongen avgick Bob Paisley som Liverpools mest meriterade tränare genom tiderna. Under de nio säsongerna förde han klubben till sex ligatitlar, tre ligacupvinster, tre europacupvinster och en UEFA-cupvinst.[31]

Läktarkatastrofer och åren med Dalglish (1983–1991)

[redigera | redigera wikitext]

Den tidigare assisterande tränaren Joe Fagan tog över efter Paisley och under sin första säsong som huvudansvarig ledde han laget till tre stora titlar; ligan för tredje året i rad, Ligacupen för fjärde året i rad samt Europacupen.[32]

Inför säsongen 1984/85 värvades danske Jan Mölby och John Wark, och laget tog sedermera andraplatsen i ligan. I FA-cupen blev laget utslaget i semifinalen av Manchester United, och i Europacupen gick Liverpool åter till final men förlorade mot Juventus. Matchen kom dock att överskuggades av händelserna på Heyselstadions läktare där anhängare till Liverpool bröt sig igenom ett stängsel och gick till attack mot Juventussupportrarna som då försökte fly. Trycket blev för stort på en vägg som kollapsade och krossade de flyende människorna. 39 människor miste livet, de flesta italienare, och Liverpool blev avstängda från europeiskt cupspel i sex år. Övriga engelska klubbar blev avstängda i fem år.[33]

Joe Fagan valde att inte förlänga kontraktet efter Heyselkatastrofen och Kenny Dalglish fick rollen som spelande tränare. Säsongen 1985/86 lyckades Liverpool som tredje klubb under 1900-talet att vinna Dubbeln, det vill säga både ligan och FA-cupen. Följande år kom laget på andra plats i ligan, och gick till final i Ligacupen som förlorades mot Arsenal med 2–1.[26] Sommaren 1987 såldes Rush och klubben värvade John Aldridge, John Barnes (som under sin första säsong i klubben blev vald till årets spelare i England) och Peter Beardsley (för den brittiska rekordsumman 1,9 miljoner pund).[34] Värvningarna betalade sig då Liverpool återtog ligatiteln, och gick på nytt till final i FA-cupen men förlorade mot Wimbledon som hade stått för en stor skräll.

Hillsborough Memorial på Anfield.

Inför säsongen 1988/89 köptes Ian Rush tillbaka från Juventus.[28] Liverpool kom på andra plats i ligan, på samma poäng som Arsenal men med färre gjorda mål.[35] I FA-cupfinalen vann Liverpool mot Everton med 3–2.[8] Inför semifinalen mot Nottingham Forest på Hillsborough Stadium i Sheffield den 15 april 1989 inträffade en av de största läktarkatastroferna som drabbat England. Det stora antalet supportrar som ville ta sig in på arenan gjorde att polisen öppnade ett antal ingångar som saknade vändkors. Detta ledde till att publiken vällde in på arenan och folk som redan hade kommit in krossades mot stängslen som skiljde läktarna från planen. Totalt omkom 96 personer och händelserna ledde till den så kallade Taylor-rapporten, som uppmanade till att avskaffa stängsel och ståplatsläktare på de engelska fotbollsarenorna.[36]

Säsongen 1989/90 tog Liverpool sin artonde ligatitel efter att bland annat ha besegrat Crystal Palace med 9–0. I FA-cupens semifinal förlorade Liverpool mot samma lag med 4–3. Dagen efter att Liverpool spelat 4–4 mot Everton i omspelet av femte omgången i 1991 års FA-cup avgick tränaren Kenny Dalglish.[37] Ronnie Moran tog tillfälligt över, men laget förlorade det andra omspelet mot Everton och lyckades inte heller försvara ligatiteln utan kom på andra plats. Vid det laget hade klubben anställt en permanent efterträdare till Dalglish, skotten Graeme Souness, en tidigare mittfältare i klubben.[38] Andraplatsen i ligan säsongen 1990/91 innebar att Liverpool hade varit bland de två bästa tio år i rad.

1990-talet och 2000-talets första decennium

[redigera | redigera wikitext]

Under Graeme Souness första säsong kom laget sexa i ligan, men vann istället FA-cupen efter att ha besegrat Sunderland med 2–0 på Wembley. Under säsongen gjorde Liverpool återkomst i det europeiska cupspelet efter den sex år långa avstängningen, men blev utslaget av italienska Genoa i fjärde omgången av UEFA-cupen. Efter segern i FA-cupen 1992 lyckades inte Souness föra laget till några nya framgångar, och efter förlust mot Bristol City i femte omgången av FA-cupen i januari 1994 avgick han då istället Roy Evans tog över.[39]

Evans tog över ett lag med unga stjärnspelare som Robbie Fowler och Steve McManaman, och säsongen 1994/95 vann Liverpool Ligacupen efter seger med 2–1 över Bolton Wanderers i finalen.[26] Sommaren 1996 satte Liverpool nytt brittiskt övergångsrekord genom att värva anfallaren Stan Collymore från Nottingham Forest för 8,5 miljoner pund.[40] Laget gick till final i FA-cupen 1996, men förlorade mot Manchester United med 1–0.[8] Efter säsongen lämnade Rush Liverpool; detta efter 346 mål på 660 matcher för klubben.[41] Följande säsong ledde Liverpool ligan vid flera tillfällen, men slutade till sist på fjärde plats. Laget tog sig även till semifinal i Cupvinnarcupen, men förlorade mot franska Paris Saint-Germain. Säsongen 1997/98 kom Liverpool på tredje plats i Premier League och under året etablerade sig unge Michael Owen i laget. Owen blev delad skytteligavinnare med 18 mål och blev samtidigt också det engelska landslagets dittills yngste debutant genom tiderna.[42]

Inför säsongen 1998/99 anställdes den franske tränaren Gérard Houllier för att arbeta tillsammans med Roy Evans, men till följd av lagets placering lämnade Evans Liverpool i november, då laget skulle sluta på plats sju i ligan.[43] Nya spelare som finländaren Sami Hyypiä och unga Steven Gerrard bidrog i hög grad till att laget säsongen 2000/01 kunde vinna tre cuptitlar. Uefa-cupfinalen mot spanska Deportivo Alavés på Westfalenstadion i Dortmund blev den målrikaste UEFA-cupfinalen någonsin då ställningen vid full tid var 4–4 och Liverpool kunde vinna med ett mål i förlängningen.[44]

Säsongen 2001/02 slutade Liverpool på andra plats i Premier League; klubbens högsta ligaplacering på elva år. Året efter togs ytterligare en cuptitel då laget besegrade Manchester United med 2–0 i Ligacupfinalen på Millennium Stadium i Cardiff.[45] Efter säsongen 2003/04 lämnade Houllier klubben och ersattes av spanjoren Rafael Benitez, som åren innan hade tagit Valencia till seger både i Spanska ligan och UEFA-cupen. Även Michael Owen lämnade efter säsongen klubben för spel i Real Madrid.[42]

Mersyside-derby mot Everton 2006.

Rafael Benitez första säsong slutade med en femteplats i Premier League, men kunde ta sig till final i Ligacupen (förlust mot Chelsea med 3–2 efter förlängning).[26] Säsongens stora händelse för klubben blev Champions League-finalen på Atatürk-stadion i Istanbul, där Liverpool mötte Milan och kunde vinna efter straffsparkläggning då laget hade hämtat in ett 0–3-underläge i andra halvlek. Eftersom Liverpool slutade femma i ligan skulle laget inte fått möjlighet att försvara sin Champions League-titel, men som regerande mästare i turneringen gavs chansen för Liverpool att kvala till Champions League 2005/06.[46] Laget blev dock utslaget av Benfica i åttondelsfinalen, men Liverpool vann istället FA-cupfinalen mot West Ham United i en match som slutade 3–3 där Liverpool vann straffsparksläggningen och tog sin sjunde inteckning i cupen.[47] Säsongen 2006/2007 tog sig laget åter till final i Champions League, och på nytt stod Milan för motståndet som fick revansch genom att vinna matchen med 2–1.[48]

Den 6 november 2007 skrev Liverpool Champions League-historia genom att vinna med 8–0 mot turkiska Besiktas på hemmaplan, vilket dittills var den största segermarginalen någonsin i turneringen.[49]

Säsongen 2008/2009 nådde laget en kvartsfinalplats i Champions League och slutade på en andra plats i ligan bakom Manchester United. Säsongen 2009-2010 misslyckades klubben med att ta sig vidare från gruppspelet i Champions League för första gången på fem år. Istället fick laget spela i Europa League och tog sig till semifinal som förlorades mot Atletico Madrid. Liverpool slutade under våren sedan sjua i Premier League och i juni 2010 meddelade klubben att ha kommit överens med Benítez om att säga upp hans kontrakt som manager för klubben.[50]

2010-talet

[redigera | redigera wikitext]

Den 1 juli 2010 hade Liverpool skrivit ett kontrakt med Roy Hodgson som innebar att denne skulle vara klubbens tränare under de följande tre åren.[51] Efter bara 7 månader, i januari 2011, fick dock Hodgson lämna Liverpool efter lagets resultat i ligan, bland annat med endast en bortavinst, mot Bolton på Reebok Stadium.[52]

När Hodgson lämnat Liverpool och Kenny Dalglish tagit över som interimtränare för resten av säsongen blev han den förste tränaren i klubbens historia som anställts för en andra period. Under vinterns transfer köpte klubben först uruguayanen Luis Suárez från Ajax för 26,5 miljoner euro[53] och senare Andy Carroll från Newcastle United för 35 miljoner pund (den dittills högsta transfersumma en brittisk klubb betalat).[54] Rekordet slogs dock endast någon timme senare då Liverpool i sin tur sålde Fernando Torres till Chelsea för 50 miljoner pund.[55] Den 12 maj samma år förlängde Dalglish sitt kontrakt som manager för klubben med ytterligare tre år.[56] Under sommaren införskaffade sedan klubben ett antal nya spelare: Jordan Henderson, Charlie Adam, Stewart Downing, Alexander Doni, Sebastian Coates och nygamle Craig Bellamy. Säsongen 2011/2012 vann klubben ännu en gång ligacupen på Wembley den 26 februari mot Cardiff City, efter straffsparksavgörande.[57] Cuptiteln till trots blev inte Dalglish långvarig i sin andra tränarsejour på Anfield. Efter klubbens sämsta resultat i ligan på 18 år fick han efter säsongen lämna sin post.[58]

Efter Dalglishs sorti skrev Brendan Rodgers den 1 juni 2012 på ett kontrakt som ny Liverpoolmanager, efter att först ha tackat nej.[58] Trots sin ålder hade Rodgers varit med i lagledarroller i nästan 20 år efter att hans karriär som fotbollsspelare tagit slut i 20-årsåldern på grund av ett genetiskt fel i knät. Rodgers första nyförvärv blev Fabio Borini och Rodgers gjorde omgående små ändringar på klubbens arena. Han tog bland annat tillbaks de röda nätmaskorna från Liverpools storhetstid och bytte ut den nya This Is Anfield-skylten från 1990-talet till den gamla modellen som Bill Shankly en gång satt upp.[59][60] Rodgers inledde sin första säsong med att komma på en sjundeplats i ligan, men skulle under säsongen därpå leda laget till en andraplats. Säsongen 2014/15 var klubblegendaren Steven Gerrards sista säsong i klubben. Liverpool hade storsatsat med värvningarna av Adam Lallana och Mario Balotelli, men avslutade ändå säsongen utan titlar.

Den tyske tränaren Jürgen Klopp tog Liverpool tillbaka till toppen under sin era från oktober 2015 till maj 2024.

