Hoppa till innehållet

Färgkulla

Från Wikipedia
Färgkulla
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKorgblommiga växter
Asteraceae
SläkteKullasläktet
Anthemis
ArtFärgkulla
A. tinctoria
Vetenskapligt namn
§ Anthemis tinctoria
AuktorL., 1753
* 1. Växtens övre del * 2. Stjälkblad * 3. Korg i längdsnitt. Förstoring × 1,5 * 4. Fjäll från blomfästet. Förstoring × 5 * 5. Frukt. Förstoring × 3

  • 1. Växtens övre del
  • 2. Stjälkblad
  • 3. Korg i längdsnitt. Förstoring × 1,5
  • 4. Fjäll från blomfästet. Förstoring × 5
  • 5. Frukt. Förstoring × 3

Färgkulla (Anthemis tinctoria) är en flerårig ört i familjen korgblommiga växter.

20 - 30 cm hög, blommorna 2,5 - 4,5 cm diameter. 4 ståndare och 2 vid basen sammanväxta pistiller. Blomningstid juni - september.

Namnet, både det svenska och det vetenskapliga, kommer av växtens användning vid växtfärgning. Betat med alunvatten färgas ylle och silke gult.

Inflorescence.

Europa norr om Pyrenéerna, i Asien mellan Svarta havet och Kaspiska havet samt från Östeuropa ett stycke in i Ryssland med en spets fram till Uralbergen.

Södra och mellersta Sverige. Södra Norge och södra Finland.

Utbredningskartor

[redigera | redigera wikitext]
Ej ursprunglig i Nordamerika

Torr ängsmark, grusmark, steniga slänter, järnvägsbankar.

subsp. tinctoria

Anthemis debilis Fed.
Cota tinctoria (L.) J.Gay ex Guss.
Chamaemelum tinctorium (L.) All.
Matricaria tinctoria (L.) Baill.

var. australis R.Fern.

Namn Trakt  Referens  Kommentar

Gullbloma Estland (Nuckö) [1] Förväxla ej med gulleblomor = gullkrage, Chrysanthemum segetum.
Gullkrage
Färgkulla
Letblomster Södermanland, Uppland [2] Det finns många dialektala ord med ordledet let, både som prefix och som suffix. Alla har med färg i någon form att göra

Ett annat namn på växten är oxöga.[3]

  1. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 221 [1]
  2. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 406 [2]
  3. ^ Svenska Akademiens ordbok: oxöga

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]