Hoppa till innehållet

Födelsetal

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Fertilitet.
Demografisk förändring i Sverige mellan 1735 och 2016. Röd linje representerar grundläggande dödstakt, blå linje grundläggande födelsetakt.

Födelsetal (engelska; birth rate, fertility rate) eller nativitet är demografiskt tal som beskriver antal levande födslar i ett område, land, eller i global befolkning under en period [1][2][3] Födelsetal används bland annat tillsammans med åldersstruktur, mortalitet (dödstal) och migration för beräkning av framtida befolkningsutveckling[4][5], för att analysera faktorer som är associerade med barnafödande, eller för att diskutera och utveckla ett lands policy och politik i befolkningsfrågan.

Begreppet födelsetal är förknippat med teorier om demografisk transition. Där beskrivs länders befolkningsutveckling från historisk höga till låga födelsetal i samband med att dödstal först sjunker genom ökad överlevnad (via förbättrad sanitet, medicinska framsteg, minskad fattigdom). Därefter sjunker födelsetal, men i regel långsammare vilket lett till snabb historisk befolkningstillväxt, som förutsätts avstanna på sikt då födelse- och dödstal balanserar varandra på låg nivå.

Definition, mått och data

[redigera | redigera wikitext]
Födelsetal i världens länder 2023 (graf från Our World in Data)[6]

Ett sätt att ange födelsetal för ett år eller kort period är antal födda per 1000 i t ex ett land (på engelska Crude Birth Rate). Antalet födslar divideras med populationens storlek och multipliceras med 1000 för att erhålla ett hanterligt tal utan många decimaler. År 2011 varierade t ex detta tal mellan 8,3 i Japan och 50 i Niger, bland 66 länder.[7] Men måttet tar inte hänsyn till åldersstrukturen i populationen, som kan förändras och variera mellan länder. Det är ofta önskvärt med ett period-mått för födslar per kvinna, justerat för åldersgrupper i populationen. Detta födelsetal kallas av SCB för Summerad fruktsamhet[8] och på engelska Total Fertility Rate, TFR (se även svensk översättning och förklaring, Total Fertilitet). Det används ofta och definieras som det genomsnittliga antalet födslar för kvinnor för viss period (t ex 2015-2020) om de överlever reproduktiv ålder (normalt nyttjas 15-44 år) och följer de ålders-specifika födslar som då råder i populationen.

Ett ytterligare mått är kohort-baserat födelsetal, dvs födslar för kvinnor vilka alla föddes under ett och samma år (eller annan tidsperiod). De måste då följas tills reproduktiv ålder är avslutad, t o m 44 års ålder, så att medelvärde och variation kan redovisas.

I texten nedan nyttjas TFR för födelsetal om inget annat specificeras (de flesta redovisningar och analyser i befolkningssammanhang utnyttjar TFR). Utförliga data med många mått på barnafödande och demografi redovisas av FN vartannat år, senast 2024.[4] De flesta forskare nyttjar FN:s data, bl a för TFR i olika länder. Även Population Reference Bureau[9] redovisar TFR och andra data, vilka kan skilja sig något från FN:s. Population Division hos FN[4] publicerar gratis-filer (bl a i Excel) med omfattande information. Fem-årsperioder används för att få tillräcklig precision i måtten, men data om födslar är ändå osäkra för många länder (döda vid födseln skall t ex räknas i TFR). För utvecklingsländer ger Demographic and Health Surveys (DHS)[10] värdefulla data för analyser (grundas på fält-intervjuer med ett representativt urval i befolkningen).

Historiska förändringar i födelsetal

[redigera | redigera wikitext]

Under många tusen år hade människan både höga döds- och födelsetal. Brist på mat, besvärligt väder, sjukdomar, hög spädbarns- och mödradödlighet, och strider mellan grupper tillhörde vardagen. Födelse- och dödstal balanserade varandra, befolkningen ökade mycket långsamt, främst via kolonisation av jordens kontinenter och regioner.[11] Jordbruket, i Sverige från kring ca 2000 f.Kr, och längre fram den industriella revolutionen, gav en grund för den folkökning som startade i mitten på 1800-talet i flera länder. Framsteg inom hälsa och sanitet förbättrade överlevnaden och ökade livslängden, särskilt via vaccinationer.