Den 8 oktober 2015 anställdes Jürgen Klopp som ny manager efter en skakig säsongsinledning.[61] Under sin första säsong vid rodret tog Klopp med sitt höga presspel klubben till final i både ligacupen den 28 februari 2016, där man förlorade på straffar mot Manchester City, och i Europa League den 18 maj 2016, där Sevilla blev för starka. Inför säsongen 2016/2017 värvades spelare som Sadio Mané, Georginio Wijnaldum och Joël Matip[62] in vilket bidrog till säkra den fjärde plats i Premier League som krävs för kvalificering till Champions League kommande år. Med inköp av Mohamed Salah, Andy Robertson och Alex Oxlade-Chamberlain under sommaren 2017, och ett nytt transferrekord för en mittback vintern 2018 i och med köpet av Virgil van Dijk,[62] slutade klubben återigen på en fjärde plats i tabellen samt gick till final i Champions League mot Real Madrid FC. Finalen slutade dock i förlust med 3–1 efter en tidig skada på Mohamed Salah (som under säsongen vunnit Premier Leagues skytteliga med 32 mål), samt två omtalade misstag av målvakten Loris Karius.[63] Inför säsongen 2018/2019 värvades Alisson Becker som ny förstemålvakt och mittfältet stärktes med köpen av Fabinho, Naby Keita och Xherdan Shaqiri. Med den målfarliga trion Salah, Mané och Firmino pressade Liverpool de regerande mästarna Manchester City om segern in i Premier Leagues sista omgång för att sluta tvåa på 97 poäng.[64] Det var första gången ett lag tog mer än 90 poäng utan att vinna titeln.[65] Säsongen slutade dock i dur då Tottenham Hotspur besegrades i Champions League-finalen den 1 juni på Estadio Metropolitano, Madrid, med 2–0.[66]

Efter seger med 2–0 mot ärkerivalen Manchester United den 19 januari 2020 inledde Liverpool FC 2019/2020 års Premier League-säsong utan att förlora och radade upp 21 vinster på 22 matcher.[67] År 2019 blev Liverpool den första engelska klubben att vinna den internationella trippeln; Champions League, Uefa Super Cup och världsmästerskapet i fotboll för klubblag.[68][69] Premier League-säsongen 2019/20 blev avbruten mellan den 13 mars och den 17 juni, på grund av Covid-19-pandemin.[70][71] Efter seger mot Chelsea den 25 juni 2020 stod Liverpool som engelska mästare för första gången sedan 1990, och sin första Premier League-titel någonsin, med sju omgångar kvar (vilket var PL-rekord).[72] Lagkaptenen Jordan Henderson utsågs till Årets fotbollsspelare i England (FWA).[73]

2020-talet

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 2020/21 var komplicerad i idrottsvärlden, på grund av Covid-19-pandemin, då matcherna i bland annat Premier league spelades inför tomma läktare. Trots att tre av klubbens äldre mittbackar drabbades av långtidsskador kunde lagets svit i antal förlustfria hemmamatcher slå ett nytt rekord för klubben vid 68 (tidigare 63) sådana, där Burnley FC satte stopp (0–1) den 21 januari 2021.[74][75] En formsvacka med sex raka förluster till en åttondeplats följdes av åtta raka segrar, däribland ett avgörande mål på stopptid av målvakten Alisson Becker mot West Bromwich (det första någonsin av en målvakt i klubbens då 129-åriga historia), och Liverpool slutade trea.[76] Säsongen därpå var Liverpool nära att vinna en unik kvadrupel genom att vinna FA-cupen och en rekordstor EFL Cup, mot Chelsea i final i bägge turneringar, och tog sig till final i CL 2021/22 samt kom tvåa i Premier League med endast en poäng bakom Manchester City.[77]

Den 30 juli 2022 inledde Liverpool säsongen 2022/23 med att vinna FA Community Shield, 3–1 mot manchester City.[78] I Premier League stod Liverpool för flera storsegrar; bland annat 9–0 hemma mot AFC Bournemouth vilket tangerade den största segern i Premier Leagues historia (och Bournemouths största förlust någonsin) och klubbens tidigare 9–0-seger hemma mot Crystal Palace FC 1989/90. Roberto Firmino noterades i denna match för sitt 100:e mål med Liverpool.[79][80] Även 7–0 hemma, den största segern inbördes, mot ärkerivalen Manchester United FC. I 7–1-segern borta mot Rangers FC i Champions League slog Mohamed Salah nytt rekord i det snabbaste CL-hattricket någonsin.[81][82] Liverpool kom att sluta femma i Premier League, och missade därmed Champions League. Inför öppningen av januarifönstret kontrakterades Cody Gakpo för övergångssumman omkring 40 miljoner pund.[83] Inför säsongen 2023/24 skedde en större spelaromsättning i Liverpool där elva spelare lämnade klubben; däribland Jordan Henserson (för vilken Virgil van Dijk tog över lagkaptensrollen), Roberto Firmino och Fabinho som flyttade till Saudiarabien. In kom bland andra nederländarna Ryan Gravenberch och Sepp van den Berg.[84]

Den 26 januari 2024 meddelade Jürgen Klopp att han kommer avgå som tränare för Liverpool när säsongen 2023/24 är slut.[85] Hans sista tävlingsmatch med klubben slutade 2–0 på Anfield, mot Wolverhampton Wanderers FC, och en tredjeplats i Premier League.[86]

Färger och klubbmärke

[redigera | redigera wikitext]
Xabi Alonso i Liverpools klassiska helröda matchställ.

Liverpools traditionella klubbfärger är rött och vitt, men under de första åren spelade laget i blåvita tröjor.[87] I början av 1900-talet började laget spela i röda tröjor och vita byxor (färgerna på strumporna alternerade under åren mellan svart, rött och vitt). Under Bill Shanklys tid introducerades det berömda helröda matchstället. Inför en Europacupmatch mot Anderlecht 1964 kom Shankly in i omklädningsrummet och bad Ron Yeats ta på sig ett par röda shorts som skulle matcha de röda tröjorna. Tanken var att den röda färgen skulle ha en psykologisk effekt – spelarna såg större och farligare ut och motståndarna skulle bli ängsliga. Shankly gillade vad han såg, och när Ian St. John föreslog att laget även skulle ha röda strumpor föddes den numera klassiska Liverpooldräkten.[88]

Liverpools reservställ har ofta bestått av vita tröjor, svarta byxor och vita strumpor. I slutet av 1970-talet introducerades ett tredje matchställ i helgult som användes i bortamatcher mot lag som spelade i rött och vitt, som till exempel Sunderland. Under några år i slutet av 1980-talet gick reservstället i helgrått och på 1990-talet förekom reservställ bestående av gröna tröjor och vita byxor.[89] Från och med 2020 är Nike officiell leverantör av utrustning.

Liverpools klubbmärke utgörs av en sköld med texten Liverpool Football Club. Inuti skölden finns en avbildning av en så kallad liverbird, en fantasifågel som är en korsning mellan en örn och en skarv. Liverbirden är också symbol för staden Liverpool. Ovanför skölden återfinns texten You'll Never Walk Alone tillsammans med det järnkonstverk som sitter ovanpå Shankly Gates, en av ingångarna till Anfield. På varsin sida om skölden finns två lågor som symboliserar Hillsborough memorial som är en minnesplats utanför Anfield vid The Shankly Gates uppförd för att hedra de 96 människor som omkom vid Hillsborougholyckan 1989.[90] Liverpool återgick till en äldre variant av klubbmärket på tröjorna säsong 2012/2013, med en gul/guld-färgad Liver bird med texten "L.F.C." istället för den vanliga skölden.

Ägarskap och ekonomi

[redigera | redigera wikitext]

Som ägare av Anfield och grundare av Liverpool FC var John Houlding klubbens förste ordförande, en post han innehade från 1892 till 1904. John McKenna tog över som ordförande, vilken senare blev president för Football League.[91] ordförandeskapet bytte ägare många gånger innan John Smith, vars far var akrieägare i klubben, tog över rollen 1973. Han ledde den mest framgångsrika perioden i Loverpools historia innan han avgick 1990.[91] Hans efterträdare blev ordföranden Noel White 1990.[92] I augusti 1991 blev David Moores ordförande, vars familj hade ägt klubben i mer än 50 år. Hans farbror John Moores var också aktieägare i Liverpool och ordförande i Everton FC från 1961 till 1973. Moores ägde 51 procent av klubben och 2004 uttryckte han sin vilja att överväga ett bud på sina aktier i klubben.[93]

Moores sålde så småningom klubben till de amerikanska affärsmännen George Gillett och Tom Hicks den 6 februari 2007. Affären värderade klubben och dess utestående skulder till 218,9 miljoner pund. Duon betalade 5 000 pund per aktie, eller 174,1 miljoner pund för det totala aktieinnehavet och 44,8 miljoner pund för att täcka klubbens skulder.[94] Meningsskiljaktigheter mellan duon, och fansens ovilja att stötta dem, resulterade i att de två ville sälja klubben.[95] Martin Broughton utsågs till klubbens ordförande den 16 april 2010 för att övervaka försäljningen.[96] I maj 2010 offentliggjordes räkenskaper som visade att klubbens holdingbolag hade 350 miljoner pund i skulder (på grund av ett övertagande av lånefinansieringen) med förluster på 55 miljoner pund, vilket fick revisorn KPMG att göra ett reservationsuttalande.[97] Gruppens fordringsägare, inklusive Royal Bank of Scotland, tog Gillett och Hicks till domstol för att tvinga dem att tillåta styrelsen att gå vidare med försäljningen av klubben, holdingbolagets största tillgång. En domare i brittiska High Court dömde till förmån för fordringsägarna och banade väg för försäljningen av klubben till amerikanska Fenway Sports Group (då benämnt New England Sports Ventures, NESV), den 15 oktober 2010 för 300 miljoner pund, även om Gillett och Hicks fortfarande hade möjlighet att överklaga.[98][99]

Liverpool har beskrivits som ett globalt varumärke; en rapport från 2010 värderade klubbens varumärken och tillhörande immateriella rättigheter till 141 miljoner pund, en ökning med 5 miljoner pund jämfört med året innan, och Liverpool fick betyget "AA (Very Strong)".[100] I april 2010 rankade den amerikanska affärstidningen Forbes Liverpool som världens sjätte mest värdefulla fotbollsklubb, till ett värde av 822 miljoner dollar (532 miljoner pund) exklusive skulder.[101] Revisorn Deloitte rankade Liverpoll som åtta i Deloitte Football Money League, vilken rankar världens fotbollsklubbar när det gäller intäkter.Liverpools intäkter säsongen 2009/10 var 225,3 miljoner euro.[102] Enligt en rapport från Deloitte 2018 hade klubben en årsintäkt på 424,2 miljoner euro för 2017, och Forbes värderade klubbens värde till 1,944 miljarder dollar.[103][104] År 2018 ökade intäkterna till 513,7 miljoner euro, och Forbes värderade klubben till 2,183 miljarder dollar.[103] Under 2019 passerade intäktsiffrorna gränsen för en halv miljard pund som mätte 533 miljoner, vilket motsvarade 604 miljoner euro enligt Deloitte.[105]

I april 2020 fick klubbens ägare kritik från supportrar och media för att ha beslutat att permittera all icke-spelande personal under Covid-19-pandemin. Som svar på detta gjorde klubben en tvärvändning i det beslutet och bad om ursäkt.[106][107] I april 2021 värderade Forbes klubben till 4,1 miljarder dollar, en tvåårig ökning med 88 procent, vilket gjorde den till världens femte rikaste.[108] Sedan maj 2023 rankas Liverpool som världens fjärde rikaste av Forbes.[109]

Supportrar

[redigera | redigera wikitext]
"Kopites" på The Kop under matchen mellan Liverpool och Chelsea FC, den 3 maj 2005.

Liverpools supportrar kallas ofta för "Kopites", ett namn taget från sektionen The Kop på hemmaarenan Anfield.[110] På 1960-talet växte låten "You'll Never Walk Alone", ursprungligen från musikalen Carousel men senare inspelad av Liverpool-gruppen Gerry & the Pacemakers, fram som klubbens officiella hymn.[110] Den spelas inför varje hemmamatch då spelarna tågar in på planen och sjungs ofta även under matcherna av publiken. Textraden finns med på klubbmärket och på "Shankly Gates", en av ingångarna till arenan.

Under säsongen 2009/2010 hade Liverpool det fjärde högsta publiksnittet av alla engelska klubbar, 42 863, vilket var 94,4 % av Anfields totala kapacitet.[111]

Klubben har varit inblandad i två av de största olyckorna i fotbollshistorien: Katastrofen på Heyselstadion under Europacupfinalen (nuvarande UEFA Champions League) 1985 mot Juventus, då 39 supportrar (mestadels italienska Juventussupportrar) dog, och Olyckan på Hillsborough under semifinalen av FA-cupen 1989 då 96 Liverpoolsupportrar miste sina liv.

