Hoppa till innehållet

Estelle Nze Minko

Från Wikipedia
Estelle Nze Minko
Estelle Nzé-Minko2 20150319.jpg
Personlig information
Födelsedatum11 augusti 1991 (33 år)
FödelseortSaint-Sébastien-sur-Loire, Frankrike
Längd1,78 m
LateralitetHögerhänt
Klubbinformation
KlubbUngern Györi ETO KC
Tröjnummer27
PositionVänsternia
Juniorklubbar
2009–2010 Frankrike Toulouse Féminin HB
Seniorklubbar*
År
2010–2012
2012–2013
2013–2015
2015–2016
2016–2019
2019–
Klubb
Frankrike US Mios-Biganos
Frankrike HBC Nimes
Frankrike Nantes Atlantique
Frankrike Fleury Loiret HB
Ungern Siofok KC
Ungern Györi ETO KC 		SM (GM)
Landslag**
År
2013–
Landslag
 Frankrike 		SM (GM)
187 (454)
Meriter
1 OS 2020
2 OS 2016
1 VM 2017
1 VM 2023
1 EM 2018
2 EM 2020
3 EM 2016
1 U18-EM 2007
* Antal matcher och mål i seniorklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.
** Antal landskamper och mål är korrekta per den 25 augusti 2024.

Estelle Nze Minko, född 11 augusti 1991 i Saint-Sébastien-sur-Loire, är en fransk handbollsspelare (vänsternia).


Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Klubbkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Estelle Nze Minko började med handboll vid tolv års ålder i Saint-Julien-de-Concelles nära Nantes. Två år senare spelade hon för Nantes Atlantique som då spelade i näst högsta serien i Frankrike. 2009 när hon var 18 år valde hon Toulouse Féminin HB för att få spela i högsta serien men klubben lades ner 2010. Efter detta var hon två säsonger i Mios-Biganos och sedan en säsong i HBC Nimes innan hon 2013 återvände till Nantes Atlantique.[1]

Säsongen 2015-2016 spelar hon Fleury Loaret som ersättare av Marta Mangué. Med Fleury vinner hon sin första nationella titel med ligacupen 2016. I april 2016 skriver hon kontrakt med ungerska klubben Siofok KC och hon har franska landslagsspelaren Chloé Bulleux.som lagkamrat i Siofok.[2] 2019-2020 börjar hon spela för Györi ETO KC, en av Europas bästa klubbar.[3]

Landslagskarriär

[redigera | redigera wikitext]

Med franska ungdomslandslagen vinner hon EM-guld 2007 med U-18 landslaget och året efter blir hon fyra i U-18 VM. 2013 debuterade hon i franska landslaget i EM kval mot Slovakien den 24 oktober och spelar sedan även mot Finland. I december 2014 tillhör hon truppen vid EM 2014 i Ungern och Kroatien. Frankrike slutade på femteplats i EM 2014 efter vinst i matchen om femteplats då Nze Minko utmärkte sig med 7 mål i sista matchen.[4] Sommaren 2016 är hon med i OS 2016 och vinner en olympisk silvermedalj.[5] I december 2016 vann hon en bronsmedalj vid EM 2016 i Sverige. Med 35 mål och 20 assist, är hon en av toppspelarna i EM[6] och bidrar mycket till den franska medaljen i mästerskapet. Främsta landslagsmeriterna för Nze Minko är VM-guldet 2017 och EM-guldet på hemmaplan 2018. Vid EM 2018 var hon Frankrikes främsta målskytt och femte bäst i turneringen med 38 mål och med 82% mål på sina avslut. 20 december 2020 valdes hon till MVP i EM 2020[7] men får i finalen nöja sig med EM-silver då Norge vinner finalen.[8] Hon var med och vann OS-guld i OS 2020 i Tokyo.

Vid VM 2023 blev hon uttagen i All Star Team.[9]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”NOVEMBER 2014: ESTELLE NZE MINKO, NANTES LA”. Ligue Feminin Handball. Arkiverad från originalet den 14 april 2015. https://web.archive.org/web/20150414135828/http://www.handlfh.org/joueuses-du-mois/novembre-2014-estelle-nze-minko-nantes-la/. Läst 3 januari 2021. 
  2. ^ ”DIRECTION LA HONGRIE POUR BULLEUX ET NZE MINKO”. Hand News. https://handnews.fr/2016/lfh-direction-la-hongrie-pour-bulleux-et-nze-minko/. Läst 3 januari 2021. 
  3. ^ ”EstelleNze Minko”. EHF. http://history.eurohandball.com/ec/cl/women/2020-21/player/530624/Estelle+Nze+Minko. Läst 3 januari 2021. 
  4. ^ ”Championnat d'Europe : la France se console en battant la Hongrie”. L'ÉQUIPE. https://www.lequipe.fr/Handball/Actualites/La-france-se-console/523292. Läst 3 januari 2021. 
  5. ^ ”EstelleNze Minko”. Sports referernce. Arkiverad från originalet den 16 april 2018. https://web.archive.org/web/20180416012558/https://www.sports-reference.com/olympics/athletes/nz/estelle-nze-minko-1.html. Läst 3 januari 2021. 
  6. ^ ”Top player EHF Euro 2016”. EHF. Arkiverad från originalet den 11 november 2020. https://web.archive.org/web/20201111011731/https://swe2016.ehf-euro.com/statistics/top-player/#PlayerFrame. Läst 3 januari 2021. 
  7. ^ ”EHF Euro 2020: The typical team of the competition unveiled, Estelle Nze Minko MVP”. Le Sport Feminin. Arkiverad från originalet den 20 december 2020. https://web.archive.org/web/20201220165244/https://www.lesportaufeminin.fr/2020/12/20/ehf-euro-2020-lequipe-type-de-la-competition-devoilee-estelle-nze-minko-mvp/. Läst 3 januari 2021. 
  8. ^ ”EHF Euro 2020: France fall in final after a beautiful handball match”. Le Sport Feminin. Arkiverad från originalet den 20 december 2020. https://web.archive.org/web/20201220194238/https://www.lesportaufeminin.fr/2020/12/20/ehf-euro-2020-la-france-chute-en-finale-au-terme-dun-match-de-folie/. Läst 3 januari 2021. 
  9. ^ ”2023 IHF Women's World Championship: All-Star Team Revealed”. IHF. https://www.ihf.info/competitions/women/307/26th-ihf-womens-world-championship-2023-denmarknorwaysweden/128037/news/162193. Läst 19 december 2023. 
  10. ^ NOR: VJSX1634849D.[källa från Wikidata]
  11. ^ Promotion spéciale des jeux Olympiques et Paralympiques d’été de Tokyo 2020, Journal officiel de la République française : Décret du 8 septembre 2021 portant promotion et nomination dans l’ordre national de la Légion d’honneur, 211, 10 september 2021, NOR: PRER2126649D, läs online, läst: 4 januari 2022.[källa från Wikidata]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Estelle_Nze_Minko&oldid=55819091”