Födelsetal i utvecklade länder började falla starkt från ca 1875 (graf från Our World in Data)[6]
I utvecklingsländer började födelsetal att falla först under 60-talet (graf från Our World in Data)[6]

I dagens utvecklade länder, inklusive Sverige, började födelsetal falla efter mitten av 1800-talet. Det tog dock lång tid innan de minskade ned till 2-3 barn per kvinna, mellan ca 40-90 år för olika länder i Europa. Sverige är värdefullt för analyser, eftersom kyrkböckerna har medfört lång serie av födelsetal. I Frankrike började födelsetalen falla först, redan på 1740-talet (se grafer häri [12]). Första världskriget (1914-1918) medförde att födelsetalen temporärt föll kraftigt i flera Europeiska länder, men inte i Sverige (se graf).

I utvecklingsländerna började födelsetalen falla först på 1960- och 70-talet, och de där föll snabbare, jämför de två graferna. I flera länder föll de till nära två barn per kvinna på ca 25 år - allra snabbast i Iran; från ca 6 barn per kvinna 1987 till ca 2 barn per kvinna på bara 12-13 år.[13] Detta gällde Latinamerika och i delar av Asien, men i Afrika och vissa andra länder (bl a Pakistan, Afghanistan) började födelsetalen falla senare, och relativt svagt. I Afrika har under senare år minskningen stagnerat i flera länder, och idag ligger födelsetalet (TFR) på 4,1 för Afrika som helhet, och för Afrika söder om Sahara på 4,3.[4]

Trots de fallande födelsetalen ökade jordens befolkning starkt under 1900-talet, och gör så ännu. Vi var 2,5 miljarder 1950 och fram till 2024 har befolkningen mer än tredubblats, till drygt 8 miljarder.[4] Detta kan kan förväntas utifrån idén om demografisk transition med minskad dödlighet för både barn och vuxna (dvs fortsatt ökad livslängd). Det tar även tid för minskade födelsetal att förändra åldersstrukturen i "befolkningspyramider"[14] där dominerande unga åldersklasser rört sig sakta uppåt och fått barn (engelska; Population momentum). Men intresset för, och viljan att stävja folkökningen avtog också, särskilt efter mitten på 1990-talet.[15]

Orsaker till minskande födelsetal

[redigera | redigera wikitext]

Under nästan 100 år har demografer och befolkningsforskare analyserat orsakerna till förändringar i födelsetal, först för Europa och efter 1960 för utvecklingsländerna. Orsakerna är komplexa och de faktorer som påverkar födelsetalen är ofta korrelerade, varför orsak-verkan i regel är svårt att fastställa. Men betydelsefulla faktorer finns, och redovisas nedan.

Utveckling och förbättrad ekonomi

[redigera | redigera wikitext]

Vanliga förklaringar till höga födelsetal i utvecklingsländer är låg utvecklingsgrad ("bara de blir rikare och får utvecklas, så...") och att barn krävs för försörjning av (gamla) föräldrar. Detta anknyter till G.S. Beckers teori från 1960-talet för utvecklade länder, om "kvantitet och kvalité" hos barn (översikt här[16]). Iden är att i (västerländska) välfärdssamhällen, med ökad inkomst och pensioner, minskar familjestorleken på grund av att barn blir framgångsrika om föräldrar satsar mer på dem, vilket innebär större kostnad per barn och mindre behov av dem på äldre dagar. Barns långa utbildning är t ex kostsam i många länder (se även Utbildning nedan).

Födelsetalen minskade utan ekonomisk tillväxt, i fyra grupper av utvecklingsländer, 1970-2014[17]

Om ekonomisk tillväxt (BNP) kan förklara fallande födelsetal i utvecklingsländer undersöktes för perioden 1970-2014 med fyra grupper av sådana länder med olika tillväxtnivå.[17][18] De fallande födelsetalen (TFR, se ovan) saknade samband med BNP per capita (se graf); de föll kraftigt trots oförändrad BNP, och föll svagare då BNP på 90-talet ökade. Ej heller fanns samband med ökande konsumtion per capita. Man kan tänka sig att någon annan form av "utveckling" haft betydelse (se nedan), och resultaten tillbakavisar inte Beckers teori för utvecklade länder. Om utvecklingen går bakåt mot osäkrare och kärva tider kan födelsetal falla snabbt, vilket inträffade i de länder som blev fria just efter att Sovjetunionen föll samman i början på 90-talet.[19]

Utbildning kontra program för familjeplanering

[redigera | redigera wikitext]