Rivalitet

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartiklar: Merseysidederbyt och Rivaliteten mellan Liverpool FC och Manchester United

Liverpool FC:s äldsta rivalitet är Merseysidederbyt där de möter Liverpool-laget Everton FC. Denna rivalitet härstammar från Liverpool FC:s bildande och dispyten mellan Evertons tjänstemän och de dåvarande ägarna av Anfield.[112] Merseysidederbyt är ett av få derbyn som inte upprätthåller segregation för supportrar, och har därför blivit känt som "vänskapsderbyt".[113] Sedan mitten av 1980-talet har rivaliteten dock intensifierats både på och utanför planen och sedan starten av Premier League 1992 har Merseysidederbyt fått fler spelare utvisade än något annat Premier League-möte. Det har kallats "de mest odisciplinerade och explosiva matcherna i Premier League".[114] När det gäller supporterstödet i staden Liverpool är Liverpool FC:s fans dubbelt så många som Evertons, enligt en undersökning 2020.[115]

Liverpools rivalitet med Manchester United härstammar från städernas konkurrens i den industriella revolutionen på 1800-talet.[116] Liverpool och Manchester, som är förbundna med världens första regionala järnväg, är belägna på 48 kilometers avstånd längs East Lancs Road.[117] Liverpool FC och Manchester United FC rankas som de två största klubbarna i England av tidningen France Football, och är de mest framgångsrika engelska lagen i både inhemska och internationella tävlingar, och båda klubbarna har en global skara av supportrar.[118][119] Deras möten ses som engelsk fotbolls mest kända, och en av världsfotbollens största rivaliteter.[120][121] De två klubbarna alternerade som mästare mellan 1964 och 1967, och Manchester United blev den första engelska klubben att vinna Europacupen 1968 – följt av fyra Europacuptitlar av Liverpool.[122][117] Trots deras sammanlagt 39 ligatitlar och nio Europacup-/Champions League-titlar däremellan har de två rivalerna sällan varit framgångsrika samtidigt; Liverpools storhetstid på 1970- och '80-talen sammanföll med Manchester Uniteds 26-åriga titeltorka, och Manchester Uniteds framgångar i Premier League-eran sammanföll med Liverpools 30-åriga titeltorka.[122][123] De två klubbarna har slutat (samtida) etta och tvåa i ligan fem gånger.[122] Rivaliteten mellan klubbarna är så stor att de sällan gör transferaffärer med varandra; den senaste spelarövergången mellan dem var Phil Chisnall som flyttade till Liverpool från Manchester United 1964.[124]

Hemmaarena

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Anfield
Anfield med The Kops läktare.

Anfield byggdes 1884 och var Evertons hemmaarena fram till 1892.[125] Efter en konflikt gällande hyran flyttade Everton till Goodison Park och Anfields ägare John Houlding bildade Liverpool FC som sedan dess har haft Anfield som hemmaarena.

1906 döptes en av läktarna på ena kortsidan till Spion Kop (eller bara The Kop) efter en ås i Natalprovinsen i Sydafrika där ett slag utkämpades under andra boerkriget med flera omkomna soldater från Liverpool.[126] The Kop kunde ta uppemot 30 000 åskådare, men efter Hillsborougholyckan bestämdes att ståplatsläktare skulle avskaffas. I mitten av 1990-talet revs The Kop och ersattes av en sittplatsläktare med plats för 12 409 åskådare.

På motsatt sida av The Kop finns Anfield Road Stand där bortalagets supportrar håller till. Läktaren byggdes om 1998 och fick två våningar med plats för sammanlagt 9 274 åskådare. Huvudläktaren, Main Stand, uppfördes 1895 och var då arenans första stora utbyggnad. Main Stand, vars kapacitet är 12 277 åskådare, byggdes om 1973 och fick då ett nytt tak. Sittplatserna på Main Stand är handmålade. Läktaren på den andra långsidan hette ursprungligen Kemlyn Road Stand, men i samband med klubbens 100-årsjubileum 1992 döptes den om till Centenary Stand (kapacitet: 11 762).[127] 2014 påbörjades utbyggnaden av Main Stand, som stod klar September 2016, med en kapacitet på 54 074 åskådare.[128] Oktober 2017 ändrade också namnet på Centenary Stand till Sir Kenny Dalglish Stand.[129] Det finns planer på att bygga ut Anfield Road Stand och därmed utöka Anfield till att rymma 61 000 åskådare.[130]  

Anfields publikrekord är 61 905 åskådare och sattes i en match mellan Liverpool och Wolverhampton Wanderers 1952.[127]

Liverpool i media

[redigera | redigera wikitext]

Liverpool var med i den första upplagan av BBC:s Match of the Day, som visade höjdpunkter från deras match mot Arsenal FC på Anfield den 22 augusti 1964. Den första fotbollsmatchen som sändes i färg var mellan Liverpool och West Ham United, som direktsändes i mars 1967.[131] Liverpool-supportrar medverkade i Pink Floyds låt "Fearless", där de sjöng utdrag ur "You'll Never Walk Alone".[132] För att markera klubbens framträdande i FA-cupfinalen 1988 släppte Liverpool "Anfield Rap", en låt med John Barnes och andra medlemmar i truppen.[133]

En dramadokumentärsfilm om Hillsborougholyckan visades 1996, skriven av Jimmy McGovern. I denna medverkade Christopher Eccleston som Trevor Hicks, vilken förlorade två tonårsdöttrar i denna katastrof och kom att föra kampanjer för säkrare arenor och hjälpa till att bilda Hillsborough Families Support Group.[134] Liverpool var med i filmen The 51st State (2001), där ex-torpeden Felix DeSouza (Robert Carlyle) är en ivrig supporter av laget och den sista scenen utspelar sig vid en match mellan Liverpool och Manchester United FC.[135] Klubben var också med i den brittiska TV-serien Scully (1984), där en ung pojke försöker få ett provspel med Liverpool.[136] I Doctor Who-avsnittet "The halloween Apocalypse", som sändes i oktober 2021, visar doktorn (spelad av Jodie Whittaker) när hon lämnar tardis utanför Anfield och utbrister: "Liverpool? Anfield! Klopp-eran, klassisk!"[137]

Liverpool Football Club Museum

[redigera | redigera wikitext]

Liverpool Football Club Museum är ett fotbollsmuseum som tillhör Liverpool FC. Museet samorganiseras med de guidade turerna på Anfield Road där museet också är beläget. Museet grundades 1998 och innehåller föremål, foton, berättelser dylikt från klubbens många framgångar. Från klubbens första år 1892 finns namnändringsbeviset, då interna motsättningar i Everton FC ledde till ett misslyckat kapningsförsök av klubbnamnet, vilket resulterade i grundandet av Liverpool FC. Museet har cirka 100 000 besökare årligen.[138][139]

Utställda föremål (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Fem replikabucklor från vinsterna i Europacupen för mästarlag
  • Vandringsbucklan för Champions League, som man fick behålla efter finalvinsten 2005
  • Jamie Carraghers samlade medaljsamling
  • Roger Hunts guldmedalj från Fotbolls-VM 1966
  • Michael Owens Ballon d'Or från 2001
  • Billy Lidells ligaguldmedalj från 1947
  • Ray Houghtons matchtröja från ligaguldåret 1990
  • Fem fotbollar som Kenny Dalglish gjort hat-trick med
  • Ian St Johns matchtröja som han hade på sig när han avgjorde FA-Cupfinalen 1965

Spelare

[redigera | redigera wikitext]
Steven Gerrard var en viktig spelare i Liverpool under 2000-talet.

Under åren har flera framstående spelare uppträtt i Liverpools tröja. Exempel på spelare som var aktiva i Liverpool före andra världskriget är backen Ephraim Longworth som blev klubbens förste engelske landslagskapten och målvakten Elisha Scott som tillbringade 22 år i Liverpool. Klubbens främste målskytt under 1920- och 30-talen var Gordon Hodgson som är den spelare i Liverpool som gjort flest hattrick.[140] Under perioden efter andra världskriget gjorde anfallaren Billy Liddell så stort intryck att klubben fick smeknamnet "Liddellpool".[14]

När Liverpool etablerade sig som en storklubb under Bill Shanklys ledning var mittbacken Ron Yeats, som beskrevs som en "koloss", en av nyckelspelarna.[141] En annan viktig spelare var anfallaren Roger Hunt som gjorde 245 ligamål och även var med och blev världsmästare med engelska landslaget 1966.[142] I början av 1970-talet värvades Kevin Keegan som senare blev utsedd till årets spelare i Europa (vid det laget hade han dock sålts till Hamburg).

Under Bob Paisleys ledning värvades två spelare från Skottland 1977: Alan Hansen, som var med om att vinna Europacupen tre gånger, och Kenny Dalglish, som firade stora framgångar både som spelare och tränare i klubben. År 1980 värvades Ian Rush som blev klubbens bäste målskytt genom tiderna.[28]

Under 1990-talet kom flera unga spelare fram från Liverpools ungdomsakademi, däribland Steve McManaman, Robbie Fowler, Jamie Carragher och Michael Owen. Den sistnämnde blev utsedd till årets spelare i Europa 2001.[143] Från akademin kom även Steven Gerrard, som tog över lagkaptensbindeln efter Sami Hyypiä 2003.[144]

När klubben i slutet på 1990- och på 00-talet anställde utländska managers präglades spelartrupperna i viss del av deras nationstillhörighet. Fransmannen Gérard Houllier värvade flera franskspråkiga landslagsspelare, till exempel Djimi Traore, Nicolas Anelka, Bruno Cheyrou, El Hadji Diouf och Djibril Cissé.[43] När spanjoren Rafael Benitez tog över efter Houllier 2004 köptes flera spanska spelare in. Under hans tid i klubben representerade Liverpool-spelarna Xabi Alonso, Luis García, Fernando Morientes, Jose Reina, Álvaro Arbeloa, Fernando Torres och Albert Riera det spanska landslaget.[145]

Spelartrupp

[redigera | redigera wikitext]

Uppdaterad 13 augusti 2024.


Målvakter
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
1 Brasilien Alisson 2 oktober 1992 (32 år) Italien Roma (-18)
45 Brasilien Marcelo Pitaluga 20 december 2002 (21 år) Brasilien Fluminense (-20)
62 Irland Caomhin Kelleher 23 november 1998 (26 år) Irland Ring Mahon Rangers (-15)

Försvarare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
2 England Joe Gomez 23 maj 1997 (27 år) England Charlton Athletic (-15)
4 Nederländerna Virgil van Dijk 8 juli 1991 (33 år) England Southampton (-18)
5 Frankrike Ibrahima Konaté 25 maj 1999 (25 år) Tyskland RB Leipzig (-21)
21 Grekland Kostas Tsimikas 12 maj 1996 (28 år) Grekland Olympiakos (-20)
26 Skottland Andrew Robertson 11 mars 1994 (30 år) England Hull City (-17)
46 England Rhys Williams 3 februari 2001 (23 år) England Liverpool FC
47 England Nathaniel Phillips 21 mars 1997 (27 år) England Bolton Wanderers (-16)
66 England Trent Alexander-Arnold 7 oktober 1998 (26 år) England Liverpool FC
72 Nederländerna Sepp van den Berg 20 december 2001 (22 år) Nederländerna Zwolle (-19)
78 England Jarell Quansah 29 januari 2003 (21 år) England Liverpool FC
84 Nordirland Conor Bradley 9 juli 2003 (21 år) Nordirland Dungannon Swifts (-19)

Mittfältare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
3 Japan Wataru Endo 9 februari 1993 (31 år) Tyskland Stuttgart (-23)
8 Ungern Dominik Szoboszlai 25 oktober 2000 (24 år) Tyskland RB Leipzig (-23)
10 Argentina Alexis Mac Allister 24 december 1998 (25 år) England Brighton & Hove Albion (-23)
17 England Curtis Jones 30 januari 2001 (23 år) England Liverpool FC
19 England Harvey Elliott 4 april 2003 (21 år) England Fulham (-19)
38 Nederländerna Ryan Gravenberch 16 maj 2002 (22 år) Tyskland Bayern München (-23)
43 Spanien Stefan Bajcetic 22 oktober 2004 (20 år) Spanien Celta Vigo (-20)

