Förare (befäl)
 |
Den här artikeln bör enligt ett förslag slås ihop med Förare (grad) (2024-03) (Diskussion) |
Förare var i Sverige sedan 1500-talet en underofficersgrad vid infanteriet.
Benämningen förekommer första gången 1542, då en förare eller förer eller furir. Under 1500-talet var skillnaden mellan furir (furerare/förerare/furidare) och förare (förer/föreren) flytande och skrivsättet varierade. Föraren förefaller ha varit både trupp- och förvaltningsbefäl, och skall även vid vissa tillfällen ha fungerat som fanbärare. Hans hustru hade uppgift att biträda vid sjuklägren.[1]
Vid befälsreformen 1833–1837 blev förarna sergeanter.[2]