Ökad utbildning framhålls ofta för att förklara fallande födelsetal i utvecklingsländer: ju fler skolår för flickor (och män), desto lägre TFR i regioner och länder, och sambandet ses även i tidsserier.[20][21][22] Flera mekanismer kan ligga bakom sambandet, såsom förbättrad sexualkunskap och preventivmedel, förändrade värderingar och kvinnligt självbestämmande, samt att kvinnor får barn senare och yrkesarbetar mer. Eftersom utvecklade länder dessutom har lång utbildning för kvinnor (och män) har utbildning på senare år ofta framhållits som huvudskälet till att födelsetalen minskar i utvecklingsländer. Inom komplexa ämnen uppstår ofta skolor inom vetenskapen. Wolfgang Lutz och medarbetare drar ibland slutsatser om utbildningens roll utan att ens nämna andra faktorer som kan ha bidragit till fallande TFR (se t ex [23]). En systematisk kunskapsöversikt[24] utvärderade 2017 utbildningens association med reproduktiv hälsa, inklusive barnafödande i 35 starka studier, och fann att utbildning kan ha vissa positiva effekter, men inte så stora och konsekventa som förväntades.

En annan "skola" framhåller istället att program för familjeplanering i utbildningsländerna starkt, eller främst, bidrog till fallande födelsetal där mellan 1965 och ca1995. I tre länder hade dessa program tvångskaraktär under några år (Indien 1975-77, Peru 1996-98) eller längre period (Kina, ca1970-2015), med metoder som idag förkastas.[25][26][27] Men program förekom i många utvecklingsländer, där de var frivilliga och i huvudsak framgångsrika, enligt en rapport 2007 från World Bank.[27] En ny studie av Brasilien, Ecuador, Egypten, Etiopien och Rwanda kom till samma slutsats.[28] Regeringar i utvecklingsländerna tog beslut om programmen, ofta efter råd och med bistånd från bl a FN, USA, Kanada, Japan och europeiska länder, inklusive Sverige. För framgång krävdes insatser från många aktörer, särskilt på lokal nivå, med information och rådgivning om bl a preventivmedel.[29][30][31] Stöd till programmen avtog starkt efter FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994, där begreppet SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter), kom att ersätta familjeplanering. Programmet FP2030,[32] med stöd från bl a Gates Foundation, Storbritannien och USA, har sedan 2012 gett förnyat stöd till familjeplanering.

Familjeplaneringens betydelse för fallande födelsetal i utvecklingsländer har påvisats av särskilt forskaren John Bongaarts vid Population Council i USA.[33] I en större studie från 2022 visade han och en kollega att både ökad skolgång för kvinnor (och män) och program för familjeplanering bidragit till (visat association med) fallande födelsetal i många utvecklingsländer.[34]

Sociala normer och kvinnligt självbestämmande

[redigera | redigera wikitext]

En omfattande 23-årig historisk studie av fallande födelsetal i Europa publicerades av Princeton University Press[35] 1986, och gav på sin tid flera överraskande resultat. I centrum stod teorin om demografisk transition och forskarna analyserade länderna under perioden 1870-1960. Födelsetalen kunde visas falla såväl före, som efter dödstalen (teorin förutsäger att dödstal faller först). Vidare påvisades att födelsetal kunde falla mer på landsbygd än i de framväxande städerna. En parallell i vårt land är att delar av Gotland från mitten på 1700-talet hade avsevärt lägre födelsetal än fastlandet.[36] I Princeton-boken framhålls kulturella faktorer som region, språk, religion och etnicitet av flera författare. Detta anknyter till att sociala normer för levnadssätt ofta utvecklas i samhällen och grupper, normer som dock är svåra att kvantifiera. Detta kanske är ett skäl till svag association mellan kvinnligt självbestämmande (engelska; empowerment) och födelsetal i utvecklingsländer.[37][38]

I Demographic and Health Surveys (se ovan) får respondenter i utvecklingsländer ange "ideal family size", av intresse för normer inom familjer. I en studie av 233 000 kvinnor från 32 länder i Afrika rapporterade 20% av kvinnorna 0-3 barn som "ideal", 37% rapporterade 4-5 barn som ideal och så många som 44% rapporterade 6 eller fler barn.[39] Stark norm för stora barnkullar bland kvinnor kan tänkas spegla patriarkala och religiösa normer i länderna, men ändras födelsetalen, t ex via ökat preventivmedelsbruk, kan också normer om familjestorlek ändras, i en form av växelverkan. Inom EU ligger "ideal-familj" en bit över 2 barn per kvinna, enligt Eurobarometern 2011.[40]