Anfallare
Nummer Land Spelare Födelsedatum Kom ifrån
7 Colombia Luis Díaz 13 januari 1997 (27 år) Portugal Porto (-22)
9 Uruguay Darwin Núñez 24 juni 1999 (25 år) Portugal Benfica (-22)
11 Egypten Mohamed Salah 15 juni 1992 (32 år) Italien Roma (-17)
18 Nederländerna Cody Gakpo 7 maj 1999 (25 år) Nederländerna PSV (-23)
20 Portugal Diogo Jota 4 december 1996 (27 år) England Wolverhampton Wanderers (-20)
50 Skottland Ben Doak 11 november 2005 (19 år) Skottland Celtic (-22)

Utlånade spelare

[redigera | redigera wikitext]
Senast uppdaterad: 23 juli 2024.
Nr Land Pos Namn
22 Skottland  F Calvin Ramsay (i England Wigan Athletic till 31 maj 2025)
Nr Land Pos Namn

U23-lag

[redigera | redigera wikitext]
Senast uppdaterad: 11 februari 2024.[146]
Nr Land Pos Namn
42 England  MF Bobby Clark (-05)
48 England  F Calum Scanlon (-05)
49 England  A Kaide Gordon (-04)
52 Zimbabwe  MF Isaac Mabaya (-04)
53 England  MF James McConnell (-04)
59 England  F Terence Miles (-04)
61 USA  MF Matteo Ritaccio (-01)
70 England  MF Tommy Pilling (-04)
83 Wales  MF Thomas Hill (-02)
Nr Land Pos Namn
86 England  A Harvey Blair (-03)
87 England  A Oakley Cannonier (-04)
90 England  F Lee Jonas (-04)
92 Polen  A Mateusz Musialowski (-03)
93 Polen  MV Fabian Mrozek (-03)
94 Tyskland  MF Melkamu Frauendorf (-04)
- England  MV Jacob Poytress (-03)
- England  F Niall Osborne (-05)
- England  MV Oscar Kelly (-02)

Utlånade spelare

[redigera | redigera wikitext]
Senast uppdaterad: 11 februari 2024.
Nr Land Pos Namn
England  F Adam Lewis (i Wales Newport County till 31 maj 2024)
Colombia  F Anderson Arroyo (i Spanien Burgos till 30 juni 2024)
Frankrike  F Billy Koumetio (i England Blackburn Rovers till 31 maj 2024)
England  MF Dominic Corness (i Schweiz Yverdon Sport till 30 juni 2024)
England  MV Harvey Davies (i England Crewe Alexandra till 31 maj 2024)
Polen  MV Jakub Ojrzyński (i Nederländerna Den Bosch till 30 juni 2024)
England  MF James Balagizi (i Skottland Kilmarnock till 31 maj 2024)
England  F James Norris (i England Tranmere Rovers till 31 maj 2024)
Nr Land Pos Namn
England  MF Luca Stephenson (i England Barrow till 31 maj 2024)
England  F Luke Chambers (i England Wigan Athletic till 31 maj 2024)
England  MV Luke Hewitson (i England Stalybridge Celtic till 31 maj 2024)
Wales  F Owen Beck (i Skottland Dundee till 31 maj 2024)
England  MV Reece Trueman (i Wales Colwyn Bay till 31 maj 2024)
England  MF Tyler Morton (i England Hull City till 31 maj 2024)
Tjeckien  MV Vitezslav Jaros (i Österrike Sturm Graz till 30 juni 2024)

U18-lag

[redigera | redigera wikitext]
Senast uppdaterad: 11 februari 2024.[146]
Nr Land Pos Namn
51 Irland  A Trent Kone-Doherty (-06)
57 England  F Carter Pinnington (-07)
57 England  MF Cody Pennington (-06)
58 England  F Francis Gyimah (-06)
60 England  F Luca Furnell-Gill (-06)
65 England  F Amara Nallo (-06)
67 Wales  A Lewis Koumas (-05)
68 Nordirland  MF Kieran Morrison (-06)
69 England  F Josh Davidson (-05)
76 England  A Jayden Danns (-06)
88 England  F Lucas Pitt (-06)
98 England  MF Trey Nyoni (-07)
99 England  MF Fola Onanuga (-06)
- England  MF Ben Trueman (-06)
Nr Land Pos Namn
- England  MF Clae Ewing (-06)
- England  MF Emmanuel Airoboma (-07)
- England  F Harry Evers (-06)
- Egypten  A Karim Ahmed (-07)
- USA  A Keyrol Figueroa (-06)
- England  MV Kornel Misciur (-07)
- England  MF Kyle Kelly (-05)
- England  F Louis Enahoro-Marcus (-06)
- England  MF Michael Laffey (-05)
- England  F Nathan Giblin (-05)
- England  MV Nathan Morana (-05)
- England  A Ranel Young (-05)
- Spanien  F Wellity Lucky (-06)

Lagkaptener genom tiderna

[redigera | redigera wikitext]
Lagkaptener i Liverpool FC[147]
Namn Period
Skottland Andrew Hannah 1892–1895
Skottland Jimmy Ross 1895–1897
Skottland John McCartney 1897–1898
England Harry Storer 1898–1899
Skottland Alex Raisbeck 1899–1909
England Arthur Goddard 1909–1912
England Ephraim Longworth 1912–1913
England Harry Lowe 1913–1915
Skottland Donald McKinlay 1919–1920
England Ephraim Longworth 1920–1921
Skottland Donald McKinlay 1921–1928
England Tom Bromilow 1928–1929
Skottland James Jackson 1929–1930
Skottland Tom Morrison 1930–1931
Skottland Tom Bradshaw 1931–1934
Namn Period
England Tom Cooper 1934–1939
Skottland Matt Busby 1939–1940
Skottland Willie Fagan 1945–1947
England Jack Balmer 1947–1950
England Phil Taylor 1950–1953
England Bill Jones 1953–1954
England Laurie Hughes 1954–1955
Skottland Billy Liddell 1955–1958
England Johnny Wheeler 1958–1959
England Ronnie Moran 1959–1960
England Dick White 1960–1961
Skottland Ron Yeats 1961–1970
England Tommy Smith 1970–1973
England Emlyn Hughes 1973–1978
England Phil Thompson 1978–1981
Namn Period
Skottland Graeme Souness 1982–1984
England Phil Neal 1984–1985
Skottland Alan Hansen 1985–1988
Irland Ronnie Whelan 1988–1989
Skottland Alan Hansen 1989–1990
Irland Ronnie Whelan 1990–1991
Skottland Steve Nicol 1990–1991
England Mark Wright 1991–1993
Wales Ian Rush 1993–1996
England John Barnes 1996–1997
England Paul Ince 1997–1999
England Jamie Redknapp 1999–2002
Finland Sami Hyypiä 2001–2003
England Steven Gerrard 2003–2015
England Jordan Henderson 2015–2023
Nederländerna Virgil van Dijk 2023–

Flest spelade matcher

[redigera | redigera wikitext]

Endast tävlingsmatcher, inhopp i matcher inom parentes. Uppdaterat 26 maj 2024.[148][149]

Spelare med flest spelade matcher för Liverpool FC
Nr Namn År Liga[C] FA Cup League Cup Övrigt[D] Totalt
1 England Callaghan, IanIan Callaghan 1960–1978 640 (4) 79 (2) 42 (7) 96 (1) 857   (14)
2 England Carragher, JamieJamie Carragher 1996–2013 508 (24) 40 (1) 35 (7) 152 (3) 737 (35)
3 England Gerrard, StevenSteven Gerrard 1998–2015 504 (39) 42 (5) 30 (5) 134 (14) 710 (63)
4 England Clemence, RayRay Clemence 1967–1981 470 (0) 54 (0) 55 (0) 86 (0) 665   (0)
5 England Hughes, EmlynEmlyn Hughes 1967–1979 474 (0) 62 (0) 46 (0) 83 (0) 665   (0)
6 Wales Rush, IanIan Rush 1980–1987
1988–1996 		469 (22) 61 (5) 78 (0) 45 (3) 660  (30)
7 England Neal, PhilPhil Neal 1974–1985 455 (2) 45 (0) 66 (0) 81 (0) 650   (2)
8 England Smith, TommyTommy Smith 1962–1978 467 (0) 52 (0) 30 (0) 89 (1) 638   (1)
9 Zimbabwe Grobbelaar, BruceBruce Grobbelaar 1980–1994 440 (0) 62 (0) 70 (0) 46 (0) 628   (0)
10 Skottland Hansen, AlanAlan Hansen 1977–1991 434 (0) 58 (1) 68 (0) 53 (1) 620   (2)

Bästa målskyttar

[redigera | redigera wikitext]

Endast tävlingsmatcher, antal matcher (inklusive inhopp) inom parentes. Uppdaterat 19 okt 2023.[150][151]

Bästa målskyttar för Liverpool FC
Nr Namn År League[C] FA Cup League Cup Övrigt[D] Totalt
1 Wales Rush, IanIan Rush 1980–1987
1988–1996 		229 (469) 39 (61) 48 (78) 23 (45) 346 (660)
2 England Hunt, RogerRoger Hunt 1958–1969 245 (404) 18 (44) 5 (10) 18 (34) 286 (492)
3 England Hodgson, GordonGordon Hodgson 1925–1936 233 (358) 8 (19) 0 (0) 0 (0) 241 (377)
4 Skottland Liddell, BillyBilly Liddell 1938–1961 215 (492) 13 (42) 0 (0) 0 (0) 228 (534)
5 Egypten Salah, MohamedMohamed Salah 2017- 142 (226) 5 (11) 1 (4) 44 (74) 192 (315)
6 England Gerrard, StevenSteven Gerrard 1998–2015 120 (503) 15 (40) 9 (28) 42 (132) 186 (710)
7 England Fowler, RobbieRobbie Fowler 1993–2001
2006–2007 		128 (266) 12 (24) 29 (35) 14 (44) 183 (369)
8 Skottland Dalglish, KennyKenny Dalglish 1977–1990 118 (355) 13 (37) 27 (59) 12 (58) 172 (515)
9 England Owen, MichaelMichael Owen 1996–2004 118 (216) 8 (15) 9 (14) 23 (52) 158 (297)
10 England Chambers, HarryHarry Chambers 1915–1928 135 (315) 16 (28) 0 (0) 0 (1) 151 (339)
11 England Parkinson, JackJack Parkinson 1903–1914 125 (200) 5 (19) 0 (0) 0 (1) 130 (220)

Utländska spelare

[redigera | redigera wikitext]
Listkriterier:
  • Listan inkluderar alla icke-brittiska spelare (som ej kommer ifrån England, Nordirland, Skottland, Wales eller Irland) som representerat klubben.
    Listan inkluderar enbart spelare som representerat klubben i tävlingsmatcher. [152]

Afrika
Asien
Europa

Nordamerika
Oceanien
Sydamerika

Tränare

[redigera | redigera wikitext]

Siffrorna står för antal tävlingsmatcher, vinster, förluster och oavgjorda matcher. (Uppdaterad 26 maj 2024)[153]

Namn Nat Tidsperiod M V F O Vinst %
John McKenna Irland augusti 1892 – augusti 1896 101 58 26 17 57,42
Tom Watson England augusti 1896 – maj 1915 740 327 272 141 44,19
David Ashworth England december 1920 – februari 1922 58 25 9 24 43,30
Matt McQueen Skottland februari 1923 – februari 1928 229 94 74 61 41,04
George Patterson England februari 1928 – maj 1936 370 139 145 86 37,56
George Kay England maj 1936 – februari 1951 359 143 123 93 39,83
Don Welsh England mars 1951 – maj 1956 234 82 92 60 35,04
Phil Taylor England maj 1956 – november 1959 153 77 44 32 50,32
Bill Shankly Skottland december 1959 – juli 1974 753 393 175 185 52,19
Bob Paisley England juli 1974 – maj 1983 490 275 91 124 56,12
Joe Fagan England maj 1983 – maj 1985 122 65 23 34 53,27
Kenny Dalglish Skottland maj 1985 – februari 1991 297 180 41 76 60,60
Ronnie Moran England februari 1991 – april 1991 10 4 5 1 40,00
Graeme Souness Skottland april 1991 – januari 1994 157 65 45 47 41,40
Roy Evans England januari 1994 – juli 1998 226 116 57 53 51,32
Evans/Houllier England/Frankrike juli 1998 – november 1998 18 7 6 5 38,88
Gérard Houllier Frankrike november 1998 – maj 2004 307 158 75 74 51,46
Rafael Benítez Spanien juni 2004 – juni 2010 350 194 79 77 55,42
Roy Hodgson England juli 2010 – januari 2011 31 13 9 9 41,93
Kenny Dalglish Skottland januari 2011 – maj 2012 74 35 22 17 47,29
Brendan Rodgers Nordirland juni 2012 – oktober 2015 166 83 41 42 50,00
Jürgen Klopp Tyskland oktober 2015 – maj 2024 491 299 83 109 60,90

Meriter

[redigera | redigera wikitext]

Statistik

[redigera | redigera wikitext]
Klubbens ligaplaceringar från och med 1893.

