Europeisk sandboa
| Europeisk sandboa Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Boidae |
| Släkte | Eryx |
| Art | Europeisk sandboa Eryx jaculus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Eryx jaculus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Europeisk sandboa[2] (Eryx jaculus) är en ormart som beskrevs av Linné 1758. Den ingår i släktet Eryx och familjen boaormar.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]En tämligen kort men kraftig orm med kort svans. Längden uppgår till mellan 40 och 80 cm. Huvudet som är litet och inte tydligt avsatt från resten av kroppen har små ögon med vertikala, springformade pupiller. Fjällen på nosen är breda och trekantiga för att underlätta för ormen att gräva ner sig. Ovansidan är grågul, gråaktig till rödbrun med distinkta, mörka fläckar. Buken är grå till rödaktig, även den med mörka fläckar.[4]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten är aktiv under grynig och skymning, och håller sig dold i markbeklädnaden, klippskrevor och gamla gnagarbon under dagen.[5][1] Den föredrar öppna habitat som torra stäpper och halvöknar, gärna på lerjord eller stengrund. Mera sällan förekommer den på sandområden, i trädgårdar och vingårdar samt på flodslätter i bergen. I Kaukasus kan den gå upp till mellan 1 500 och 1 700 meters höjd. Arten sover vintersömn mellan november och mars.[1]
Födan består av smågnagare, sovande ödlor och unga fåglar, som den dödar genom omslingring.[4] Den kan även ta ryggradslösa djur som sniglar.[5]
I augusti eller september föder honan mellan 6 och 20 levande ungar efter ungefär 5 månaders dräktighet.[1] Vid födseln är de 14 till 20 cm långa och väger runt 8 g.[5]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Utbredningsområdet sträcker sig från Östeuropa (Bulgarien, Albanien och eventuellt Rumänien), Nordmakedonien, Grekland (inklusive många av öarna i den grekiska övärlden) över Turkiet till Kaukasien (södra Armenien, Azerbajdzjan, östra Georgien och södra Ryssland) samt över Irak, Iran, Syrien, Libanon, Israel, Jordanien och norra Saudiarabien till Nordafrika (Egypten, Libyen, Tunisien, Algeriet och Marocko). En tidigare population i Rumänien tros vara utdöd.[1]
Status
[redigera | redigera wikitext]IUCN klassificerar arten som livskraftig ("LC"). Den är emellertid ingen vanlig art, och populationen minskar i delar av utbredningsområdet, speciellt i västra delarna. De främsta hoten utgörs av habitatförlust till följd av moderniserat jordbruk, föroreningar, insamling för kommersiell djurhandel och förföljese.[1]
Taxonomi
[redigera | redigera wikitext]Tre underarter är kända:[6]
- E. j. jaculus (Linné, 1758) – från Nordafrika till Israel och Syrien
- E. j. turcicus (Olivier, 1801) – från södöstra Europa till Kaukasus
- E. j. familiaris Eichwald, 1831 – förekommer i Dagestan och södra Kaukasus[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] Aram Agasyan, Aziz Avci, Boris Tuniyev, Jelka Crnobrnja Isailovic, Petros Lymberakis, Claes Andrén, Dan Cogalniceanu, John Wilkinson, Natalia Ananjeva, Nazan Üzüm, Nikolai Orlov, Richard Podloucky, Sako Tuniyev, Uğur Kaya, Roberto Sindaco, Wolfgang Böhme, Philippe Geniez, Jose Antonio Mateo Miras, Yehudah Werner, Ahmad Mohammed Mousa Disi, Riyad Sadek, Ibrahim Baran, Petros Lymberakis, Rastko Ajtic, Bogoljub Sterijovski, Sherif Baha El Din & László Krecsák 2009 Eryx jaculus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 17 maj 2014.
- ^ ”Artskyddsförordning (2007:845)”. Miljödepartementet. 8 november 2007. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Artskyddsforordning-2007845_sfs-2007-845/. Läst 13 maj 2014.
- ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A. & Didžiulis V. (red.) (20 december 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/eryx+jaculus/match/1. Läst 16 maj 2014.
- ^ [a b] Axel Kwet (2009). European Reptile and Amphibian Guide. New Holland Publishers. sid. 202. ISBN 978-1-84773-444-0
- ^ [a b c] ”Javelin sand boa (Eryx jaculus)” (på engelska). ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 18 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140518034318/http://www.arkive.org/javelin-sand-boa/eryx-jaculus/. Läst 17 maj 2014.
- ^ Peter Uetz, Jakob Hallermann. ”Eryx jaculus (LINNAEUS, 1758)”. Hamburgs zoologiska museum. http://reptile-database.reptarium.cz/species?genus=Eryx&species=jaculus. Läst 16 maj 2014.