Religion och religiositet

[redigera | redigera wikitext]
Födelsetalen (TFR, medelvärde ± SD) är högre i regioner i världen som har högre grad av religiositet. Länder är enheter för varje punkt. I "Västeuropa" ingår alla väst-länder.[21]

Under 60- och 70-talet förutsatte många i det sekulära Väst att religionen skulle försvinna i utvecklingsländerna. Så blev inte fallet, istället hade kolonialismen via kristendomen ökat denna religions betydelse, t ex i Afrika.[41][42] Islam, en annan missionerande religion, växer nu i flera regioner och länder, även i Väst.[43] Stark religiositet kan evolutionärt ha varit viktigt för mänskliga gruppers framgång.[44] Men religioner är sinsemellan olika[45] och animism, Konfucianism, Buddism, Hinduism och monoteistiska religionerna varierar i synen på äktenskap och familjestorlek.[46] Graden av religiositet är då särskilt värdefull att kunna relatera till födelsetal. En global studie indikerar att ökande grad av religiositet är positivt associerad man födelsetal, och således kan bromsa fallande födelsetal (se graf för regioner i världen)[21] Samma samband gäller för länderna inom regionerna Asien, Afrika, Arabländer och Latinamerika.[21]

Födelsetalen i världen är högst i Afrika, särskilt i Afrika söder om Sahara. En analys av Demographic and Health Surveys där tyder på att religion bidrar till att upprätthålla stora barnkullar; författarna jämförde muslimer med icke-muslimer i 28 länder och fann att Islam var associerad med högre födelsetal, även vid kontroll av andra faktorer.[47] I en kunskapsöversikt av publicerade studier i Afrika söder om Sahara 2010-2020 jämfördes flera religioner med avseende på födelsetal (TFR). Högst genomsnittligt TFR hade "African indigenous religions" (anknytning till animism, omfattas av få), därnäst kom Islam, och därefter Kristendom.[48] Protestantism och Katolicism medförde likartade födelsetal i genomsnitt. Religiositet var förknippad med stora barnkullar i intervjuer och fokus-grupper.

Wikipedia-sida under utveckling....