I statistiken för flest matcher och mål ingår förutom matcher från ligan, FA-cupen, Ligacupen, Europacupen/Champions League, UEFA-cupen och Cupvinnarcupen även matcher i följande mindre turneringar: UEFA Super Cup, Interkontinentalcupen/VM för klubblag, Screen Sport Super Cup och Charity Shield.[158] Notera även att snittet för Ian Rush beror på att han säsongen 1987/88 spelade i Juventus och att han därför spelade sammanlagt femton säsonger i Liverpool.

Tabellplaceringar

[redigera | redigera wikitext]
Premier League-placering de senaste 27 säsongerna[159]
Plats 97/98 98/99 99/00 00/01 01/02 02/03 03/04 04/05 05/06 06/07 07/08 08/09 09/10 10/11 11/12 12/13 13/14 14/15 15/16 16/17 17/18 18/19 19/20 20/21 21/22 22/23 23/24
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20

Flest tävlingsmatcher

[redigera | redigera wikitext]
De tio mesta spelarna i Liverpool[160]
Nr Spelare År Matcher i snitt per säsong
1 Ian Callaghan 1959–1978 857 45,10
2 Jamie Carragher 1996–2013 700 44,40
3 Ray Clemence 1968–1981 665 51,15
4 Emlyn Hughes 1966–1979 665 51,15
5 Ian Rush 1980–1987, 1988–1996 660 44,00
6 Phil Neal 1974–1986 650 54,17
7 Tommy Smith 1962–1979 638 39,88
8 Bruce Grobbelaar 1981–1994 628 44,86
9 Alan Hansen 1977–1990 620 47,69
10 Steven Gerrard 1998–2015 586 46,00

Mesta målgörare

[redigera | redigera wikitext]
De tio bästa målskyttarna i Liverpool, serie- och cupspel[161]
Nr Spelare År Mål i snitt per säsong
1 Ian Rush 1980–1987, 1988–1996 346 23,07
2 Roger Hunt 1959–1970 286 26,00
3 Gordon Hodgson 1925–1936 241 21,90
4 Billy Liddell 1945–1961 228 14,25
5 Mohamed Salah 2017– 211
6 Steven Gerrard 1998–2015 186
7 Robbie Fowler 1993–2001, 2006–2007 183
8 Kenny Dalglish 1977–1990 172 13,23
9 Michael Owen 1997–2004 158 19,75
10 Harry Chambers 1919–1928 151 16,78

Årets bästa spelare

[redigera | redigera wikitext]
Säsong Namn Nationalitet Position Ref.
2001–02 Hyypiä, SamiSami Hyypiä Finland Finland Försvarare [162]
2002–03 Murphy, DannyDanny Murphy England England Mittfältare [163]
2003–04 Gerrard, StevenSteven Gerrard England England Mittfältare [164]
2004–05 Carragher, JamieJamie Carragher England England Försvarare
2005–06 Gerrard, StevenSteven Gerrard (2) England England Mittfältare
2006–07 Gerrard, StevenSteven Gerrard (3) England England Mittfältare [165]
2007–08 Torres, FernandoFernando Torres Spanien Spanien Anfallare [166]
2008–09 Gerrard, StevenSteven Gerrard (4) England England Mittfältare [167]
2009–10 Reina, PepePepe Reina Spanien Spanien Målvakt [168]
2010–11 Leiva, LucasLucas Leiva Brasilien Brasilien Mittfältare [169]
2011–12 Škrtel, MartinMartin Škrtel Slovakien Slovakien Försvarare [170]
2012–13 Suárez, LuisLuis Suárez Uruguay Uruguay Anfallare [171]
2013–14 Suárez, LuisLuis Suárez (2) Uruguay Uruguay Anfallare [172]
2014–15 Coutinho, PhilippePhilippe Coutinho Brasilien Brasilien Mittfältare [173]
2015–16 Coutinho, PhilippePhilippe Coutinho (2) Brasilien Brasilien Mittfältare [174]
2016–17 Mané, SadioSadio Mané Senegal Senegal Anfallare [175]
2017–18 Salah, MohamedMohamed Salah Egypten Egypten Anfallare [176]
2018–19 van Dijk, VirgilVirgil van Dijk Nederländerna Nederländerna Försvarare
2019–20 Henderson, JordanJordan Henderson England England Mittfältare
2020–21 Salah, MohamedMohamed Salah (2) Egypten Egypten Anfallare [176]
2021–22 Salah, MohamedMohamed Salah (3) Egypten Egypten Anfallare [176]
2022–23 Salah, MohamedMohamed Salah (3) Egypten Egypten Anfallare [177]

Publikrekord

[redigera | redigera wikitext]

[178]

Rekord Motståndare Åskådare År
Flest åskådare vid en ligamatch Brighton & Hove Albion 60 061 2024
Flest åskådare vid en FA-cupmatch Wolverhampton Wanderers 61 905 1952
Flest åskådare vid en ligacupmatch Nottingham Forest 50 880 1980
Flesta åskådare vid en europeisk cupmatch Barcelona 55 104 1976
Minst antal åskådare vid en ligamatch Loughborough FC 1 000 1895
Minst antal åskådare vid en ligamatch

(efter andra världskriget)

Scunthorpe United 11 976 1959
Minst antal åskådare vid en FA-cupmatch Newton Heath 4 000 1892
Minst antal åskådare vid en FA-cupmatch

(efter andra världskriget)

Chester City 11 207 1946
Minst antal åskådare vid en ligacupmatch Brentford 9 902 1983
Minst antal åskådare vid en europeisk cupmatch Dundalk 12 021 1982

Största vinster och förluster

[redigera | redigera wikitext]
De fem största segrarna[21]
Datum Resultat Motståndare Sammanhang
1974-09-17 11–0 Strømsgodset Cupvinnarcupen
1969-09-16 10–0 Dundalk Mässcupen
1986-09-23 10–0 Fulham Ligacupen
1896-02-18 10–1 Rotherham United Ligan
1980-10-01 10–1 Oulun Palloseura Europacupen
De fem största förlusterna[179]
Datum Resultat Motståndare Sammanhang
1954-12-11 1–9 Birmingham City FC Ligan
1934-11-10 0–8 Huddersfield Town AFC Ligan
1934-01-01 2–9 Newcastle United FC Ligan
1932-05-07 1–8 Bolton Wanderers FC Ligan
1934-09-01 1–8 Arsenal FC Ligan

Övrigt

[redigera | redigera wikitext]

Rekord kopplade till Liverpool FC:[180]

