Ettringit
| Ettringit | |
 Ettringitkristaller på oyelit, N'Chwaning-gruvan, Sydafrika. | |
| Strunz klassificering | 7.DG.15 |
|---|---|
| Kemisk formel | Ca6Al2(SO4)3(OH)12•26H2O |
| Färg | Färglös, mjölkvit eller gul. |
| Kristallstruktur | Trigonalt[1] |
| Brott | Ojämnt |
| Hårdhet (Mohs) | 2–2,5 |
| Glans | Glasaktig |
| Ljusbrytning | nω=1,491, nε=1,470 |
| Dubbelbrytning | δ = 0,021 |
| Optisk karaktär | Enaxlig negativ |
| Transparens | Transparent till opak. |
| Streckfärg | Vit |
| Specifik vikt | 1,77[2] |
| Typlokal | Ettringen i Eifelområdet, Tyskland |
Ettringit är ett hydrerat kalcium-aluminium-sulfat-mineral med formeln: Ca6Al2(SO4)3(OH)12•26H2O. Det bildar färglösa eller gula prisma- eller nålformiga pseudohexagonala kristaller.[3] Efter initial oklarhet om dess kristallstruktur, har man funnit att ettringit bildar kristaller inom det trigonala systemet.[1] Ettringit innehåller mycket vatten, cirka 37% och om även OH- omvandlas (till exempel vid upphettning) till vatten blir det totalt cirka 46%.
Mineralet ingår i den så kallade ettringitgruppen, vilken inkluderar andra sulfater såsom thaumasit och bentorit.[4]
Ettringit i cement
[redigera | redigera wikitext]Cement, en viktig beståndsdel i betong, innehåller vanligtvis cirka 8 % trikalciumaluminat, inom byggkemin förkortat C3A. För att hindra en alltför snabb stelning vid kontakt med vatten, på grund av bildning av kalciumaluminathydrat, tillsätts en andel gips (ca 6 %), med vilket C3A istället bildar ettringit. Detta medför en tillfällig volymmässig expansion i och med dess stora vatteninnehåll, men det omvandlas redan inom det första dygnet till mindre voluminöst kalciumaluminatmonosulfat, ofta bara kallat monosulfat.[5]
Om däremot redan hård betong utsätts för sulfater kan dessa reagera med monosulfatet, varvid ettringit åter bildas.[6] Det sker under stort vattenupptag, vilket ger en expansion med risk för skadlig sprängverkan på betongen.[5]
I cement finns även cirka 11 % tetrakalciumaluminatferrit, C4AF, som innehåller järn. Detta kan sägas ge modifierade former av ettringit och monosulfat, där en del av aluminiumet ersatts av järn.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ettringite, 18 oktober 2016.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Leon Black: Raman spectroscopy of cementious materials i: Jack Yarwood et al. (red.): Spectroscopic Properties of Inorganic and Organometallic Compounds. Techniques, Materials and Applications. Volume 40. RSC Publishing, 2009. Läst 9 maj 2017.
- ^ Ettringite mindat.org, läst 2017-11-20.
- ^ Nicholas Eastaugh et al.: Ettringite i: Pigment Compendium: A Dictionary and Optical Microscopy of Historical Pigments, 2008. Butterworth-Heinemann. Läst 8 maj 2017.
- ^ Ettringite Group mindat.org, läst 8 maj 2017.
- ^ [a b c] Göran Fagerlund (april 2011): Inverkan av salter på betong - Kemisk och fysikalisk påverkan Arkiverad 7 oktober 2020 hämtat från the Wayback Machine. Elforsk. Läst 9 maj 2017.
- ^ Mariusz Kalinowski (2013). ”Sulfatbeständighet med kalkstensfiller”. CBI-nytt (Betonginstitutet) (1): sid. 2-3. ISSN 0349-2060. http://ri.diva-portal.org/smash/get/diva2:960237/FULLTEXT01.pdf. Läst 10 maj 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör ettringit.