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Week, J.R. (2021). Population: An introduction to concepts and issues, 13th Edition 
  2. ^ ”Worldometer, "Countries by population"”. https://www.worldometers.info/world-population/population-by-country/. Läst 25 januari 2025. 
  3. ^ ”The World Facebook, "Birth rate", i världens länder”. https://www.cia.gov/the-world-factbook/field/birth-rate/. Läst 27 januari 2025. 
  4. ^ [a b c d e] ”United Nations, World Population Prospects 2024”. https://population.un.org/wpp/. Läst 25 januari 2025. 
  5. ^ ”Statistiska Centralbyrån, "Sveriges befolkning"”. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/sveriges-befolkning/. Läst 25 januari 2025. 
  6. ^ [a b c] ”Fertility rate, Our World in Data”. https://ourworldindata.org/fertility-rate. Läst 31 januari 2025. 
  7. ^ Weinstein, J. & Pillai, V.K. (2016). Demography: The Science of Population. sid. 105-106 
  8. ^ ”Summerad fruktsamhet efter region och kön, År 2000-2023”. Statistiska Centralbyrån (SCB). https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__BE__BE0101__BE0101H/FruktsamhetSum/. Läst 27 januari 2025. 
  9. ^ ”Population Reference Bureau, Washington DC”. https://2024-wpds.prb.org/. Läst 27 januari 2025. 
  10. ^ ”The DHS program - more than 400 surveys in 90 countries”. https://dhsprogram.com/. Läst 27 januari 2025. 
  11. ^ Marean, C.W. (2015). ”The most invasive species of all”. Scientific American 313: sid. 32-39. https://www.jstor.org/stable/pdf/26046104.pdf?casa_token=IlsUyaUblgsAAAAA:uv8RodVf50x1pNBNJI88HxhFqr8WpoY-MbJzswABNijrbxOjjaqOQhhouR42ZViZQH0-W9hXgcJyyyi5ZIJW0U-tPeFrVMQT6_9K99EzOMzYUqDcenkO. 
  12. ^ Perrin, F. (2022). ”On the origins of the demographic transition: rethinking the European marriage pattern”. Cliometrica 16: sid. 431-475. https://link.springer.com/article/10.1007/s11698-021-00237-2. 
  13. ^ Abbasi-Shavazi MJ, McDonald P, Hosseini-Chavoshi M. (2009). The Fertility Transition in Iran: Revolution and Reproduction 
  14. ^ ”Population Pyramids of the World from 1950 to 2100”. https://www.populationpyramid.net. Läst 28 januari 2025. 
  15. ^ Coole, D. (2012). ”Too many bodies? The return and disavowal of the population question”. Environmental Politics 22: sid. 195-215. https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/09644016.2012.730268. 
  16. ^ Doepke, M. (2015). ”Gary Becker on the quantity and quality of children.”. Journal of Demographic Economics 81: sid. 59-66. https://www.jstor.org/stable/26422362?searchText=&searchUri=&ab_segments=&searchKey=&refreqid=fastly-default%3A29a8677168568485fef7b2a763b7edd4&initiator=recommender&seq=1. 
  17. ^ [a b] Götmark F & Andersson M (2022). ”Achieving sustainable population: Fertility decline in many developing countries follows modern contraception, not economic growth”. Sustainable Development 2023;31:1606–1617.. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/sd.2470. 
  18. ^ Lenas S (30 april 2023, pdf-tidningen). ”Så kan världens befolkning växa på ett hållbart sätt”. Dagens Nyheter: s. 18-19. https://www.dn.se/varlden/sa-kan-befolkningstillvaxten-i-varlden-bli-hallbar/. Läst 31 januari 2025. 
  19. ^ Sobotka T. (2011). ”Fertlity in Central and Eastern Europe after 1989: Collapse and Gradual Recovery”. Historical Social Research 36: sid. 246-296. https://www.jstor.org/stable/41151282?searchText=&searchUri=&ab_segments=&searchKey=&refreqid=fastly-default%3A90f2eddb82a69861b174e098ef7aba63&initiator=recommender&seq=1. 
  20. ^ Lutz, W & KC, S (2011). ”Global Human Capital: Integrating Education and Population”. Science 333: sid. 587-592. https://www.jstor.org/stable/pdf/27978342.pdf?casa_token=ce_PscpA79YAAAAA:9QzaS5hr_huA3Pqj-M3EyIq7MlsLBkR6DgSC3KrsZjez6a2voKJcPAIKLh0hup3lzSAV2H49Xq9ytyjsQHjc07rRAE_5D_zWl-uRMuQone5wsp8JzTX_. 
  21. ^ [a b c d] Götmark F & Andersson M (2020). ”Human fertility in relation to education, economy, religion, contraception, and family planning programs”. BMC Public Health Article number: 265. https://bmcpublichealth.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12889-020-8331-7. 
  22. ^ Skirbekk, V. (2022). Decline and Prosper!: Changing Global Birth Rates and the Advantages of Fewer Children 
  23. ^ KC, S. & Lutz, W. (2017). [https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959378014001095?via%3Dihub ”The human core of the shared socioeconomic pathways: Population scenarios by age, sex and level of education for all countries to 2100”]. Global Environmental Change 42: sid. 181-192. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0959378014001095?via%3Dihub. 
  24. ^ Psaki, SR m fl (2019). ”Causal effects of education on sexual and reproductive health in low and middle-income countries: A systematic review and meta-analysis”. SSM - Population Health 8; artikel 100386, 23 sidor. https://doi.org/10.1016/j.ssmph.2019.100386. 