Damlag

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Liverpool WFC

Liverpool Women Football Club bildades 1989 under namnet Newton Ladies, som deltog i seriespel för första gången 1991 under namnet Knowsley Women's Football Club och slutade då på fjärde plats. Sedan 1995 har klubben verkat under dess nuvarande namn, Liverpool WFC (fram till 2018 Liverpool LFC).[181] Liverpools damlag var en av grundarna till FA Women's Super League 2011. Året därpå blev Liverpool den första engelska klubben att erbjuda alla spelare professionella heltidskontrakt, ett beslut som banade vägen för professionaliseringen av damfotbollen i England.[182] Klubben blev engelska mästare säsongerna 2013 och 2014.[183]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Liverpool Football Club is formed”. liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 7 september 2012. https://web.archive.org/web/20120907184403/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/liverpool-football-club-is-formed. Läst 4 december 2009. 
  2. ^ ”Liverpool – Lancashire League”. Re.Sports.Soccer Statistics Foundation (RSSSF). https://www.rsssf.org/tablese/englancashirehist.html. Läst 3 juni 2024. 
  3. ^ ”1892-1893: Liverpool go Scottish!” (på engelska). LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304202942/http://www.lfchistory.net/Articles/Article/304-1. Läst 8 januari 2016. 
  4. ^ ”First game in Football League 1893” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305150141/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/first-game-in-football-league. Läst 13 januari 2016. 
  5. ^ ”Reds crowned champions for first time 1901” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304092207/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/reds-crowned-champions-for-first-time. Läst 13 januari 2016. 
  6. ^ ”The league table for the 1902-1903 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/88. Läst 1 februari 2016. 
  7. ^ ”Title returns to Anfield1906” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310114639/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1892-1917/title-returns-to-anfield. Läst 13 januari 2016. 
  8. ^ [a b c d e f] ”FA Cup Finals, 1872-today” (på engelska). The Football Association. http://www.thefa.com/thefacup/more/finals. Läst 8 januari 2016. 
  9. ^ [a b] Goldstein, Dan (2000). The Rough Guide to English Football, 2nd Edition: A Fans' Handbook. sid. 293. ISBN 1-85828-557-7 
  10. ^ ”Matt McQueen” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/matt-mcqueen. Läst 30 januari 2016. 
  11. ^ ”The league table for the 1935-1936 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/66. Läst 1 februari 2016. 
  12. ^ ”George Kay” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310114608/http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/george-kay. Läst 1 februari 2016. 
  13. ^ ”The league table for the 1946-1947 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/47. Läst 1 februari 2016. 
  14. ^ [a b] ”Artikel om Billy Liddell”. The Scotsman. Arkiverad från originalet den 11 januari 2006. https://web.archive.org/web/20060111025801/http://thescotsman.scotsman.com/sport.cfm?id=179182004. Läst 28 oktober 2006. 
  15. ^ Goldstein, Dan (2000). a.a. sid. 294 
  16. ^ ”Liverpools första seger i FA-cupen”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Articles/Article/603. Läst 28 oktober 2006. 
  17. ^ ”Were you there?” (på engelska). BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/fa_cup/6221099.stm. Läst 8 januari 2016. 
  18. ^ ”1972/73: Reds reach European goal”. uefa.com. http://www.uefa.com/uefaeuropaleague/season=1972/index.html. Läst 12 januari 2016. 
  19. ^ ”Ray Kennedy” (på engelska). LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/344. Läst 12 januari 2016. 
  20. ^ ”Bob Paisley” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304041303/http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/bob-paisley. Läst 1 februari 2016. 
  21. ^ [a b] ”De 50 största segrarna på Anfield”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171028043343/http://www.lfchistory.net/Stats/GamesBiggestWinsHome. Läst 7 maj 2018. 
  22. ^ ”The league table for the 1975-1976 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/17. Läst 1 februari 2016. 
  23. ^ ”David Fairclough”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/298. Läst 29 oktober 2006. 
  24. ^ ”Transfers for the 1977-1978 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/Transfers/19. Läst 1 februari 2016. 
  25. ^ ”Liverpool–Tottenham 7–0”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/Game/1046. Läst 29 oktober 2006. 
  26. ^ [a b c d e] ”Previous Finals” (på engelska). capitalonecup.co.uk. Arkiverad från originalet den 11 december 2015. https://web.archive.org/web/20151211144912/http://www.capitalonecup.co.uk/competition/previous-finals/. Läst 12 januari 2016. 
  27. ^ [a b c d] ”Liverpool FC” (på engelska). uefa.com. http://www.uefa.com/teamsandplayers/teams/club=7889/profile/. Läst 8 januari 2016. 
  28. ^ [a b c] ”Ian Rush” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/ian-rush. Läst 12 januari 2016. 
  29. ^ ”Bruce Grobbelaar” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/bruce-grobbelaar. Läst 12 januari 2016. 
  30. ^ ”Mark Lawrenson”. LFChistory.net. http://www.liverpoolfc.com/history/past-players/mark-lawrenson. Läst 29 oktober 2006. 
  31. ^ ”Bob Paisley” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222180943/http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/bob-paisley. Läst 12 januari 2016. 
  32. ^ ”Europacupfinalen 1984”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 8 augusti 2007. https://web.archive.org/web/20070808014614/http://www.lfchistory.net/redcorner_articles_view.asp?article_id=660. Läst 29 oktober 2006. 
  33. ^ ”Heyselkatastrofen”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/768380.stm. Läst 29 oktober 2006. 
  34. ^ ”Peter Beardsley”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/264. Läst 30 oktober 2006. 
  35. ^ ”The league table for the 1988-1989 season” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/SeasonArchive/LeagueTable/30. Läst 1 februari 2016. 
  36. ^ ”Taylorrapporten”. Footballnetwork.org. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2006. https://web.archive.org/web/20061016222436/http://www.footballnetwork.org/dev/communityfootball/violence_taylor_report.asp. Läst 30 oktober 2006. 
  37. ^ Wood, Chris. ”Manager: Ronnie Moran” (på engelska). thisisanfield.com. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2015. https://web.archive.org/web/20151009011518/http://www.thisisanfield.com/clubinfo/managers/moran/. Läst 1 februari 2016. 
  38. ^ ”Graeme Souness” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 13 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160113023411/http://www.liverpoolfc.com/history/past-managers/graeme-souness. Läst 1 februari 2016. 
  39. ^ Thylin, Stefan (1998). Första Ligan : 1888 : Engelska Ligan 110 år. sid. 80. ISBN 91-88540-97-9 
  40. ^ ”Stan Collymore”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/players/player/profile/285. Läst 31 oktober 2006. 
  41. ^ ”Player Profile – Ian Rush” (på engelska). lfchistory.net. Arkiverad från originalet den 11 februari 2013. https://www.webcitation.org/6ELBPL0yf?url=http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/404. Läst 1 februari 2016. 
  42. ^ [a b] ”Player Profile - Michael Owen” (på engelska). lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/391. Läst 1 februari 2016. 
  43. ^ [a b] ”Manager profile”. lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/Managers/Manager/Profile/16. Läst 9 februari 2011. 
  44. ^ ”2000/01: Liverpool prevail in nine-goal thriller” (på engelska). uefa.com. http://www.uefa.com/uefaeuropaleague/season=2000/overview/index.html. Läst 1 februari 2016. 
  45. ^ ”Liverpool lift Worthington Cup” (på engelska). BBC. 2 mars 2003. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/2811805.stm. Läst 1 februari 2016. 
  46. ^ ”Liverpool tillåts försvara titeln”. Uefa.com. Arkiverad från originalet den 19 april 2009. https://web.archive.org/web/20090419232708/http://www.uefa.com/uefa/news/Kind%3D128/newsId%3D308644.html. Läst 31 oktober 2006. 
  47. ^ Wilson, Paul (14 maj 2006). ”Reina transformed from zero to hero as Reds win rare classic” (på engelska). The Guardian. http://www.theguardian.com/football/2006/may/14/match.westhamunited. Läst 30 januari 2016. 
  48. ^ McNulty, Phil (23 maj 2007). ”AC Milan 2-1 Liverpool” (på engelska). BBC. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/europe/6669039.stm. Läst 30 januari 2016. 
  49. ^ ”Liverpool revived by record triumph”. uefa.com. Arkiverad från originalet den 20 december 2010. https://web.archive.org/web/20101220003129/http://en.archive.uefa.com/competitions/ucl/history/season%3D2008/round%3D15105/match%3D301215/report%3Drp.html. Läst 9 februari 2011. 
  50. ^ ”Liverpool FC Statement”. liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 11 september 2012. https://web.archive.org/web/20120911000823/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/benitez-leaves-liverpool. Läst 3 juni 2010. 
  51. ^ ”Liverpool appoint Hodgson”. liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 11 september 2012. https://web.archive.org/web/20120911013240/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/liverpool-appoint-hodgson. Läst 1 juli 2010. 
  52. ^ ”Hodgson leaves Liverpool FC”. liverpoolfc.tv. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524211756/http://www.liverpoolfc.tv/news/latest-news/hodgson-leaves-liverpool-fc. Läst 8 januari 2011. 
  53. ^ ”Liverpool sign Luis Suarez”. liverpoolfc.tv. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524214650/http://www.liverpoolfc.tv/news/latest-news/liverpool-sign-luis-suarez. Läst 1 februari 2011. 
  54. ^ ”Liverpool agree 'club record' Carroll fee”. mirrorfootball.co.uk. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110828103150/http://www.mirrorfootball.co.uk/news/Liverpool-Andy-Carroll-transfer-latest-Reds-agree-club-record-fee-for-Carroll-article686795.html. Läst 1 februari 2011. 
  55. ^ ”Torres makes record move from Liverpool to Chelsea”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/c/chelsea/9380389.stm. Läst 1 februari 2011. 
  56. ^ ”Kenny signs three-year deal”. liverpoolfc.tv. http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/96031-dalglish-signs-three-year-deal. Läst 12 maj 2011. 
  57. ^ ”Reds end trophy wait” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304085520/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/reds-end-trophy-wait. Läst 13 januari 2016. 
  58. ^ [a b] ”Rodgers appointed Liverpool boss” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 20 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160320134734/http://www.liverpoolfc.com/history/timeline/1996-present/rodgers-appointed-liverpool-boss. Läst 13 januari 2016. 
  59. ^ ”Red nets return to Anfield at Brendan Rodgers' request to evoke memories of glory days” (på engelska). The Telegraph. 15 augusti 2012. http://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/9477043/Red-nets-return-to-Anfield-at-Brendan-Rodgers-request-to-evoke-memories-of-glory-days.html. Läst 13 januari 2016. 
  60. ^ ”Rodgers restores Anfield sign” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/121756-rodgers-restores-anfield-sign. Läst 13 januari 2016. 
  61. ^ ”Liverpool: Jurgen Klopp confirmed as manager on £15m Anfield deal”. https://www.bbc.com/sport/football/34469429. Läst 20 januari 2020. 
  62. ^ [a b] ”Transfers: Players bought by Jürgen Klopp”. https://www.lfchistory.net/Transfers/ByManager/28/1. Läst 20 januari 2020. 
  63. ^ ”Real Madrid 3-1 Liverpool”. https://www.bbc.com/sport/football/44258022. Läst 20 januari 2020. 
  64. ^ ”Premier League table 2018/2019”. https://www.premierleague.com/tables?co=1&se=210&ha=-1. Läst 20 januari 2020. 
  65. ^ ”Premier League endgame: the data behind a historic title race”. https://www.theguardian.com/football/datablog/2019/may/11/premier-league-endgame-the-data-that-shows-up-an-historic-title-race. Läst 20 januari 2020. 
  66. ^ ”Tottenham 0-2- Liverpool”. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/season=2019/matches/round=2000984/match=2025486/. Läst 20 januari 2020. 
  67. ^ ”Salah med första målet mot Lindelöfs United - Liverpool utökar serieledningen”. Fotbollskanalen. https://www.fotbollskanalen.se/england/salah-med-forsta-malet-mot-lindelofs-united---liverpool-utokar-serieledningen/. Läst 20 januari 2020. 
  68. ^ Ladson, Matt (22 december 2019). ”What does Liverpool's Club World Cup victory mean for the rest of their season?”. FourFourTwo. https://www.fourfourtwo.com/features/liverpools-club-world-cup-victory-win-premier-league-season-matt-ladson. 
  69. ^ Eriksen, Magnus (22 december 2019). ”Liverpool do something no English club has done before with Club World Cup win”. CaughtOffside. https://www.caughtoffside.com/2019/12/21/liverpool-first-english-team-to-win-cl-super-cup-and-club-world-cup/. 
  70. ^ ”Premier League statement on impact of COVID-19”. Premier League. 5 april 2020. http://www.premierleague.com/news/1651836. 
  71. ^ ”Premier League set to resume on June 17”. Sky Sports. 28 maj 2020. https://www.skysports.com/football/news/11661/11996065/premier-league-returns-on-june-17. 
  72. ^ Mendola, Nicholas (25 juni 2020). ”Earliest Premier League champion: Is Liverpool fastest to clinch?”. NBC Sports. https://soccer.nbcsports.com/2020/06/25/earliest-premier-league-title-winners-in-history/. 
  73. ^ ”Jordan Henderson: Liverpool captain named FWA Footballer of the Year”. Sky Sports. 24 juli 2020. https://www.skysports.com/football/news/11095/12035104/jordan-henderson-liverpool-captain-named-fwa-footballer-of-the-year. 
  74. ^ ”Reds Behind Closed Doors 20/21”. Liverpool FC. https://www.liverpoolfc.com/fans/behind-closed-doors/home. Läst 26 maj 2021. 
  75. ^ ”Liverpool 0–1 Burnley highlights”. Sky Sports. 21 januari 2021. https://www.skysports.com/football/live-blog/11661/12191694/liverpool-vs-burnley-live. 
  76. ^ ”Mané seals third place for Liverpool with double against Crystal Palace”. The Guardian. 23 maj 2021. https://www.theguardian.com/football/2021/may/23/liverpool-crystal-palace-premier-league-match-report. 
  77. ^ ”Liverpools historiska chans – en titelkvadrupel”. Svenska Dagbladet. 13 maj 2022. https://www.svd.se/a/28Onpa/liverpools-historiska-chans-en-titelkvadrupel. 
  78. ^ ”Liverpool 3 Man City 1: Live”. BBC Sport. 30 juli 2022. https://www.bbc.com/sport/live/football/61587053. 
  79. ^ ”Analysing Roberto Firmino's 100 Liverpool goals”. The Athletic. 29 augusti 2022. https://theathletic.com/3543857/2022/08/29/roberto-firmino-100-liverpool-goals/. 
  80. ^ Hafez, Shamoon (27 augusti 2022). ”Liverpool 9-0 Bournemouth: Diaz, Elliott, Alexander-Arnold, Firmino, Van Dijk all score”. BBC Sport. https://www.bbc.co.uk/sport/football/62614438. 
  81. ^ ”Rangers 1-7 Liverpool”. BBC Sport. https://www.bbc.co.uk/sport/football/63186550. Läst 31 augusti 2023. 
  82. ^ ”Salah breaks Champions League record with fastest hat trick”. The Washington Post. 12 oktober 2022. https://www.washingtonpost.com/sports/soccer/salah-breaks-champions-league-record-with-fastest-hat-trick/2022/10/12/bb9bd0c0-4a74-11ed-8153-96ee97b218d2_story.html. 
  83. ^ ”Cody Gakpo: Liverpool reach agreement with PSV Eindhoven to sign forward”. BBC Sport. 28 december 2022. https://www.bbc.co.uk/sport/football/64104472. 
  84. ^ ”All completed Liverpool transfers so far in 2023-24 - listed”. Goal. https://www.goal.com/en-gb/lists/completed-liverpool-transfers-2023-24/blt7a2b7c38e942d764#csb22c8532a7253b8b. Läst 26 maj 2024. 
  85. ^ ”Officiellt: Jürgen Klopp lämnar Liverpool efter säsongen”. Fotbolltransfers. 26 januari 2024. https://fotbolltransfers.com/nyheter/officiellt-jurgen-klopp-lamnar-liverpool-efter-sasongen/181464. 
  86. ^ ”Liverpool give Jürgen Klopp emotional final win over Wolves”. ESPN. 20 maj 2024. https://www.espn.com/soccer/report/_/gameId/671407. 
  87. ^ ”Historical LFC Kits” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 12 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160112222815/http://www.liverpoolfc.com/history/historical-lfc-kits. Läst 30 januari 2016. 
  88. ^ ”Shankly: the hero who let me down”. Times Online. Arkiverad från originalet den 8 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190308022452/https://www.thetimes.co.uk/article/shankly-the-hero-who-let-me-down-r98k5czhx95. Läst 5 november 2006. 
  89. ^ ”Liverpools färger”. Liverweb. Arkiverad från originalet den 5 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070505083004/http://www.liverweb.org.uk/colours.htm. Läst 5 november 2006. 
  90. ^ ”Liverpools klubbmärke”. Liverpool FC ISC Swedish Branch. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927103641/http://www.liverpoolfc.nu/misc/other/badges/. Läst 6 november 2006. 
  91. ^ [a b] Liversedge, Stan. Liverpool: The official Centenary History. Hamlyn Publishing Group. sid. 108–110. ISBN 0-600-57308-7 
  92. ^ Reade, Brian. 43 Years with the Same Bird. ISBN 978-1-74329-366-9 
  93. ^ ”FACTBOX-Soccer-Who owns Liverpool Football Club”. Reuters. 5 mars 2008. Arkiverad från originalet den 12 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160112222904/http://uk.reuters.com/article/dubai-liverpool-bids-idUKB81717020080305. Läst 28 maj 2024. 
  94. ^ ”US business duo at Liverpool helm”. BBC. 6 februari 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/business/6244441.stm. 
  95. ^ ”Liverpool braced for takeover bid”. BBC Sport. 20 januari 2008. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/l/liverpool/7197675.stm. 
  96. ^ ”Liverpool appoint martin Broghton as chairman to oversee sale of club”. The Guardian. 16 april 2010. https://www.theguardian.com/football/2010/apr/16/martin-broughton-liverpool-chairman-sale. 
  97. ^ ”Auditors cast doubt on future of Liverpool after losses”. The Guardian. 7 maj 2010. https://www.theguardian.com/football/2010/may/07/liverpool-record-losses. 
