Erytrit
Erytrit | |
Erytritkristall | |
Kategori | Mineral |
---|---|
Grupp | Vivianit[1] |
Strunz klassificering | 8.CE.40 |
Kemisk formel | Co3(AsO4)2·8H2O |
Färg | rosalila, karmosinröd, rosa |
Kristallstruktur | Monoklina |
Spaltning | Perfekt efter {010} dåligt efter {100} och {102}[2] |
Brott | Täljbart, böjligt i tunna lameller |
Hårdhet (Mohs) | 1½–2½ |
Glans | Diamantartad till pärlemorglans |
Ljusbrytning | nα=1,626–1,629 nβ=1,662–1,663 nγ=1,699–1,701 |
Dubbelbrytning | δ=0,073[3] |
Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv men kan vara tvåaxligt negativt[4] |
Dispersion | r>v |
Streckfärg | Blekrosa |
Densitet | 3,1 |
Referenser | [5][6] |
Erytrit är ett kristallvattenhaltigt koboltarsenat. Det kallas även erytrin eller koboltblomma.[5][6] Erytrit är ett mindre betydelsefullt malmmineral som bildas genom vittring av sulfider som innehåller kobolt som till exempel koboltglans.
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Mineralets namn kommer från gammalgrekiskans έρυθρος (erythros), som betyder röd.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Mineralet är genomsynligt till genomskinligt. Ofta bildar det ett beslag medan välutbildade kristaller är sällsynta. Det bildar en komplett serie med nikelmineralet annabergit och även en serie med magnesiummineralet hörnesit.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Erytrit förekommer på många ställen men sällan i betydande mängd,[4] Man kan hitta erytrit vid Atlasbergen i Marocko.[5] I Sverige förekommer erytrit vid en del koboltfyndigheter såsom Los i Hälsingland, Gladhammargruvan i Småland, Tunabergs gruva i Södermanland och i Västmanland i Bastnäsfältet vid brott nr 186.[7]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ https://snl.no/erythrin
- ^ https://www.mindat.org/min-1407.html
- ^ http://webmineral.com/data/Erythrite.shtml#.YGizBlQzYdU
- ^ [a b] http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/erythrite.pdf
- ^ [a b c] Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 91(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ^ [a b] - från Nationalencyklopedin på nätet - http://www.ne.se - läst datum: 5dec 2013
- ^ L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, ISBN 978-91-88528-58-2 sid 136