Hoppa till innehållet

Europacupfinalen i fotboll 1975

Från Wikipedia
Europacupen 1974/1975
Datum28 maj 1975
ArenaParc des Princes
SpelortParis
DomareMichel Kitabdjian (Frankrike)
Publik48 374

Finalen av Europacupen i fotboll 1974/1975 spelades på Parc des Princes, Paris, den 28 maj 1975 mellan engelska Leeds United och tyska Bayern München. Bayern München var i sin andra raka final (och vad som kom att bli den andra av tre vunna Europacupfinaler i följd) med ett lag som innehöll många erkänt skickliga spelare såsom Franz Beckenbauer, Gerd Müller och Uli Hoeneß. Samtliga hade varit tongivande i det västtyska landslag som vunnit världsmästerskapet året innan och laget var följaktligen stora favoriter till att vinna finalen.

För Leeds United, som det andra engelska lag att nå finalen efter Manchester United 1968, var matchen höjdpunkten på de Gyllene Åren för laget som byggts upp av dess förre manager Don Revie och som dominerat engelsk fotboll under en 10-årsperiod. Det ytterst erfarna, men nu till åren komna, spelarna i laget hade enbart mäktat med en nionde plats i ligan under säsongen. Den här finalen skulle komma att bli klubbens sista framträdande i en större final fram till engelska ligacupfinalen 1996.

Tyvärr kom spelet lite i skymundan då matchen främst blev ihågkommen på grund av de många kontroversiella domsluten och publikupploppet som följd.

Lagens väg till finalen

[redigera | redigera wikitext]

Resultaten står i favör till respektive lag.

Västtyskland Bayern München Omgång England Leeds United
Motståndare Resultat Motståndare Resultat
Hemma Borta Totalt Hemma Borta Totalt
Omgång 1 Schweiz Zürich 4–1 1–2 5–3
Östtyskland Magdeburg 3–2 1–2 5–3 Omgång 2 Ungern Újpesti Dózsa 3–0 2–1 5–1
Sovjetunionen Ararat Jerevan 2–0 0–1 2–1 Kvartsfinaler Belgien Anderlecht 3–0 1–0 4–0
Frankrike Saint-Étienne 2–0 0–0 2–0 Semifinaler Spanien Barcelona 2–1 1–1 3–2

Matchsummering

[redigera | redigera wikitext]

Tvärtemot förhandstipsen var det Leeds som började matchen bäst och dominerade spelet medan Bayern spelade en försiktig defensiv. Bayern vann med 2–0 efter två kontringar sent i andra halvlek men under kontroversiella omständigheter med flera tveksamma domslut av den franske domaren Michel Kitabdjian.[1][2][3]

Kitabdjian och matchfixing

[redigera | redigera wikitext]

Matchen är än idag ytterst omdiskuterad och kontroversiell. Den slutade i publikuppror efter en serie av kontroversiella domslut av den franske domaren Michel Kitabdjian, de mest uppmärksammade är när han i andra halvleken vid ställningen 0-0 dömde bort ett till synes helt regelrätt mål av Peter Lorimer samt underlät att döma straff för Leeds vid två andra tillfällen.[4] Kitabdjian kom senare att bli avstängd från att döma på grund anklagelser om uppgjorda matcher i samband med andra turneringar.[5]

Publikupproret hade till följd att Leeds blev avstängt från allt europacupspel under 4 års tid (senare reducerat till 2 år efter överklagan)[6]. Straffet trädde aldrig i kraft i och med att Leeds nedgång i prestation började under den här period och laget därmed inte kvalificerade sig till spel i de europeiska cuperna före säsongen 1991/92. Under matchen drabbades Bayerns landslagsspelare (och nuvarande klubbpresidenten) Uli Hoeneß av en allvarlig knäskada i den 42:a minuten som slutligen gjorde att han blev tvungen att sluta som spelare vid 27 års ålder.

Trots att det är länge sedan så hålls minnet av den kontroversiella finalen kvar bland Leeds supportrar genom att de i halvtidspaus sjunger ramsan ”Vi är mästarna, mästarna av Europa” (We are the Champions, Champions of Europe). Ramsan genomsyras av bitterheten och känslan av att allt inte gick rätt till under Europacupfinalen 1975 utan att de blev bestulna på segern.

Bayern kom att etablera sig som en av Europas verkliga toppklubbar genom att även vinna 1976 års final och därmed vinna tre år i rad, deras fjärde titel skulle dock dröja ända tills 2001.

Detta var det andra framträdandet av ett engelskt lag i Europacupfinalen men kom att bana väg för en dominans av engelska ligaklubbar som vinnare av Europacupen genom Liverpool (1977, 1978, 1981 och 1984, Aston Villa (1982) och Nottingham Forest (1979 och 1980). Våldet och den långa avstängningen av Leeds skulle dock förebåda de tragiska händelserna i samband med finalen på Heysel Stadium 10 år senare.

28 maj 1975
20:15 UTC+1
Parc des Princes000
Paris000
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bayern München
Bayern München Västtyskland 2 – 0 England Leeds United
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Leeds United
Franz Roth Mål 71′
Gerd Müller Mål 81′
(1 – 0)
Rapport
Startelva:
MV 1 Västtyskland Sepp Maier  
HB 3 Sverige Björn Andersson   Utbytt efter 4 minuter 4′
MB 5 Västtyskland Franz Beckenbauer  
MB 4 Västtyskland Hans-Georg Schwarzenbeck   Gult kort efter 20 minuter 20'
VB 2 Västtyskland Bernd Dürnberger  
HM 6 Västtyskland Franz Roth  
CM 8 Västtyskland Rainer Zobel  
VM 11 Västtyskland Jupp Kapellmann  
HA 7 Sverige Conny Torstensson  
CA 9 Västtyskland Gerd Müller  
VA 10 Västtyskland Uli Hoeneß   Utbytt efter 42 minuter 42′
Inhoppare:
MF 13 Västtyskland Sepp Weiß   Inbytt efter 4 minuter 4′
A 12 Västtyskland Klaus Wunder   Inbytt efter 42 minuter 42′
Tränare:
Tyskland Dettmar Cramer
Startelva:
MV 1 Skottland David Stewart  
HB 2 England Paul Reaney   Gult kort efter 7 minuter 7'
MB 5 England Paul Madeley  
MB 6 England Norman Hunter   Gult kort efter 83 minuter 83'
VB 3 Skottland Frank Gray  
HM 7 Skottland Peter Lorimer  
CM 4 Skottland Billy Bremner  
CM 10 Irland Johnny Giles  
VM 11 Wales Terry Yorath   Utbytt efter 80 minuter 80′
CA 9 Skottland Joe Jordan  
CA 8 England Allan Clarke  
Inhoppare:
A 15 Skottland Eddie Gray   Inbytt efter 80 minuter 80′
Tränare:
England Jimmy Armfield
Domare: 
Michel Kitabdjian (Frankrike)
Publik: 48 374