  98. ^ ”Liverpool takeover to go ahead as owners lose case”. ESPN. 13 oktober 2010. Arkiverad från originalet den 16 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101016080713/http://soccernet.espn.go.com/news/story?id=831953&sec=england. Läst 28 maj 2024. 
  99. ^ ”Liverpool takeover completed by US company NESV”. BBS Sport. 15 oktober 2010. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/l/liverpool/9094283.stm. 
  100. ^ ”Top 25 Football Club Brands”. Brand Finance. 1 september 2010. https://brandfinance.com/wp-content/uploads/1/bf_footballeaguetable2010.pdf. 
  101. ^ ”Liverpool”. Forbes. 21 april 2010. Arkiverad från originalet den 10 april 2011. https://web.archive.org/web/20110410213034/http://www.forbes.com/lists/2010/34/soccer-10_Liverpool_340009.html. Läst 28 maj 2024. 
  102. ^ ”Real Madrid top football rich list for sixth year”. BBC News. 10 februari 2011. https://www.bbc.com/news/business-12376035. 
  103. ^ [a b] ”Deloitte Football Money League 2016-”. Deloitte. 23 januari 2018. https://www2.deloitte.com/uk/en/pages/sports-business-group/articles/deloitte-football-money-league.html. 
  104. ^ ”The World's Most Valuable Soccer Teams 2018”. Forbes. 12 juni 2018. https://www.forbes.com/sites/mikeozanian/2018/06/12/the-worlds-most-valuable-soccer-teams-2018/?sh=40ae968a45c8. 
  105. ^ ”Liverpool's ranking in world's richest teams revealed as Reds generate £533m revenue”. Liverpool Echo. 14 januari 2020. https://www.liverpoolecho.co.uk/sport/football/football-news/liverpools-ranking-worlds-richest-teams-17559248. 
  106. ^ ”Liverpool under fire for furloughs while PFA points to pay-cut tax trap”. The Guardian. 4 april 2020. https://www.theguardian.com/football/2020/apr/04/liverpool-become-latest-premier-league-club-to-furlough-non-playing-staff. 
  107. ^ ”Liverpool: Premier League leaders reverse furlogh decision & apologize to fans”. BBC Sport. 6 april 2020. https://www.bbc.com/sport/football/52191140. 
  108. ^ ”The World's Most Valuable Soccer Teams:...”. Forbes. 12 april 2021. https://www.forbes.com/sites/mikeozanian/2021/04/12/the-worlds-most-valuable-soccer-teams-barcelona-on-top-at-48-billion/?sh=4c5f6bd616ac. 
  109. ^ ”Soccer Team Values”. Forbes. maj 2024. http://www.forbes.com/soccer-valuations/list/. Läst 26 maj 2024. 
  110. ^ [a b] ”Anfield giants never walk alone”. fifa.com. Arkiverad från originalet den 25 september 2015. https://web.archive.org/web/20150925211458/http://www.fifa.com/news/y=2008/m=6/news=anfield-giants-never-walk-alone-797469.html. Läst 21 mars 2011. 
  111. ^ ”Barclays Premier League Stats: Team Attendance - 2009-10”. espn.com. https://www.espn.com/soccer/stats/_/league/ENG.1/season/2009/view/performance/english-premier-league. Läst 21 mars 2011. 
  112. ^ ”Everton vs Liverpool”. FIFA. 11 september 2006. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2009. https://web.archive.org/web/20090825030134/http://www.fifa.com/classicfootball/stories/classicderby/news/newsid%3D106031.html. Läst 27 maj 2024. 
  113. ^ ”Liverpool and Everton no longer play the 'friendly derby' as fans become more vitriolic”. The Telegraph. 24 januari 2009. https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/4333250/Liverpool-and-Everton-no-longer-play-the-friendly-derby-as-fans-become-more-vitriolic-Football.html. 
  114. ^ ”Liverpool 1 Everton 0: matsch report”. The Telegraph. 7 februari 2010. https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/7173697/Liverpool-1-Everton-0-match-report.html. 
  115. ^ Jackson, Henry (20 februari 2020). ”Evertons research confirms Liverpool fans vastly outweight them in the city”. Read Sport. Arkiverad från originalet den 4 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200704143139/https://www.msn.com/en-gb/sport/premier-league/evertons-research-confirms-liverpool-fans-vastly-outweigh-them-in-the-city/ar-BB10cMf9. Läst 27 maj 2024. 
  116. ^ ”Scouse v Manc”. BBC News. 21 augusti 2007. http://news.bbc.co.uk/1/hi/magazine/6956608.stm. 
  117. ^ [a b] ”Red rivalry on England's north west”. FIFA eWorld Cup 2020. 17 oktober 2016. Arkiverad från originalet den 9 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200709022714/https://www.fifa.com/fifaeworldcup/news/red-rivalry-england-north-west-1581648. Läst 27 maj 2024. 
  118. ^ ”Manchester United ranked as the biggest football club in England ahead of Liverpool FC”. Manchester Evening News. 12 februari 2019. https://www.manchestereveningnews.co.uk/sport/football/football-news/man-utd-liverpool-chelsea-arsenal-15816734. 
  119. ^ ”Manchester United v Liverpool: the battle for Asia”. The Athletic. 22 oktober 2019. https://www.nytimes.com/athletic/1309203/2019/10/22/are-united-or-liverpool-winning-the-battle-for-asia/. 
  120. ^ ”Manchester United v Liverpool: The biggest game in football”. SkySports. 12 september 2015. https://www.skysports.com/football/news/11662/9985539/manchester-united-v-liverpool-the-biggest-game-in-football. 
  121. ^ ”The 20 biggest rivalries in world football ranked”. The telegraph. 17 januari 2016. https://www.telegraph.co.uk/sport/football/picturegalleries/11484651/The-20-biggest-rivalries-in-world-football-ranked.html?frame=3239123. 
  122. ^ [a b c] ”Manchester United vs. Liverpool is close to a classic rivalry, but lacks major drama”. ESPN. 11 december 2014. https://global.espn.com/football/story/_/id/37408901/manchester-united-vs-liverpool-close-classic-lacks-major-drama. 
  123. ^ ”Manchester United - Liverpool remains English football's No.1 rivalry”. Goal. 13 december 2014. Arkiverad från originalet den 16 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220516230320/https://www.goal.com/en-tz/news/5805/premier-league/2014/12/14/7039302/manchester-united-liverpool-remains-english-footballs-no1. Läst 27 maj 2024. 
  124. ^ ”Knowledge Unlimited”. The Guardian. 10 maj 2000. https://www.theguardian.com/football/2000/may/10/newsstory.sport8. 
  125. ^ ”Anfield - Timeline” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 25 februari 2014. https://www.webcitation.org/6NepFrwNr?url=http://www.liverpoolfc.com/stadium/anfield. Läst 12 januari 2016. 
  126. ^ ”Historien om The Kop”. Liverweb. Arkiverad från originalet den 12 december 2006. https://web.archive.org/web/20061212092111/http://www.liverweb.org.uk/kop.htm. Läst 6 november 2006. 
  127. ^ [a b] ”Anfield”. Liverweb. Arkiverad från originalet den 12 december 2006. https://web.archive.org/web/20061212093326/http://www.liverweb.org.uk/virtual.htm. Läst 6 november 2006. 
  128. ^ ”Liverpool FC's new Main Stand is officially open”. https://www.liverpoolecho.co.uk/news/liverpool-news/liverpool-fcs-new-main-stand-11864058. Läst 17 januari 2020. 
  129. ^ ”The Kenny Dalglish Stand: A short history of Anfield's newest tribune”. https://www.liverpoolfc.com/news/announcements/277693-the-kenny-dalglish-stand-a-short-history-of-anfield-s-newest-tribune. Läst 17 januari 2020. 
  130. ^ ”Anfield stadium development”. https://www.liverpoolecho.co.uk/all-about/anfield-stadium-development. Läst 17 januari 2020. 
  131. ^ Kelly, Stephen F. You'll Never Walk Alone. Queen Anne Press. ISBN 0-356-19594-5 
  132. ^ ”Hillsborough Tragedy”. BBC Home. 16 juni 2000. Arkiverad från originalet den 30 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090330082557/http://www.bbc.co.uk/dna/h2g2/A330652. Läst 29 maj 2024. 
  133. ^ ”Footballer Barnes for rap return”. BBC News. 3 mars 2006. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4770012.stm. 
  134. ^ ”Hillborough sad legacy”. BBC News. 14 april 1999. http://news.bbc.co.uk/2/hi/special_report/1999/04/99/hillsborough/313635.stm. 
  135. ^ Ebert, Roger (18 oktober 2002). ”Formel 51”. Chicago Sun-Times. Arkiverad från originalet den 8 december 2011. https://web.archive.org/web/20111208042855/http://rogerebert.suntimes.com/apps/pbcs.dll/article?AID=%2F20021018%2FREVIEWS%2F210180304. Läst 29 maj 2024. 
  136. ^ ”Scully”. BBC. 20 augusti 2009. https://www.bbc.co.uk/livepool/content/articles/2006/12/19/local_history_scully_feature.shtml. 
  137. ^ ”Watch: Doctor Who Visits Liverpool As Tardis Lands Outside Anfield In New Series”. Sports Illustrated. 4 november 2021. Arkiverad från originalet den 4 november 2021. https://web.archive.org/web/20211104121905/https://www.si.com/soccer/liverpool/articles/watch-doctor-who-visits-liverpool-as-tardis-lands-outside-anfield-in-new-series. Läst 29 maj 2024. 
  138. ^ Forslund, Pontus (2006). ”Football is Forever - the Establishment and Purposes of Football Museums” (pdf). Arkiverad från originalet den 24 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161024152338/http://www.science.gu.se/digitalAssets/805/805948_Dissertation_Pontus_Forslund.pdf. Läst 5 mars 2012. 
  139. ^ Offside: sportmagasinet. nr 5. Göteborg: Offside press. 2009. Libris 4346241 
  140. ^ ”Tremålsskyttar i Liverpool”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 2 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110102164501/http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerHattricks.aspx. Läst 7 november 2006. 
  141. ^ ”Ron Yeats: The Colossus”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Players/Player/Profile/450. Läst 7 november 2006. 
  142. ^ ”Roger Hunt” (på engelska). LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/players/player/profile/326. Läst 12 januari 2016. 
  143. ^ ”Michael Owen - European footballer of the Year” (på engelska). LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Articles/Article/3198. Läst 12 januari 2016. 
  144. ^ ”On this day in 2003: Stevie given armband” (på engelska). liverpoolfc.com. http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/172383-on-this-day-in-2003-stevie-given-armband. Läst 12 januari 2016. 
  145. ^ ”Manager profile”. lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/Managers/Manager/Profile/20. Läst 9 februari 2011. 
  146. ^ [a b] ”Academy”. Liverpool FC. http://www.liverpoolfc.com/team/academy. Läst 6 februari 2020. 
  147. ^ ”Captains for Liverpool FC since 1892” (på engelska). lfchistory.net. 29 april 2009. Arkiverad från originalet den 18 juli 2009. https://web.archive.org/web/20090718211808/http://www.lfchistory.net/stats_articles_view.asp?article_Id=24. Läst 3 juni 2024. 
  148. ^ Pead. sid. 416 
  149. ^ ”Most Appearances”. LFC history. http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerAppearances. Läst 22 februari 2008. 
  150. ^ Pead (1986), p. 415.
  151. ^ ”Goalscorers”. LFC history. http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerGoalscorers. Läst 22 februari 2008. 
  152. ^ ”Players”. lfchistory.net. http://www.lfchistory.net/Players. Läst 6 februari 2017. 
  153. ^ ”Liverpool Manager History | Past & Present | Soccer Base”. www.soccerbase.com. https://www.soccerbase.com/teams/team.sd?team_id=1563&comp_id=1&teamTabs=managers. Läst 16 januari 2022. 
  154. ^ ”Premier League” (på engelska). worldfootball.net/. http://www.worldfootball.net/winner/eng-premier-league/. Läst 12 januari 2016. 
  155. ^ ”Honours”. Liverpool FC. https://www.liverpoolfc.com/history/honours. Läst 28 februari 2022. 
  156. ^ ”England - List of FA Charity/Community Shield Matches” (på engelska). rsssf.com. http://www.rsssf.com/tablese/engsupcuphist.html. Läst 12 januari 2016. 
  157. ^ http://www.svenskafans.com/england/liverpool/liverpool-flamengo-1-0-0-0--610833
  158. ^ ”Statistiknot”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 24 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080324001153/http://www.lfchistory.net/players_about.asp. Läst 7 november 2006. 
  159. ^ ”Premier League Statistics”. Official Site of the Premier League. Arkiverad från originalet den 30 december 2010. https://web.archive.org/web/20101230130252/http://www.premierleague.com/page/Statistics/0%2C%2C12306%2C00.html. 
  160. ^ ”Liverpools mesta spelare”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 16 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100616195446/http://www.lfchistory.net/stats_appearances.asp. Läst 29 januari 2011. 
  161. ^ ”Liverpools bästa målskyttar”. LFChistory.net. http://www.lfchistory.net/Stats/PlayerGoalscorers. Läst 29 januari 2011. 
  162. ^ Eaton, Paul (13 maj 2002). ”We speak to YOUR Player of the Season”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 12 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150612144756/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/we-speak-to-your-player-of-the-season. Läst 4 juni 2015. 
  163. ^ Eaton, Paul (7 maj 2003). ”Murphy named Reds Player of the Season”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 14 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150714195808/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/murphy-named-reds-player-of-the-season. Läst 4 juni 2015. 
  164. ^ ”Gerrard delighted with Player of the Year vote”. Liverpool F.C. 21 maj 2004. Arkiverad från originalet den 12 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150612161439/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/gerrard-delighted-with-player-of-the-year-vote. Läst 4 juni 2015. 
  165. ^ ”Gerrard voted fans' player of the season”. Liverpool F.C. 26 maj 2007. Arkiverad från originalet den 12 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150612161049/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/156048-gerrard-voted-fans-player-of-the-season. Läst 4 juni 2015. 
  166. ^ Eaton, Paul (19 maj 2008). ”Vote result: LFC Player of the Season”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 12 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150612172721/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/vote-result-lfc-player-of-the-season. Läst 4 juni 2015. 
  167. ^ Carroll, James (4 juni 2009). ”LFC Player of the Season: Steven Gerrard”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 12 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150612171434/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/lfc-player-of-the-season-steven-gerrard. Läst 4 juni 2015. 
  168. ^ Rice, Jimmy (11 maj 2010). ”Reina crowned Player of 09–10”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 23 april 2014. https://web.archive.org/web/20140423040503/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/reina-crowned-player-of-09-10. Läst 4 juni 2015. 
  169. ^ Carroll, James (24 maj 2011). ”Lucas scoops 2010–11 award”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 24 november 2012. https://web.archive.org/web/20121124202918/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/lucas-scoops-2010-11-award. Läst 4 juni 2015. 
  170. ^ Carroll, James (14 maj 2012). ”Skrtel named LFC Player of Season”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 15 april 2014. https://web.archive.org/web/20140415162720/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/skrtel-named-lfc-player-of-season. Läst 4 juni 2015. 
  171. ^ Shaw, Chris (28 maj 2013). ”Your player of the season revealed”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 5 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130605215636/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/your-player-of-the-season-revealed. Läst 4 juni 2015. 
  172. ^ Carroll, James (27 maj 2014). ”Suarez wins another season award”. Liverpool F.C. Arkiverad från originalet den 1 maj 2015. https://web.archive.org/web/20150501174933/http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/163689-suarez-wins-another-season-award. Läst 4 juni 2015. 
  173. ^ Shaw, Chris (19 maj 2015). ”Phil wins four prizes at Players' Awards”. Liverpool F.C. http://www.liverpoolfc.com/news/latest-news/185522-phil-wins-four-prizes-at-players-awards. Läst 4 juni 2015. 
  174. ^ ”Quartet of accolades for Philippe Coutinho at LFC Players' Awards”. Liverpool FC. http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/221198-quartet-of-accolades-for-philippe-coutinho-at-lfc-players-awards. Läst 12 maj 2016. 
  175. ^ Shaw, Chris (9 maj 2017). ”Sadio Mane takes top prizes at LFC Players' Awards”. Liverpool FC. Arkiverad från originalet den 13 maj 2017. https://web.archive.org/web/20170513074725/http://www.liverpoolfc.com/news/first-team/262799-sadio-mane-takes-top-prizes-at-lfc-players-awards. Läst 10 maj 2016. 
  176. ^ [a b c] Shaw, Chris (10 maj 2018). ”Mohamed Salah takes top prizes at LFC Players' Awards”. Liverpool FC. https://www.liverpoolfc.com/news/first-team/301353-mohamed-salah-liverpool-fc-awards-2018. Läst 10 maj 2018. 
  177. ^ ”Liverpool in 2023: Best Player, Best XI, Best Goal & More”. OneFootball. 15 december 2023. https://onefootball.com/en/news/liverpool-in-2023-best-player-best-xi-best-goal-more-38727619. 
  178. ^ ”Publikrekord” (på engelska). liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 12 september 2015. https://web.archive.org/web/20150912043657/http://www.liverpoolfc.com/history/records/attendances. 
  179. ^ ”De 50 största förlusterna på bortaplan”. LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 16 mars 2017. https://web.archive.org/web/20170316152917/http://www.lfchistory.net/Stats/GamesBiggestLossesAway. Läst 7 maj 2018. 
  180. ^ ”Records” (på engelska). LFChistory.net. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120813224749/http://www.liverpoolfc.com/history/records/appearances. 
  181. ^ ”History of Liverpool Ladies FC, TheFA WSL”. ladies.liverpoolfc.com. Arkiverad från originalet den 27 april 2017. https://web.archive.org/web/20170427010924/http://ladies.liverpoolfc.com/clubHistory.html#i5YIpM733jYA0p4A.97. Läst 5 juli 2015. 
  182. ^ ”Full-time Liverpool aiming to shake up Women's Super League”. The Guardian. 13 april 2013. https://www.theguardian.com/football/2013/apr/13/liverpool-ladies-fa-womens-super-league. 
  183. ^ ”Women's Super League: Liverpool beat Brostol to win title”. BBC. 29 september 2013. https://www.bbc.com/sport/football/24324071. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Goldstein, Dan (2000). The Rough Guide to English Football, 2nd Edition: A Fans' Handbook. ISBN 1-85828-557-7 
  • Heatley, Michael (2005). The Little Book of Liverpool - A Liverpool A to Z. Kina: Green Umbrella Publishing. ISBN 1-905009-26-7 
  • Thylin, Stefan (1998). Första Ligan : 1888 : Engelska Ligan 110 år. ISBN 91-88540-97-9 

