Fanny Härgestam
| Fanny Härgestam | |
 Fanny Härgestam 2014. | |
| Född | 6 april 1983[1] (41 år) |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Stockholms universitet[2] Uppsala universitet[3] Universitetet i Buenos Aires[3]  |
| Sysselsättning | Journalist[4], författare[5] |
| Redigera Wikidata | |
Fanny Eleonora Härgestam född 6 april 1983, är en svensk journalist och författare.
Härgestam är utbildad i journalistik, statsvetenskap och språk vid Uppsala respektive Stockholms universitet och Universidad de Buenos Aires.[6] Hon verkar i såväl Stockholm som Paris, med fokus på Frankrike och Nordafrika, och är en av skribenterna i Utrikespolitiska Institutets Utrikesmagasinet.[7]
Hon har bland annat rapporterat från Tunisien för SVT och Sveriges Radio, och har följt utvecklingen efter den Arabiska våren.[8] 2014 utkom hennes bok Det här är vår tid - Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien.[9].
Hon är även medförfattare till Hans Roslings memoarer Hur jag lärde mig förstå världen (2017).
År 2021 gav hon ut En by i Champagne som skildrar den lilla byn Brachay med 61 invånare. Byn har blivit något av en symbol för det förbisedda och frånåkta Frankrike där Nationell Samlings partiledare Marine Le Pen årligen håller tal om "det riktiga Frankrike och de bortglömda fransmännen". Genom att lära känna Brachays borgmästare Gérard Marchand, hans hustru Brigitte och de andra i byn söker hon svar på vilka Nationell Samlings väljare är och vad som gör partiet så starkt på fransk landsbygd.[10][11]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 2014 – Det här är vår tid: fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien. Stockholm: Natur & kultur. Libris 16466998. ISBN 978-91-27-13814-8
- 2015 – Härgestam, Fanny; Lund Aron. Kvinnokamp i uppförsbacke: fyra år efter arabiska våren. Världspolitikens dagsfrågor, 0042-2754 ; 2015:2. Stockholm: Utrikespolitiska institutet. Libris 17639017. ISBN 978-91-7507-293-7
- 2017 – Rosling, Hans; Härgestam Fanny. Hur jag lärde mig förstå världen: memoarer. Stockholm: Natur & Kultur. Libris 21695292. ISBN 978-91-27-15487-2
- 2021 – En by i Champagne. Natur & Kultur Allmänlitteratur. Libris cqxvkj0z95crhc0k. ISBN 9789127153295
- 2023 – Tegnell, Anders; Härgestam Fanny. Tankar efter en pandemi: Och lärdomarna inför nästa. Natur & Kultur Digital. Libris k2v2l8kphz3lt9dt. ISBN 9789127183148
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ratsit, Ratsit AB, läs onlineläs online, läst: 5 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Månadens alumn Fanny Härgestam, Stockholms universitet, 1 april 2020, läs online, läst: 5 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Alumnkväll med IM alumn 2018, läs online, läst: 5 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Hon har mött revoltens kvinnor, Dagens Nyheter, 17 november 2014, läs online, läst: 5 augusti 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jcu20221139670, läst: 20 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ ”Fanny Härgestam - Om mig”. https://fannyhargestam.com/about/. Läst 10 februari 2018.
- ^ ”Utrikesmagasinet - Skribenter”. Utrikespolitiska Institutet. Arkiverad från originalet den 9 september 2017. https://web.archive.org/web/20170909003054/http://www.utrikesmagasinet.se/om-um.se/skribenter2. Läst 10 februari 2018.
- ^ ”SVT Nyheter - profiler - Fanny Härgestam”. https://www.svt.se/nyheter/profiler/fanny-hargestam-1. Läst 10 februari 2018.
- ^ Bella Stenberg (28 oktober 2014). ”Recension - Fanny Härgestam - Det här är vår tid – Fyra kvinnor efter revolutionen i Tunisien”. Göteborgs-Posten. http://www.gp.se/kultur/fanny-h%C3%A4rgestam-det-h%C3%A4r-%C3%A4r-v%C3%A5r-tid-fyra-kvinnor-efter-revolutionen-i-tunisien-1.251155. Läst 10 februari 2018.
- ^ Lars Linder (25 maj 2021). ”Fanny Härgestam borde hållit sig till Champagne”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur/fanny-hargestam-borde-hallit-sig-till-champagne/.
- ^ Eric Rosén (25 maj 2021). ”Le Pen vinner EU-projektets förlorare - Fanny Härgestam tar oss nära högerpopulismen – men inte lika nära dess väljare”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/6zLXl0/le-pen-vinner-eu-projektets-forlorare.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
|