  25. ^ ”Coercion and population policies, Part 1”. The Overpopulation Project. 23 mars 2021. https://overpopulation-project.com/coercion-and-population-policies-part-1/. Läst 2 februari 2025. 
  26. ^ ”Coercion and population policies, Part 2 – the remarkable case of Peru”. 11 maj 2021. https://overpopulation-project.com/coercion-and-population-policies-part-2-peru/. Läst 2 februari 2025. 
  27. ^ [a b] Robinson WC & Ross JA, Eds. (2007). The Global Family Planning Revolution. World Bank, Washington DC. https://documents1.worldbank.org/curated/ru/259541468177850467/pdf/405350Familiy0101OFFICIAL0USE0ONLY1.pdf 
  28. ^ Hellwig F, et al (2024). ”Policies for expanding family planning coverage: lessons from five successful countries”. Front. Public Health 12, artikel 1339725. https://www.frontiersin.org/journals/public-health/articles/10.3389/fpubh.2024.1339725/full. 
  29. ^ ”The Iranian miracle: The most effective family planning program in history?”. The Overpopulation Project. 21 mars 2019. https://overpopulation-project.com/the-iranian-miracle-the-most-effective-family-planning-program-in-history/. Läst 2 februari 2025. 
  30. ^ ”Low fertility in South Korea: a springboard for social change and conservation”. 2 maj 2019. https://overpopulation-project.com/low-fertility-in-south-korea-a-springboard-for-social-change-and-conservation/. Läst 2 februari 2025. 
  31. ^ ”Family Planning for forests and people – the success story of Costa Rica”. 23 maj 2019. https://overpopulation-project.com/family-planning-for-forests-and-people-the-success-story-of-costa-rica/. Läst 2 februari 2025. 
  32. ^ ”FP2030, the only global partnership dedicated solely to family planning”. https://www.fp2030.org. Läst 2 februari 2025. 
  33. ^ Bongaarts, J (2016). ”Development: Slow down population growth”. Nature 530: sid. 409-412. https://www.nature.com/articles/530409a. 
  34. ^ Bongaarts J & Hodgson D (2022). Fertility Transition in the Developing World. Springer (Open access). https://link.springer.com/book/10.1007/978-3-031-11840-1 
  35. ^ Coale AJ & Watkins SC (Editors) (1986, omtryckt 2017). The Decline of Fertility in Europe. https://press.princeton.edu/books/hardcover/9780691629278/the-decline-of-fertility-in-europe?srsltid=AfmBOor66cpW3N8Max-7QCRhogQR6fAXYEkFjISatBlvZE-hXhTs6vgU 
  36. ^ Wohlin N (1915). Den äktenskapliga fruktsamhetens tillbakagång på Gotland. Stockholm 
  37. ^ Upadhyay UD & Karasek D (2012). ”Women’s Empowerment and Ideal Family Size: An Examination of DHS Empowerment Measures In Sub-Saharan Africa”. International Perspectives on Sexual and Reproductive Health 38: sid. 78-89. https://www.researchgate.net/publication/230567636_Women's_Empowerment_and_Ideal_Family_Size_An_Examination_of_DHS_Empowerment_Measures_in_Sub-Saharan_Africa. 
  38. ^ Prata N et al (2017). ”Women's empowerment and family planning: a review of the literature”. J. Biosoc. Sci. 49: sid. 713-743. https://www.researchgate.net/publication/312211761_Women%27s_empowerment_and_family_planning_A_review_of_the_literature. 
  39. ^ Ahinkora BH (2020). ”Drivers of desire for more children among childbearing women in sub-Saharan Africa: implications for fertility control”. BMC Pregnancy and Childbirth 20, Article number: 778. https://bmcpregnancychildbirth.biomedcentral.com/articles/10.1186/s12884-020-03470-1. 
  40. ^ ”Birth rates lag in Europe and the U.S., but the desire for kids does not”. Pew Research Center. 11 april 2014. https://www.pewresearch.org/short-reads/2014/04/11/birth-rates-lag-in-europe-and-the-u-s-but-the-desire-for-kids-does-not/. Läst 2 februari 2025. 
  41. ^ Ellis S & ter Haar G (2004). Worlds of Power: Religious Thought and Political Practice in Africa.. Hurst & Company 
  42. ^ Grillo L et al. (2019). Religions in Contemporary Africa.. Routledge 
  43. ^ ”The Changing Global Religious Landscape.”. Pew Research Center. 4 februari 2107. https://www.pewresearch.org/religion/2017/04/05/the-changing-global-religious-landscape/. Läst 3 februari 2025. 
  44. ^ Haidt J (2012). The Righteous Mind: Why Good People Are Divided by Politics and Religion.. Pantheon Books 
  45. ^ Prothero S (2010). God is Not One. HarperOne 
  46. ^ Jenkins P (2020). Fertility and Faith: the Demographic Revolution and the Transformation of World Religions. Baylor University Press 
  47. ^ Westoff CF & Bietsch K (2015). ”Religion and Reproductive Behavior in Sub-Saharan Africa”. DHS Analytical Studies 48. https://dhsprogram.com/pubs/pdf/AS48/AS48.pdf. 
  48. ^ Turner N & Götmark F (2023). ”Human fertility and religions in sub-Saharan Africa: A comprehensive review of publications and data, 2010-2020”. Afr J Reprod Health 27: sid. 119-171. https://www.ajrh.info/index.php/ajrh/article/view/3686. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Födelsetal&oldid=56814119”