Webbkällor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


v • r
Premier League 2024/2025
v • r
Världsmästare i fotboll för klubblag
2000-talet
2010-talet
2010: Italien Inter (1) · 2011: Spanien Barcelona (2) · 2012: Brasilien Corinthians (2) · 2013: Tyskland Bayern München (1) · 2014: Spanien Real Madrid (1) · 2015: Spanien Barcelona (3) · 2016: Spanien Real Madrid (2) · 2017: Spanien Real Madrid (3) · 2018: Spanien Real Madrid (4) · 2019: England Liverpool (1)
2020-talet
v • r
Vinnare av Europeiska supercupen i fotboll och Uefa Super Cup
Europacupen/Uefa Champions League mot Cupvinnarcupen (1972–1999)
Uefa Champions League mot Uefacupen/Uefa Europa League (2000–)
v • r
Vinnare av Europacupen och Uefa Champions League
Europacupen (1955–1992)
1955/56: Spanien Real Madrid (1)
1956/57: Spanien Real Madrid (2)
1957/58: Spanien Real Madrid (3)
1958/59: Spanien Real Madrid (4)
1959/60: Spanien Real Madrid (5)
1960/61: Portugal Benfica (1)
1961/62: Portugal Benfica (2)
1962/63: Italien Milan (1)
1963/64: Italien Inter (1)
1964/65: Italien Inter (2)
1965/66: Spanien Real Madrid (6)
1966/67: Skottland Celtic (1)
1967/68: England Manchester United (1)
1968/69: Italien Milan (2)
1969/70: Nederländerna Feyenoord (1)
1970/71: Nederländerna Ajax (1)
1971/72: Nederländerna Ajax (2)
1972/73: Nederländerna Ajax (3)
1973/74: Västtyskland Bayern München (1)
1974/75: Västtyskland Bayern München (2)
1975/76: Västtyskland Bayern München (3)
1976/77: England Liverpool (1)
1977/78: England Liverpool (2)
1978/79: England Nottingham Forest (1)
1979/80: England Nottingham Forest (2)
1980/81: England Liverpool (3)
1981/82: England Aston Villa (1)
1982/83: Västtyskland Hamburg (1)
1983/84: England Liverpool (4)
1984/85: Italien Juventus (1)
1985/86: Rumänien Steaua Bukarest (1)
1986/87: Portugal Porto (1)
1987/88: Nederländerna PSV (1)
1988/89: Italien Milan (3)
1989/90: Italien Milan (4)
1990/91: Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Röda stjärnan (1)
1991/92: Spanien Barcelona (1)
Uefa Champions League (1992–)
v • r
Vinnare av Uefacupen och Uefa Europa League
Uefacupen (1971–2009)
1971/72: England Tottenham Hotspur (1)
1972/73: England Liverpool (1)
1973/74: Nederländerna Feyenoord (1)
1974/75: Västtyskland Borussia M'gladbach (1)
1975/76: England Liverpool (2)
1976/77: Italien Juventus (1)
1977/78: Nederländerna PSV (1)
1978/79: Västtyskland Borussia M'gladbach (2)
1979/80: Västtyskland Eintracht Frankfurt (1)
1980/81: England Ipswich Town (1)
1981/82: Sverige IFK Göteborg (1)
1982/83: Belgien Anderlecht (1)
1983/84: England Tottenham Hotspur (2)
1984/85: Spanien Real Madrid (1)
1985/86: Spanien Real Madrid (2)
1986/87: Sverige IFK Göteborg (2)
1987/88: Västtyskland Bayer Leverkusen (1)
1988/89: Italien Napoli (1)
1989/90: Italien Juventus (2)
1990/91: Italien Inter (1)
1991/92: Nederländerna Ajax (1)
1992/93: Italien Juventus (3)
1993/94: Italien Inter (2)
1994/95: Italien Parma (1)
1995/96: Tyskland Bayern München (1)
1996/97: Tyskland Schalke 04 (1)
1997/98: Italien Inter (3)
1998/99: Italien Parma (2)
1999/00: Turkiet Galatasaray (1)
2000/01: England Liverpool (3)
2001/02: Nederländerna Feyenoord (2)
2002/03: Portugal Porto (1)
2003/04: Spanien Valencia (1)
2004/05: Ryssland CSKA Moskva (1)
2005/06: Spanien Sevilla (1)
2006/07: Spanien Sevilla (2)
2007/08: Ryssland Zenit S:t Petersburg (1)
2008/09: Ukraina Sjachtar Donetsk (1)
Uefa Europa League (2009–)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Liverpool_FC&oldid=56141820”