Eva Srejber
Eva Srejber, född 17 juli 1951, är en svensk nationalekonom som var en av fem vice riksbankschefer 1999-2007.
Srejber studerade nationalekonomi vid Stockholms universitet och tog examen 1975. Hon påbörjade därefter forskarutbildning inom ämnet, och fortsatte med detta till 1977 utan att ta ut någon forskarexamen.[1]
1978 började hon arbeta inom Sveriges riksbank, och stannade till 1993. 1989 till 1993 var hon chef för penning- och valutapolitiska avdelningen och uppmärksammades i den rollen i samband med räntekrisen 1992.[1][2] 1994-1997 arbetade hon vid Internationella valutafonden, och 1998 vid Föreningssparbanken, som medlem av bankens ledningsgrupp med ansvar för EMU-frågor. 1999 återkom hon som vice riksbankschef, inledningsvis på en fyraårig mandatperiod från 1 januari 1999 till 31 december 2002.[3] Hon fick förnyat mandat för en sexårig period till 31 december 2008, och blev då förste vice riksbankschef.[4] Våren 2007 lämnade hon dock sin post i förtid för att kunna påbörja ett nytt uppdrag som ledamot av Europeiska investeringsbanken från 1 juli 2007 till 30 juni 2011.[2][5] Den 1 juli 2011 blev hon styrelseledamot i Europeiska utvecklingsbanken i London.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Europeiska investeringsbanken: Eva Srejbers CV[död länk] (engelska)
- ^ [a b] Dagens Nyheter 29 mars 2007: Eva Srejber lämnar Riksbanken
- ^ Riksbanken 17 december 1998: Urban Bäckström utsedd till riksbankschef på sex år Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Riksbanken 13 juni 2002: Lars Heikensten ny riksbankschef Eva Srejber förste vice riksbankschef Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Riksbanken 29 mars 2007: Förste vice riksbankschef Eva Srejber lämnar Riksbanken Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.